2 Samuelsboken 22
1 Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
David sang HERREN denne Sang, dengang HERREN havde frelst ham af alle hans Fjenders og af Sauls Haand.
2 Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
Han sang: »HERRE, min Klippe, min Borg, min Befrier,
3 Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
min Gud, mit Bjerg, hvortil jeg tyr, mit Skjold, mit Frelseshorn, mit Værn, min Tilflugt, min Frelser, som frelser mig fra Vold!
4 Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
Jeg paakalder HERREN, den Højlovede, og frelses fra mine Fjender.
5 Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
Dødens Brændinger omsluttede mig, Ødelæggelsens Strømme forfærdede mig,
Dødsrigets Reb omspændte mig, Dødens Snarer faldt over mig; (Sheol h7585)
7 När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
i min Vaande paakaldte jeg HERREN og raabte til min Gud. Han hørte min Røst fra sin Helligdom, mit Raab fandt ind til hans Ører!
8 Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
Da rystede Jorden og skjalv, Himlens Grundvolde bæved og rysted, thi hans Vrede blussede op.
9 Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
Røg for ud af hans Næse, fortærende Ild af hans Mund, Gløder gnistrede fra ham.
10 Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
Han sænkede Himlen, steg ned med Skymulm under sine Fødder;
11 Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
baaret af Keruber fløj han, svæved paa Vindens Vinger;
12 Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
han omgav sig med Mulm som en Bolig, mørke Vandmasser, vandfyldte Skyer.
13 Af skenet för honom brann det med ljungande.
Fra Glansen foran ham for der Hagl og Ildgløder ud.
14 Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
HERREN tordned fra Himlen, den Højeste lod høre sin Røst;
15 Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
han udslynged Pile, adsplittede dem, lod Lynene funkle og skræmmede dem.
16 Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
Havets Bund kom til Syne, Jordens Grundvolde blottedes ved HERRENS Trusel, for hans Vredes Pust.
17 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
Han udrakte Haanden fra det høje og greb mig, drog mig op af de vældige Vande,
18 Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
frelste mig fra mine mægtige Fjender, fra mine Avindsmænd; de var mig for stærke.
19 De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
Paa min Ulykkes Dag faldt de over mig, men HERREN blev mig et Værn.
20 Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
Han førte mig ud i aabent Land, han frelste mig, thi han havde Behag i mig.
21 Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
HERREN gengældte mig efter min Retfærd, lønned mig efter mine Hænders Uskyld;
22 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
thi jeg holdt mig til HERRENS Veje, svigted i Gudløshed ikke min Gud;
23 Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
hans Bud stod mig alle for Øje, jeg veg ikke fra hans Love.
24 Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
Ustraffelig var jeg for ham og vogtede mig for Brøde.
25 Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
HERREN lønned mig efter min Retfærd, mine Hænders Uskyld, som var ham for Øje!
26 Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
Du viser dig from mod den fromme, retsindig mod den retsindige,
27 Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
du viser dig ren mod den rene og vrang mod den svigefulde.
28 Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
De arme giver du Frelse, hovmodiges Øjne Skam!
29 Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
Ja, du er min Lampe, HERRE! HERREN opklarer mit Mørke.
30 Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
Thi ved din Hjælp søndrer jeg Mure, ved min Guds Hjælp springer jeg over Volde.
31 Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
Fuldkommen er Guds Vej, lutret er HERRENS Ord. Han er et Skjold for alle, der sætter deres Lid til ham.
32 Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
Ja, hvem er Gud uden HERREN, hvem er en Klippe uden vor Gud,
33 Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
den Gud, der omgjorded mig med Kraft, jævnede Vejen for mig,
34 Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
gjorde mine Fødder som Hindens og gav mig Fodfæste paa Højne,
35 Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
oplærte min Haand til Krig, saa mine Arme spændte Kobberbuen?
36 Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Du gav mig din Frelses Skjold, din Nedladelse gjorde mig stor;
37 Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
du skaffede Plads for mine Skridt, mine Ankler vaklede ikke.
38 Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
Jeg jog mine Fjender, indhentede dem, vendte først om, da de var gjort til intet,
39 Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
slog dem ned, saa de ej kunde rejse sig, men laa faldne under min Fod.
40 Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
Du omgjorded mig med Kraft til Kampen, mine Modstandere tvang du i Knæ for mig;
41 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
du slog mine Fjender paa Flugt mine Avindsmænd ryddede jeg af Vejen.
42 De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
De raabte, men ingen hjalp, til HERREN, han svared dem ikke.
43 Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
Jeg knuste dem som Jordens Støv, som Gadeskarn tramped jeg paa dem.
44 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
Du friede mig af Folkekampe, du satte mig til Folkeslags Høvding; nu tjener mig ukendte Folk;
45 De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
Udlandets Sønner kryber for mig; blot de hører om mig, lyder de mig:
46 De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
Udlandets Sønner vansmægter, kommer skælvende frem af deres Skjul.
47 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
HERREN lever, højlovet min Klippe, ophøjet være min Frelses Gud,
48 Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
den Gud, som giver mig Hævn, lægger Folkeslag under min Fod
49 Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
og frier mig fra mine Fjender! Du ophøjer mig over mine Modstandere, fra Voldsmænd frelser du mig.
50 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
HERRE, derfor priser jeg dig blandt Folkene og lovsynger dit Navn,
51 Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.
du, som kraftig hjælper din Konge og viser din Salvede Miskundhed. David og hans Æt evindelig.«
