2 Samuelsboken 22
1 Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
David richtete an Jahwe die Worte dieses Lieds zu der Zeit, als Jahwe ihn aus der Hand aller seiner Feinde und aus der Hand Sauls errettet hatte.
2 Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
Er sprach: Jahwe ist mein Fels in meiner Drangsal und der mir Rettung schafft.
3 Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
Mein Gott ist mein Hort, bei dem ich Zuflucht suche, mein Schild und mein Heilshorn, meine Burg und meine Zuflucht, mein Befreier, der du von Gewaltthat mich befreist.
4 Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
Den Preiswürdigen rufe ich, Jahwe, so werde ich von meinen Feinden befreit.
5 Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
Denn umringt hatten mich Wasserwogen, tückische Bäche schreckten mich;
Bande der Unterwelt umfingen mich, Schlingen des Todes überfielen mich. (Sheol h7585)
7 När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
Da mir angst ward, rief ich Jahwe an und zu meinem Gotte schrie ich: Er erhörte aus seinem Palaste meine Stimme und mein Geschrei drang zu seinen Ohren.
8 Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
Er blickte her - da wankte die Erde; des Himmels Grundfesten erbebten und schwankten hin und her, weil er ergrimmt war.
9 Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
Rauch stieg auf in seiner Nase, und Feuer fraß aus seinem Munde, glühende Kohlen brannten von ihm aus.
10 Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
Er neigte den Himmel und ließ sich herab, während Dunkel unter seinen Füßen war.
11 Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
Er bestieg einen Kerub und flog dahin und schwebte einher auf den Fittigen des Windes.
12 Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
Er umgab sich mit Finsternis als einer Hütte, mit Wasserdunkel, dichte Wolken.
13 Af skenet för honom brann det med ljungande.
Vom Glanze vor ihm brachen hervor Hagel und Feuerkohlen;
14 Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
es donnerte vom Himmel Jahwe und der Höchste ließ seine Stimme erschallen.
15 Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
Er schleuderte Pfeile und zerstreute sie, blitzte Blitze und scheuchte sie.
16 Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
Da wurden sichtbar die Betten des Meeres, bloßgelegt die Grundfesten des Erdkreises vor dem Schelten Jahwes, vor dem Schnauben des Odems seiner Nase.
17 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
Er langte herab aus der Höhe, ergriff mich, zog mich aus großen Wassern.
18 Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
Er entriß mich meinem starken Feinde, meinen Hassern, weil sie mir zu mächtig waren.
19 De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
Sie überfielen mich an meinem Unglückstage, aber Jahwe ward meine Stütze.
20 Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
Er führte mich heraus in freien Raum, riß mich heraus, weil er Wohlgefallen an mir hatte.
21 Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
Jahwe erweist mir nach meiner Gerechtigkeit, nach der Reinheit meiner Hände vergilt er mir.
22 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
Denn ich hielt inne die Wege Jahwes und frevelte nicht gegen meinen Gott.
23 Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
Denn alle seine Rechte sind mir gegenwärtig, und seine Satzungen schob ich nicht beiseite.
24 Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
Ich war redlich gegen ihn und hütete mich vor meiner Verschuldung:
25 Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
Da vergalt mir Jahwe nach meiner Gerechtigkeit, nach der Reinheit meiner Hände vor seinen Augen.
26 Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
Gegen die Liebreichen zeigst du dich liebreich, gegen die Redlichen zeigst du dich redlich.
27 Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
gegen den Lauteren zeigst du dich lauter und gegen den Verkehrten zeigst du dich verdreht.
28 Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
Und du schaffst Hilfe gedrücktem Volke, aber die Augen aller Hoffärtigen erniedrigst du.
29 Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
Denn du bist mein Leuchte, Jahwe, und Jahwe erhellt meine Finsternis.
30 Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
Denn durch dich zerbreche ich Mauern, mit meinem Gotte springe ich über Wälle.
31 Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
Gottes Weg ist vollkommen! Das Wort Jahwes ist durchläutert: ein Schild ist er allen, die bei ihm Zuflucht suchen.
32 Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
Denn wer ist Gott außer Jahwe, und wer ein Hort außer unserem Gott?
33 Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
Dem Gott, der mich mit Stärke gürtet und meinen Weg eben macht;
34 Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
der meine Füße den Hindinnen gleich macht und mich auf Höhen stellt;
35 Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
der meine Hände streiten lehrt, daß meine Arme den ehernen Bogen spannen.
36 Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Und du gabst mir den Schild deines Heils und deine Herablassung machte mich groß.
37 Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
Du machtest weiten Raum für meinen Schritt, und meine Knöchel wanken nicht.
38 Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
Ich verfolgte meine Feinde und holte sie ein und kehrte nicht um, bis ich sie vernichtet;
39 Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
ich vernichtete und zerschmetterte sie, daß sie nicht mehr aufstanden und hinsanken unter meine Füße.
40 Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
Du gürtetest mich mit Stärke zum Streit, beugtest meine Widersacher unter mich.
41 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
Du ließest mein Feinde vor mir fliehen; meine Hasser - die rottete ich aus!
42 De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
Sie schrieen - aber da war kein Helfer, zu Jahwe - aber er antwortete ihnen nicht.
43 Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
Und ich zermalmte sie wie Staub auf dem Boden, wie Gassenkot zertrat ich sie, goß ich sie aus.
44 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
Du errettetest mich aus Völkerfehden, setzest mich zum Haupte der Heiden: Leute, die ich nicht kannte, wurden mir unterthan.
45 De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
Aufs Hörensagen gehorchen sie mir, die Söhne der Fremde schmeicheln mir.
46 De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
Die Söhne der Fremde schmachten dahin und zittern hervor aus ihren Schlössern.
47 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
Es lebt Jahwe und gepriesen ist mein Hort, und hoch erhaben der Gott, der Fels meines Heils;
48 Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
der Gott, der mir Rache gab und die Völker unter mich that,
49 Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
der mich herausnahm aus meinen Feinden, und über meine Widersacher erhöhtest du mich. Vor dem Manne voll Gewaltthaten errettetest du mich.
50 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
Darum will ich dich preisen, Jahwe, unter den Heiden und deinem Namen singen,
51 Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.
der seinem Könige großes Heil verleiht und seinem Gesalbten Huld erweist, David und seinem Samen bis in Ewigkeit!
