2 Samuelsboken 22
1 Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
Davide rivolse al Signore le parole di questo canto, quando il Signore lo liberò dalla mano di tutti i suoi nemici, specialmente dalla mano di Saul.
2 Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
«Il Signore è la mia roccia, la mia fortezza, il mio liberatore, Egli disse:
3 Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
il mio Dio, la mia rupe in cui mi rifugio, il mio scudo, la mia salvezza, il mio riparo! Sei la mia roccaforte che mi salva: tu mi salvi dalla violenza.
4 Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
Invoco il Signore, degno di ogni lode, e sono liberato dai miei nemici.
5 Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
Mi circondavano i flutti della morte, mi atterrivano torrenti esiziali.
Mi avviluppavano le funi degli inferi; mi stavano davanti i lacci della morte. (Sheol h7585)
7 När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
Nell'angoscia ho invocato il Signore, ho gridato al mio Dio, Egli ha ascoltato dal suo tempio la mia voce; il mio grido è giunto ai suoi orecchi.
8 Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
Si scosse la terra e sobbalzò; tremarono le fondamenta del cielo; si scossero, perché egli si era irritato.
9 Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
Fumo salì dalle sue narici; dalla sua bocca uscì un fuoco divoratore; carboni accesi partirono da lui.
10 Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
Egli piegò i cieli e discese; una nube oscura era sotto i suoi piedi.
11 Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
Cavalcò un cherubino e volò; si librò sulle ali del vento.
12 Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
Si avvolse di tenebra tutto intorno; acque scure e dense nubi erano la sua tenda.
13 Af skenet för honom brann det med ljungande.
Per lo splendore che lo precedeva arsero carboni infuocati.
14 Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
Il Signore tuonò nei cieli, l'Altissimo emise la sua voce.
15 Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
Scagliò frecce e li disperse; vibrò folgori e li mise in fuga.
16 Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
Apparvero le profondità marine; si scoprirono le basi del mondo, come effetto della tua minaccia, Signore, del soffio violento della tua ira.
17 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
Dall'alto stese la mano e mi prese; mi fece uscire dalle grandi acque.
18 Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
Mi liberò dai miei robusti avversari, dai miei nemici più forti di me.
19 De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
Mi affrontarono nel giorno della mia rovina, ma il Signore fu il mio sostegno.
20 Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
Egli mi trasse al largo; mi liberò, perché oggetto della sua benevolenza.
21 Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
Il Signore mi ricompensò secondo la mia giustizia, mi trattò secondo la purità delle mie mani.
22 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
Perché mi sono mantenuto nelle vie del Signore, non sono stato empio, lontano dal mio Dio,
23 Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
perché tutti i suoi decreti mi sono dinanzi e non ho allontanato da me le sue leggi.
24 Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
Sono stato irreprensibile nei suoi riguardi; mi sono guardato dall'iniquità.
25 Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
Il Signore mi trattò secondo la mia giustizia, secondo la purità delle mie mani alla sua presenza.
26 Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
Con il pio ti mostri pio, con il prode ti mostri integro;
27 Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
con il puro ti mostri puro, con il tortuoso ti mostri astuto.
28 Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
Tu salvi la gente umile, mentre abbassi gli occhi dei superbi.
29 Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
Sì, tu sei la mia lucerna, Signore; il Signore illumina la mia tenebra.
30 Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
Sì, con te io posso affrontare una schiera, con il mio Dio posso slanciarmi sulle mura.
31 Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
La via di Dio è perfetta; la parola del Signore è integra; egli è scudo per quanti si rifugiano in lui.
32 Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
C'è forse un dio come il Signore; una rupe fuori del nostro Dio?
33 Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
Dio mi cinge di forza, rende sicura la mia via.
34 Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
Ha reso simili i miei piedi a quelli delle cerve; mi ha fatto stare sulle alture.
35 Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
Ha addestrato la mia mano alla guerra; ha posto un arco di bronzo nelle mie braccia.
36 Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Mi hai dato lo scudo della tua salvezza, la tua sollecitudine mi fa crescere.
37 Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
Fai largo davanti ai miei passi; le mie gambe non vacillano.
38 Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
Inseguo e raggiungo i miei nemici, non desisto finché non siano distrutti.
39 Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
Li colpisco ed essi non possono resistere; cadono sotto i miei piedi.
40 Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
Mi cingi di forza per la battaglia; hai fatto piegare sotto di me i miei avversari.
41 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
Mi mostri i nemici di spalle, così io distruggo quelli che mi odiano.
42 De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
Gridano, ma nessuno li salva, verso il Signore, che a loro non risponde.
43 Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
Li disperdo come polvere della terra, li calpesto come fango delle piazze.
44 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
Tu mi liberi dalle contese del popolo; mi poni a capo di nazioni; un popolo non conosciuto mi serve.
45 De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
I figli degli stranieri mi onorano appena sentono, mi obbediscono.
46 De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
I figli degli stranieri vengono meno, lasciano con spavento i loro nascondigli.
47 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
Viva il Signore! Sia benedetta la mia rupe! Sia esaltato il Dio della mia salvezza!
48 Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
Dio fa vendetta per me e mi sottomette i popoli.
49 Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
Tu mi liberi dai miei nemici, mi innalzi sopra i miei avversari, mi liberi dall'uomo violento.
50 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
Perciò ti loderò, Signore, fra i popoli canterò inni al tuo nome.
51 Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.
Egli concede una grande vittoria al suo re, la grazia al suo consacrato, a Davide e ai suoi discendenti per sempre».
