2 Samuelsboken 22
1 Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
Daudi nĩainĩire Jehova na ciugo cia rwĩmbo rũrũ rĩrĩa Jehova aamũhonokirie kuuma guoko-inĩ gwa thũ ciake ciothe na kuuma guoko-inĩ gwa Saũlũ.
2 Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
Akiuga atĩrĩ:
3 Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
Ngai wakwa nĩwe rwaro rwakwa rwa ihiga, na nĩwe rĩũrĩro rĩakwa,
4 Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
Ngayagĩra Jehova, ũrĩa wagĩrĩire kũgoocagwo,
5 Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
“Ndiihũ cia gĩkuũ nĩciathiũrũrũkĩirie;
Mĩhĩndo ya mbĩrĩra ĩgĩĩthiororokeria; (Sheol h7585)
7 När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
Mĩnyamaro-inĩ yakwa ndakaĩire Jehova;
8 Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
“Thĩ ĩkĩinaina na ĩgĩthingitha;
9 Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
Ndogo ĩkiuma maniũrũ-inĩ make ĩkĩambata na igũrũ;
10 Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
Aahingũrire igũrũ agĩikũrũka thĩ;
11 Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
Ombũkire akuuĩtwo nĩ ikerubi;
12 Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
Ehumbĩrire na nduma,
13 Af skenet för honom brann det med ljungande.
Kuuma ũkengi ũrĩa warĩ harĩ we,
14 Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
Jehova akĩruruma arĩ kũu igũrũ;
15 Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
Aikirie mĩguĩ, akĩharagania thũ,
16 Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
Hĩndĩ ĩyo mĩkuru ya iria ĩkĩonekana,
17 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
“Agĩtambũrũkia guoko gwake kuuma o kũu igũrũ akĩnyiita;
18 Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
Andeithũrire thũ yakwa ĩrĩ hinya,
19 De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
Maanjĩhotoreire mũthenya ũrĩa ndaarĩ na mũtino,
20 Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
Andutire na nja akĩndwara handũ haariĩ,
21 Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
“Jehova anjĩkĩire maũndũ kũringana na ũthingu wakwa,
22 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
Nĩgũkorwo nĩnũmĩtie njĩra cia Jehova;
23 Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
Mawatho make mothe marĩ mbere yakwa;
24 Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
Ngoretwo itarĩ na ũcuuke ndĩ mbere yake,
25 Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
Jehova andĩhĩte kũringana na ũthingu wakwa,
26 Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
“Ũrĩ mwĩhokeku harĩ arĩa makwĩhokete,
27 Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
kũrĩ ũrĩa wĩtheragia wĩonanagia ũrĩ mũtheru,
28 Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
Wee ũhonokagia andũ arĩa enyiihia,
29 Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
Wee Jehova, nĩwe tawa wakwa,
30 Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
Ndĩ na ũteithio waku no hote gũtharĩkĩra mbũtũ ya ita;
31 Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
“Mũrungu-rĩ, njĩra ciake nĩnginyanĩru;
32 Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
Nĩ ũndũ-rĩ, nũũ Mũrungu tiga Jehova?
33 Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
Nĩ Mũrungu ũũhotoraga hinya na ũhoti,
34 Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
Atũmaga magũrũ makwa matengʼere o ta ma thwariga;
35 Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
We nĩwe wonagia moko makwa mũrũĩre wa mbaara;
36 Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Ũũheaga ngo yaku ya ũhootani;
37 Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
Ũnjaramagĩria njĩra ya kũrĩa thiiagĩra,
38 Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
“Ndaingatithirie thũ ciakwa na ngĩcihehenja;
39 Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
Ndacihehenjire biũ, ikĩremwo nĩ gũũkĩra,
40 Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
Wee ũũheaga hinya wa kũrũa mbaara,
41 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
Watũmire thũ ciakwa ihũndũke ciũre,
42 De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
Maakaire mateithio, no hatiarĩ na wa kũmahonokia,
43 Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
Ndaamahũũrire makĩhaana ta rũkũngũ rũhinyu rwa thĩ;
44 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
“Nĩũũhonoketie ngaaga gũtharĩkĩrwo nĩ andũ akwa;
45 De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
andũ a kũngĩ mokaga kũrĩ niĩ menyiihĩtie;
46 De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
Othe makuuaga ngoro;
47 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
“Jehova atũũraga muoyo! O we Rwaro rwakwa rwa Ihiga arogoocwo!
48 Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
We nĩwe Mũrungu ũrĩa ũndĩhagĩria,
49 Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
nĩwe ũũhonokagia kuuma kũrĩ thũ ciakwa.
50 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
Nĩ ũndũ ũcio, Wee Jehova, nĩndĩkũgoocaga ndĩ gatagatĩ ka ndũrĩrĩ,
51 Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.
Aheaga mũthamaki wake ũhootani mũnene;
