< 2 Samuelsboken 22 >
1 Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
Ja Daavid puhui Herralle tämän laulun sanat sinä päivänä, jona Herra oli pelastanut hänet kaikkien hänen vihollistensa ja Saulin vallasta. Hän sanoi:
2 Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
"Herra, minun kallioni, linnani ja pelastajani!
3 Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
Jumala, minun vuoreni, jonka turviin minä pakenen, minun kilpeni, autuuteni sarvi, varustukseni ja pakopaikkani, sinä pelastajani, joka pelastat minut väkivallasta!
4 Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
'Ylistetty olkoon Herra' -niin minä huudan, ja vihollisistani minä pelastun.
5 Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
Sillä kuoleman aallot piirittivät minut, turmion virrat peljästyttivät minut.
6 Helvetes band omhvärfde mig; och dödsens snaror öfverföllo mig. (Sheol )
Tuonelan paulat kietoivat minut, kuoleman ansat yllättivät minut. (Sheol )
7 När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
Ahdistuksessani minä rukoilin Herraa, Jumalaani minä rukoilin; ja hän kuuli minun ääneni temppelistänsä, minun huutoni kohosi hänen korviinsa.
8 Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
Silloin maa huojui ja järisi, taivaan perustukset järkkyivät; ne horjuivat, sillä hänen vihansa syttyi.
9 Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
Savu suitsusi hänen sieraimistaan, kuluttava tuli hänen suustansa, palavat hiilet hehkuivat hänestä.
10 Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
Hän notkisti taivaan ja astui alas, synkkä pilvi jalkojensa alla.
11 Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
Hän ajoi kerubin kannattamana ja lensi, hän näkyi tuulen siipien päältä.
12 Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
Ja hän pani pimeyden majaksi ympärillensä, synkät vedet, paksut pilvet.
13 Af skenet för honom brann det med ljungande.
Hohteesta, joka kävi hänen edellänsä, hehkuivat palavat hiilet.
14 Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
Herra jylisi taivaasta, Korkein antoi äänensä kaikua.
15 Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
Hän lennätti nuolia ja hajotti heidät, salamoita, ja kauhistutti heidät.
16 Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
Silloin meren syvyydet tulivat näkyviin, maanpiirin perustukset paljastuivat Herran nuhtelusta, hänen vihansa hengen puuskauksesta.
17 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
Hän ojensi kätensä korkeudesta ja tarttui minuun, veti minut ylös suurista vesistä.
18 Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
Hän pelasti minut voimallisesta vihollisestani, minun vihamiehistäni, sillä he olivat minua väkevämmät.
19 De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
He hyökkäsivät minun kimppuuni hätäni päivänä, mutta Herra tuli minun tuekseni.
20 Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
Hän toi minut avaraan paikkaan, hän vapautti minut, sillä hän oli mielistynyt minuun.
21 Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
Herra tekee minulle minun vanhurskauteni mukaan; minun kätteni puhtauden mukaan hän minulle maksaa.
22 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
Sillä minä olen noudattanut Herran teitä enkä ole luopunut pois Jumalastani, jumalattomuuteen.
23 Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
Kaikki hänen oikeutensa ovat minun silmieni edessä, enkä minä poikkea hänen käskyistänsä.
24 Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
Minä olen vilpitön häntä kohtaan ja varon itseni pahoista teoista.
25 Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
Sentähden Herra palkitsee minulle vanhurskauteni mukaan, sen mukaan kuin olen puhdas hänen silmiensä edessä.
26 Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
Hurskasta kohtaan sinä olet hurskas, nuhteetonta sankaria kohtaan nuhteeton;
27 Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
puhdasta kohtaan sinä olet puhdas, mutta kieroa kohtaan nurja.
28 Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
Ja sinä pelastat nöyrän kansan, mutta sinun silmäsi ovat ylpeitä vastaan, sinä alennat heidät.
29 Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
Sillä sinä, Herra, olet minun lamppuni; Herra valaisee minun pimeyteni.
30 Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
Sinun avullasi minä hyökkään rosvojoukkoa vastaan, Jumalani avulla minä ryntään ylitse muurin.
31 Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
Jumalan tie on nuhteeton, Herran sana tulessa koeteltu. Hän on kaikkien kilpi, jotka häneen turvaavat.
32 Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
Sillä kuka muu on Jumala paitsi Herra, ja kuka muu on pelastuksen kallio paitsi meidän Jumalamme?
33 Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
se Jumala, joka on minun vahva turvani ja johdattaa nuhteetonta hänen tiellänsä,
34 Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
tekee hänen jalkansa nopeiksi niinkuin peurat ja asettaa minut kukkuloilleni,
35 Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
joka opettaa minun käteni sotimaan ja käsivarteni vaskijousta jännittämään.
36 Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Sinä annat minulle pelastuksen kilven; ja kun sinä kuulet minun rukoukseni, teet sinä minut suureksi.
37 Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
Sinä annat minun askeleilleni avaran tilan, ja minun jalkani eivät horju.
38 Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
Minä ajan vihollisiani takaa ja tuhoan heidät enkä palaja, ennenkuin teen heistä lopun.
39 Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
Minä lopetan heidät ja murskaan heidät, niin etteivät enää nouse; he sortuvat minun jalkojeni alle.
40 Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
Sinä vyötät minut voimalla sotaan, sinä painat vastustajani minun alleni.
41 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
Sinä ajat minun viholliseni pakoon, vihamieheni minä hukutan.
42 De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
He katselevat, mutta pelastajaa ei ole, katsovat Herran puoleen, mutta hän ei heille vastaa.
43 Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
Minä survon heidät maan tomuksi, kadun loaksi minä heidät poljen ja tallaan.
44 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
Sinä pelastat minut kansani riidoista, sinä varjelet minua, niin että tulen pakanain pääksi; kansat, joita minä en tunne, palvelevat minua.
45 De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
Muukalaiset minua mielistelevät; jo korvan kuulemalta he tottelevat minua.
46 De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
Muukalaiset masentuvat; he tulevat vyöttäytyneinä varustuksistansa.
47 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
Herra elää! Kiitetty olkoon minun kallioni, ja ylistetty Jumala, minun pelastukseni kallio,
48 Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
Jumala, joka hankkii minulle koston ja laskee kansat minun valtani alle;
49 Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
sinä, joka vapahdat minut vihollisistani ja korotat minut vastustajaini ylitse ja päästät minut väkivaltaisesta miehestä.
50 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
Sentähden minä ylistän sinua, Herra, kansojen keskuudessa ja veisaan sinun nimesi kiitosta;
51 Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.
sinun, joka annat kuninkaallesi suuren avun ja osoitat armoa voidellullesi, Daavidille, ja hänen jälkeläisilleen, iankaikkisesti."