2 Samuelsboken 22
1 Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
And David spoke to the LORD the words of this song in the day that the LORD had delivered him from the hand of all his enemies, and from the hand of Saul:
2 Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
And he said, The LORD is my rock, and my fortress, and my deliverer;
3 Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
The God of my rock; in him will I trust: he is my shield, and the horn of my salvation, my high tower, and my refuge, my preserver; thou savest me from violence.
4 Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
I will call on the LORD, who is worthy to be praised: so shall I be saved from my enemies.
5 Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
When the waves of death surrounded me, the floods of ungodly men made me afraid;
The sorrows of hell surrounded me; the snares of death seized me; (Sheol h7585)
7 När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
In my distress I called upon the LORD, and cried to my God: and he heard my voice out of his temple, and my cry entered into his ears.
8 Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
Then the earth shook and trembled; the foundations of heaven moved and shook, because he was angry.
9 Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
There went up a smoke out of his nostrils, and fire out of his mouth devoured: coals were kindled by it.
10 Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
He bowed the heavens also, and came down; and darkness was under his feet.
11 Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
And he rode upon a cherub, and flew: and he was seen upon the wings of the wind.
12 Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
And he made darkness pavilions around him, dark waters, and thick clouds of the skies.
13 Af skenet för honom brann det med ljungande.
Through the brightness before him were coals of fire kindled.
14 Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
The LORD thundered from heaven, and the most High uttered his voice.
15 Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
And he sent out arrows, and scattered them; lightning, and smote them.
16 Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
And the channels of the sea appeared, the foundations of the world were laid open, at the rebuking of the LORD, at the blast of the breath of his nostrils.
17 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
He sent from above, he took me; he drew me out of many waters;
18 Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
He delivered me from my strong enemy, from them that hated me: for they were too strong for me.
19 De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
They fell upon me in the day of my calamity: but the LORD was my support.
20 Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
He brought me forth also into a large place: he delivered me, because he delighted in me.
21 Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
The LORD rewarded me according to my righteousness: according to the cleanness of my hands hath he recompensed me.
22 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
For I have kept the ways of the LORD, and have not wickedly departed from my God.
23 Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
For all his judgments were before me: and as for his statutes, I did not depart from them.
24 Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
I was also upright before him, and have kept myself from my iniquity.
25 Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
Therefore the LORD hath recompensed me according to my righteousness; according to my cleanness in his eye sight.
26 Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
With the merciful thou wilt show thyself merciful, and with the upright man thou wilt show thyself upright.
27 Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
With the pure thou wilt show thyself pure; and with the perverse thou wilt contend.
28 Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
And the afflicted people thou wilt save: but thy eyes are upon the haughty, that thou mayest bring them down.
29 Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
For thou art my lamp, O LORD: and the LORD will lighten my darkness.
30 Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
For by thee I have run through a troop: by my God have I leaped over a wall.
31 Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
As for God, his way is perfect; the word of the LORD is tried: he is a shield to all them that trust in him.
32 Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
For who is God, except the LORD? and who is a rock, except our God?
33 Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
God is my strength and power: and he maketh my way perfect.
34 Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
He maketh my feet like hinds’ feet: and setteth me upon my high places.
35 Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
He teacheth my hands to war; so that a bow of steel is broken by my arms.
36 Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Thou hast also given me the shield of thy salvation: and thy gentleness hath made me great.
37 Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
Thou hast enlarged my steps under me; so that my feet have not slipped.
38 Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
I have pursued my enemies, and destroyed them; and turned not again until I had consumed them.
39 Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
And I have consumed them, and wounded them, that they could not arise: yea, they have fallen under my feet.
40 Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
For thou hast girded me with strength to battle: them that rose up against me hast thou subdued under me.
41 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
Thou hast also given me the necks of my enemies, that I might destroy them that hate me.
42 De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
They looked, but there was none to save; even to the LORD, but he answered them not.
43 Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
Then I beat them as small as the dust of the earth, I stamped them as the mire of the street, and spread them abroad.
44 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
Thou also hast delivered me from the strivings of my people, thou hast kept me to be head of the heathen: a people which I knew not shall serve me.
45 De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
Strangers shall submit themselves to me: as soon as they hear, they shall be obedient to me.
46 De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
Strangers shall fade away, and they shall come trembling out of their fortresses.
47 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
The LORD liveth; and blessed be my rock; and exalted be the God of the rock of my salvation.
48 Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
It is God that avengeth me, and that bringeth down the people under me,
49 Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
And that bringeth me forth from my enemies: thou also hast lifted me up on high above them that rose up against me: thou hast delivered me from the violent man.
50 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
Therefore I will give thanks to thee, O LORD, among the heathen, and I will sing praises to thy name.
51 Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.
He is the tower of salvation for his king: and he showeth mercy to his anointed, to David, and to his seed for evermore.
