2 Samuelsboken 22
1 Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
David adressa à l’Éternel les paroles de ce cantique, lorsque l’Éternel l’eut délivré de la main de tous ses ennemis et de la main de Saül.
2 Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
Il dit: L’Éternel est mon rocher, ma forteresse, mon libérateur.
3 Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
Dieu est mon rocher, où je trouve un abri, Mon bouclier et la force qui me sauve, Ma haute retraite et mon refuge. O mon Sauveur! Tu me garantis de la violence.
4 Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
Je m’écrie: Loué soit l’Éternel! Et je suis délivré de mes ennemis.
5 Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
Car les flots de la mort m’avaient environné, Les torrents de la destruction m’avaient épouvanté;
Les liens du sépulcre m’avaient entouré, Les filets de la mort m’avaient surpris. (Sheol h7585)
7 När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
Dans ma détresse, j’ai invoqué l’Éternel, J’ai invoqué mon Dieu; De son palais, il a entendu ma voix, Et mon cri est parvenu à ses oreilles.
8 Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
La terre fut ébranlée et trembla, Les fondements des cieux frémirent, Et ils furent ébranlés, parce qu’il était irrité.
9 Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
Il s’élevait de la fumée dans ses narines, Et un feu dévorant sortait de sa bouche: Il en jaillissait des charbons embrasés.
10 Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
Il abaissa les cieux, et il descendit: Il y avait une épaisse nuée sous ses pieds.
11 Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
Il était monté sur un chérubin, et il volait, Il paraissait sur les ailes du vent.
12 Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
Il faisait des ténèbres une tente autour de lui, Il était enveloppé d’amas d’eaux et de sombres nuages.
13 Af skenet för honom brann det med ljungande.
De la splendeur qui le précédait S’élançaient des charbons de feu.
14 Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
L’Éternel tonna des cieux, Le Très-Haut fit retentir sa voix;
15 Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
Il lança des flèches et dispersa mes ennemis, La foudre, et les mit en déroute.
16 Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
Le lit de la mer apparut, Les fondements du monde furent découverts, Par la menace de l’Éternel, Par le bruit du souffle de ses narines.
17 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
Il étendit sa main d’en haut, il me saisit, Il me retira des grandes eaux;
18 Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
Il me délivra de mon adversaire puissant, De mes ennemis qui étaient plus forts que moi.
19 De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
Ils m’avaient surpris au jour de ma détresse, Mais l’Éternel fut mon appui.
20 Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
Il m’a mis au large, Il m’a sauvé, parce qu’il m’aime.
21 Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
L’Éternel m’a traité selon ma droiture, Il m’a rendu selon la pureté de mes mains;
22 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
Car j’ai observé les voies de l’Éternel, Et je n’ai point été coupable envers mon Dieu.
23 Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
Toutes ses ordonnances ont été devant moi, Et je ne me suis point écarté de ses lois.
24 Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
J’ai été sans reproche envers lui, Et je me suis tenu en garde contre mon iniquité.
25 Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
Aussi l’Éternel m’a rendu selon ma droiture, Selon ma pureté devant ses yeux.
26 Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
Avec celui qui est bon tu te montres bon, Avec l’homme droit tu agis selon la droiture,
27 Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
Avec celui qui est pur tu te montres pur, Et avec le pervers tu agis selon sa perversité.
28 Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
Tu sauves le peuple qui s’humilie, Et de ton regard, tu abaisses les orgueilleux.
29 Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
Oui, tu es ma lumière, ô Éternel! L’Éternel éclaire mes ténèbres.
30 Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
Avec toi je me précipite sur une troupe en armes, Avec mon Dieu je franchis une muraille.
31 Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
Les voies de Dieu sont parfaites, La parole de l’Éternel est éprouvée; Il est un bouclier pour tous ceux qui se confient en lui.
32 Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
Car qui est Dieu, si ce n’est l’Éternel? Et qui est un rocher, si ce n’est notre Dieu?
33 Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
C’est Dieu qui est ma puissante forteresse, Et qui me conduit dans la voie droite.
34 Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
Il rend mes pieds semblables à ceux des biches, Et il me place sur mes lieux élevés.
35 Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
Il exerce mes mains au combat, Et mes bras tendent l’arc d’airain.
36 Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Tu me donnes le bouclier de ton salut, Et je deviens grand par ta bonté.
37 Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
Tu élargis le chemin sous mes pas, Et mes pieds ne chancellent point.
38 Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
Je poursuis mes ennemis, et je les détruis; Je ne reviens pas avant de les avoir anéantis.
39 Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
Je les anéantis, je les brise, et ils ne se relèvent plus; Ils tombent sous mes pieds.
40 Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
Tu me ceins de force pour le combat, Tu fais plier sous moi mes adversaires.
41 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
Tu fais tourner le dos à mes ennemis devant moi, Et j’extermine ceux qui me haïssent.
42 De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
Ils regardent autour d’eux, et personne pour les sauver! Ils crient à l’Éternel, et il ne leur répond pas!
43 Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
Je les broie comme la poussière de la terre, Je les écrase, je les foule, comme la boue des rues.
44 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
Tu me délivres des dissensions de mon peuple; Tu me conserves pour chef des nations; Un peuple que je ne connaissais pas m’est asservi.
45 De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
Les fils de l’étranger me flattent, Ils m’obéissent au premier ordre.
46 De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
Les fils de l’étranger sont en défaillance, Ils tremblent hors de leurs forteresses.
47 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
Vive l’Éternel, et béni soit mon rocher! Que Dieu, le rocher de mon salut, soit exalté,
48 Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
Le Dieu qui est mon vengeur, Qui m’assujettit les peuples,
49 Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
Et qui me fait échapper à mes ennemis! Tu m’élèves au-dessus de mes adversaires, Tu me délivres de l’homme violent.
50 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
C’est pourquoi je te louerai parmi les nations, ô Éternel! Et je chanterai à la gloire de ton nom.
51 Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.
Il accorde de grandes délivrances à son roi, Et il fait miséricorde à son oint, A David, et à sa postérité, pour toujours.
