2 Samuelsboken 22
1 Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
And David spoke to Jehovah the words of this song in the day that Jehovah had delivered him out of the hand of all his enemies, and out of the hand of Saul.
2 Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
And he said, Jehovah is my rock, and my fortress, and my deliverer;
3 Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
God is my rock, in him will I trust — My shield, and the horn of my salvation, My high tower, and my refuge, My saviour: thou wilt save me from violence.
4 Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
I will call upon Jehovah, who is to be praised; So shall I be saved from mine enemies.
5 Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
For the waves of death encompassed me, Torrents of Belial made me afraid.
The bands of Sheol surrounded me; The cords of death encountered me; (Sheol h7585)
7 När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
In my distress I called upon Jehovah, And I cried to my God; And he heard my voice out of his temple, And my cry [came] into his ears.
8 Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
Then the earth shook, and quaked; The foundations of the heavens trembled And shook because he was wroth.
9 Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
There went up a smoke out of his nostrils, And fire out of his mouth devoured: Coals burned forth from it.
10 Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
And he bowed the heavens, and came down; And darkness was under his feet.
11 Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
And he rode upon a cherub, and did fly; And he was seen upon the wings of the wind.
12 Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
And he made darkness round about him a tent, Gatherings of waters, thick clouds of the skies.
13 Af skenet för honom brann det med ljungande.
From the brightness before him Burned forth coals of fire.
14 Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
Jehovah thundered from the heavens, And the Most High uttered his voice.
15 Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
And he sent arrows, and scattered [mine enemies]; Lightning, and discomfited them.
16 Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
And the beds of the sea were seen, The foundations of the world were uncovered At the rebuke of Jehovah, At the blast of the breath of his nostrils.
17 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
He reached forth from above, he took me, He drew me out of great waters;
18 Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
He delivered me from my strong enemy, From them that hated me; For they were mightier than I.
19 De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
They encountered me in the day of my calamity; But Jehovah was my stay.
20 Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
And he brought me forth into a large place; He delivered me, because he delighted in me.
21 Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
Jehovah hath rewarded me according to my righteousness, According to the cleanness of my hands hath he recompensed me.
22 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
For I have kept the ways of Jehovah, And have not wickedly departed from my God.
23 Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
For all his ordinances were before me, And his statutes, I did not depart from them,
24 Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
And I was upright before him, And kept myself from mine iniquity.
25 Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
And Jehovah hath recompensed me according to my righteousness, According to my cleanness in his sight.
26 Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
With the gracious thou dost shew thyself gracious; With the upright man thou dost shew thyself upright;
27 Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
With the pure thou dost shew thyself pure; And with the perverse thou dost shew thyself contrary.
28 Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
And the afflicted people thou dost save; And thine eyes are upon the haughty, [whom] thou bringest down.
29 Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
For thou art my lamp, Jehovah; And Jehovah enlighteneth my darkness.
30 Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
For by thee I have run through a troop; By my God have I leaped over a wall.
31 Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
As for God, his way is perfect; The word of Jehovah is tried: He is a shield to all that trust in him.
32 Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
For who is God, save Jehovah? And who is a rock, save our God?
33 Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
God is my strong fortress, And he maketh my way perfectly smooth.
34 Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
He maketh my feet like hinds' [feet], And setteth me upon my high places.
35 Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
He teacheth my hands to war, And mine arms bend a bow of brass.
36 Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
And thou didst give me the shield of thy salvation, And thy condescending gentleness hath made me great.
37 Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
Thou enlargedst my steps under me; And mine ankles did not slip.
38 Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
I pursued mine enemies, and destroyed them, And I turned not again till they were consumed.
39 Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
And I have consumed them and have crushed them, and they rose not again; Yea, they fell under my feet.
40 Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
And thou girdedst me with strength to battle: Thou didst subdue under me those that rose up against me.
41 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
And mine enemies didst thou make to turn their backs unto me, And those that hated me I destroyed.
42 De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
They looked, and there was none to save — Unto Jehovah, and he answered them not.
43 Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
And I did beat them small as the dust of the earth, I trod them as the mire of the streets; I stamped upon them.
44 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
And thou hast delivered me from the strivings of my people, Thou hast kept me to be head of the nations: A people I knew not doth serve me:
45 De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
Strangers come cringing unto me: At the hearing of the ear, they obey me.
46 De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
Strangers have faded away, And they come trembling forth from their close places.
47 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
Jehovah liveth; and blessed be my rock; And exalted be the God, the rock of my salvation,
48 Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
The God who hath avenged me, And hath brought the peoples under me.
49 Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
He brought me forth from mine enemies: Yea, thou hast lifted me up above them that rose up against me; From the man of violence hast thou delivered me.
50 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
Therefore will I give thanks to thee, Jehovah, among the nations, And will sing psalms to thy name.
51 Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.
[It is he] who giveth great deliverances to his king, And sheweth loving-kindness to his anointed, To David, and to his seed for evermore.
