2 Samuelsboken 22
1 Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
Og David talede Ordene af denne Sang for Herren paa den Dag, Herren havde friet ham af alle hans Fjenders Haand og af Sauls Haand,
2 Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
og han sagde: Herren er min Klippe og min Befæstning og den, som befrier mig.
3 Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
Han er Gud, min Klippe, paa hvilken jeg tror, mit Skjold og min Frelses Horn, min Ophøjelse og min Tilflugt, min Frelser, fra Vold har du frelst mig.
4 Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
Jeg vil paakalde Herren, som bør at loves, saa bliver jeg frelst fra mine Fjender.
5 Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
Thi Dødens Bølger omspændte mig, Belials Bække forfærdede mig.
Helvedes Reb omgave mig, Dødens Snarer laa foran mig. (Sheol h7585)
7 När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
Da jeg var i Angest, raabte jeg til Herren, ja, jeg raabte til min Gud, og han hørte min Røst af sit Tempel og mit Raab med sine Øren.
8 Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
Og Jorden bævede og rystede, Himmelens Grundvolde bevægedes, og de bævede, thi han var vred.
9 Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
Og der opgik en Røg af hans Næse, og Ild af hans Mund fortærede; gloende Kul brændte ud fra ham.
10 Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
Og han bøjede Himmelen og for ned, og der var Mørkhed under hans Fødder.
11 Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
Og han for paa Keruben og fløj, og han blev set over Vejrets Vinger.
12 Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
Og han satte Mørkhed til Dække trindt omkring sig; der var Vandenes Forsamling og tykke Skyer.
13 Af skenet för honom brann det med ljungande.
Fra Glansen, som var for ham, brændte gloende Kul.
14 Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
Herren tordnede fra Himmelen, og den højeste udgav sin Røst.
15 Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
Og han udskød Pile og adspredte dem; der kom Lyn, og han forfærdede dem.
16 Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
Da saas Havets Leje, Jordens Grundvolde blottedes ved Herrens Trusel, ved hans Næses Aandes Pust.
17 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
Han udrakte sin Haand fra det høje, han hentede mig, han drog mig af mange Vande.
18 Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
Han friede mig fra min stærke Fjende, fra mine Hadere, thi de vare mig for stærke.
19 De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
De overfaldt mig i min Modgangs Tid; men Herren var min Støtte.
20 Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
Og han udførte mig i det vide Rum; han friede mig, thi han havde Lyst til mig.
21 Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
Herren gengældte mig efter min Retfærdighed, han betalte mig efter mine Hænders Renhed.
22 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
Thi jeg har bevaret Herrens Veje, og jeg har ikke handlet ugudeligt imod min Gud.
23 Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
Thi alle hans Domme ere mig for Øje, og hans Skikke, fra dem viger jeg ikke;
24 Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
men jeg var fuldkommen for ham og vogtede mig for min Misgerning.
25 Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
Og Herren betalte mig efter min Retfærdighed, efter min Renhed for hans Øjne.
26 Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
Imod den fromme viser du dig from, imod den trofaste vældige viser du dig trofast.
27 Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
Imod den rene viser du dig ren, og imod den forvendte viser du dig vrang.
28 Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
Og du skal frelse det elendige Folk, og dine Øjne ere over de høje, dem fornedrer du.
29 Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
Thi du, Herre, er min Lygte, og Herren skal gøre min Mørkhed klar.
30 Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
Thi ved dig stormer jeg igennem Skaren, ved min Gud springer jeg over en Mur.
31 Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
Guds Vej er fuldkommen, Herrens Tale er lutret; han er alle dem et Skjold, som haabe paa ham.
32 Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
Thi hvo er en Gud foruden Herren? og hvo er en Klippe foruden vor Gud?
33 Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
Gud er min Styrke og Kraft, og han letter min Vej fuldkomment.
34 Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
Han gør mine Fødder som Hindernes og skal lade mig staa paa mine Høje.
35 Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
Han lærer mine Hænder til Krigen, og en Kobberbue spændes med mine Arme.
36 Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Og du giver mig din Frelses Skjold; og idet du ydmyger mig, gør du mig stor.
37 Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
Du gør mine Trin vide under mig, og mine Knokler snublede ikke.
38 Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
Jeg forfølger mine Fjender og ødelægger dem og vender ikke tilbage, før jeg har gjort Ende paa dem.
39 Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
Ja, jeg har gjort Ende paa dem og knuset dem, at de ikke skulle rejse sig; og de faldt under mine Fødder.
40 Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
Og du har omgjordet mig med Kraft til Krigen, du skal nedbøje dem under mig, som staa op imod mig.
41 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
Og du har jaget mig mine Fjender paa Flugt, ja mine Hadere, og jeg udrydder dem.
42 De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
De saa sig om, men der var ingen Frelser; til Herren, men han svarede dem ikke.
43 Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
Og jeg støder dem smaa som Jordens Støv, som Dynd paa Gader knuser jeg dem og tramper dem ned.
44 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
Og du udfriede mig fra mit Folks Kiv; du bevarede mig til Hedningernes Hoved, et Folk, som jeg ikke kendte, de tjene mig.
45 De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
Den fremmedes Børn smigre for mig; da deres Øre hørte om mig, adløde de mig.
46 De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
Den fremmedes Børn visne hen, og de gaa omgjordede ud af deres Borge.
47 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
Herren lever, og lovet være min Klippe, og Gud, min Frelses Klippe, skal ophøjes!
48 Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
Den Gud, som giver mig Hævn, og som nedkaster Folkene under mig,
49 Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
og som fører mig ud fra mine Fjender; du ophøjer mig over dem, som staa op imod mig, du redder mig fra Voldsmænd.
50 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
Derfor vil jeg bekende dig, Herre! iblandt Hedningerne og synge dit Navn Lov.
51 Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.
Han gør sin Frelse stor for sin Konge og gør Miskundhed imod sin Salvede, imod David og imod hans Sæd, evindelig.
