2 Samuelsboken 22
1 Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
És elmondta Dávid az Örökkévalónak ez ének szavait, amely napon megmentette őt az Örökkévaló mind az ellenségei kezéből meg Sául kezéből.
2 Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
Mondta: Oh Örökkévaló, szirtem és váram és megszabadítóm nekem.
3 Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
Isten, sziklám, kihez menekülök; pajzsom, üdvöm szaruja, mentsváram és menedékem, segítőm, erőszaktól megsegítesz.
4 Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
A dicséretest szólítom, az Örökkévalót, és elleneimtől megsegíttetem.
5 Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
Mert körülfogtak halálnak hullámai, vésznek árjai ijesztettek;
alvilágnak kötelei környékeztek, elémkerültek halálnak tőrei. (Sheol h7585)
7 När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
Szorultságomban szólítom az Örökkévalót és Istenemhez kiáltok: hallotta templomából szavamat, fohászom eljutott füleibe.
8 Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
Megingott, megrezgett a föld, az ég alapjai megreszkettek, meginogtak, mert haragra lobbant.
9 Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
Füst szállott föl orrából és tűz emésztett a szájából, parázs izzott belőle.
10 Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
Meghajtotta az eget és leszállt, ködhomály lábai alatt.
11 Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
Kérubra ült és repült, megjelent szélnek szárnyain.
12 Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
Sötétséget tett maga köré sátorrá, vizek tömegét, fellegek sűrűjét.
13 Af skenet för honom brann det med ljungande.
A fényből őelőtte tűzparazsak izzottak.
14 Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
Égből dörög az Örökkévaló, s a legfelsőbb adja a hangját.
15 Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
Küldött nyilakat és szétszórta őket, villámot és megzavarta.
16 Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
Meglátszottak tengernek medrei, feltárultak a világ alapjai, dorgálásától az Örökkévalónak, orra fuvallatának leheletétől.
17 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
Lenyúl magasból, megfog engem, kihúz engem nagy vizekből.
18 Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
Megment hatalmas ellenemtől, gyűlölőimtől, mert erősebbek nálam.
19 De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
Elémtörtek balsorsom napján, de az Örökkévaló támaszom volt.
20 Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
Kivezetett engem tágas térre, kiragadt; mert kedvelt engem.
21 Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
Cselekszik velem az Örökkévaló igazságom szerint, kezeim tisztasága szerint viszonoz nekem.
22 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
Mert megőriztem az Örökkévaló útjait és nem tértem el gonoszul Istenemtől;
23 Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
mert ítéletei mind előttem vannak és törvényei – nem térek el tőlük.
24 Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
Gáncstalan voltam előtte: őrizkedtem bűnömtől.
25 Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
S viszonzott nekem az Örökkévaló igazságom szerint, tisztaságom szerint, mely szemei előtt volt.
26 Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
Kegyessel kegyesen bánsz, gáncstalan vitézzel gáncstalanul;
27 Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
megtisztulttal tisztán bánsz, fonákkal ferdén.
28 Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
S a szegény népet megsegíted, szemeid a büszkék ellen, hogy lealázzad.
29 Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
Mert te vagy mécsesem, Örökkévaló, s az Örökkévaló fénnyé teszi sötétségemet.
30 Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
Mert veled rohanok meg csapatot, Istenemmel ugrok föl falra.
31 Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
Az Isten – gáncstalan az útja, az Örökkévaló szava salaktalan, pajzsa ő mind a hozzá menekülőknek.
32 Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
Mert ki Isten az Örökkévalón kívül, és ki a szikla Istenünkön kívül?
33 Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
Az Isten az én váram, erőm, fölszabadította akadálytól utamat.
34 Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
Olyanná teszi lábaimat mint az őzök, állnom enged magaslataimon.
35 Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
Harcra tanítja kezeimet, hogy ércíjat fogjanak karjaim.
36 Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Adtad nekem üdvödnek pajzsát, naggyá tesz a nyájasságod.
37 Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
Kitágítod léptemet én alattam, hogy meg ne tántorodjanak a bokáim.
38 Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
Üldözöm ellenségeimet és megsemmisítem, vissza se térek, míg el nem pusztítottam őket.
39 Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
Elpusztítottam, szétzúztam, hogy föl nem kelnek, elhulltak lábaim alatt.
40 Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
Felöveztél erővel a harcra, legörnyeszted támadóimat alattam.
41 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
Ellenségeimet háttal fordítottad felém, gyűlölőimet, hogy kiirtsam.
42 De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
Felnéznek, de nincs segítő, az Örökkévalóhoz, de nem hallgatta meg őket.
43 Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
Szétmorzsolom őket, mint földnek porát, mint utcák sarát, letaposom, ellapítom.
44 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
Megszabadítottál népek küzdelmeitől, megtartasz nemzetek fejének, nem ismertem nép szolgál engem.
45 De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
Külföldnek fiai hízelegnek énnekem, fülhallásra engednek nekem.
46 De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
Külföldnek fiai ellankadnak, remegve jönnek zárt helyeikből.
47 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
Él az Örökkévaló, áldva legyen a sziklám, magasztaltassék Isten, üdvöm sziklája;
48 Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
az Isten, ki nekem megtorlást enged és népeket ledönt alattam,
49 Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
kiszabadít ellenségeim közül, és támadóim közül fölemelsz, erőszaknak emberétől megmentesz.
50 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
Azért dicsőítlek, Örökkévaló, a nemzetek között és dallok a nevednek.
51 Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.
Segítség tornya a királyának és kegyet mivel fölkentjével Dáviddal, meg magzatjával örökké.
