2 Samuelsboken 22
1 Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
Mluvil pak David Hospodinu slova písně této v ten den, když ho vysvobodil Hospodin z ruky všech nepřátel jeho, i z ruky Saulovy.
2 Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
A řekl: Hospodin skála má a hrad můj, i vysvoboditel můj se mnou.
3 Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
Bůh skála má, doufati budu v něho; štít můj a roh spasení mého, vyvýšení mé a útočiště mé, spasitel můj, kterýž od násilí vysvobozuje mne.
4 Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
Chvály hodného vzýval jsem Hospodina, a od nepřátel svých vysvobozen jsem.
5 Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
Nebo obklíčily mne byly úzkosti smrti, a proudové bezbožných předěsili mne.
Bolesti smrtelné obstoupily mne, a osídla smrti zachvátila mne. (Sheol h7585)
7 När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
V úzkosti své vzýval jsem Hospodina, a k Bohu svému volal jsem, i vyslyšel z chrámu svého hlas můj, a křik můj přišel v uši jeho.
8 Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
Tedy pohnula se a zatřásla země, základové nebes pohnuli se, a třásli se pro rozhněvání jeho.
9 Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
Dým vycházel z chřípí jeho, a oheň zžírající z úst jeho, od něhož se uhlí roznítilo.
10 Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
Nakloniv nebes, sstoupil, a mrákota byla pod nohami jeho.
11 Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
I vsedl na cherubín a letěl, a spatřín jest na peří větrovém.
12 Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
Položil temnosti vůkol sebe jako stany, shrnutí vod, oblaky husté.
13 Af skenet för honom brann det med ljungande.
Od blesku oblíčeje jeho rozpálilo se uhlí řeřavé.
14 Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
Hřímal s nebes Hospodin, a Nejvyšší vydal zvuk svůj.
15 Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
Vystřelil i střely, kterýmiž je rozptýlil, a blýskání, jímž je porazil.
16 Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
I ukázaly se hlubiny mořské, a odkryti jsou základové okršlku, pro zůřivé kárání Hospodinovo, pro dmýchání větru chřípí jeho.
17 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
Poslav s výsosti, přijal mne, vytáhl mne z vod velikých.
18 Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
Vysvobodil mne od nepřítele mého silného, od těch, kteříž mne nenáviděli, ačkoli silnější mne byli.
19 De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
Předstihli mne v den trápení mého, ale Hospodin byl mi podpora.
20 Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
Kterýž vyvedl mne na prostranství, vysvobodil mne, nebo sobě oblíbil mne.
21 Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
Odplatil mi Hospodin podlé spravedlnosti mé, podlé čistoty rukou mých odplatil mi.
22 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
Nebo jsem ostříhal cest Hospodinových, aniž jsem se bezbožně strhl Boha svého.
23 Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
Všickni zajisté soudové jeho jsou před oblíčejem mým, aniž jsem od kterých ustanovení jeho odstoupil.
24 Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
A tak byv dokonalý před ním, šetřil jsem, abych se nedopustil nepravosti.
25 Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
Protož odplatil mi Hospodin podlé spravedlnosti mé, vedlé čistoty mé před očima jeho.
26 Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
Ty, Pane, s milosrdným milosrdně nakládáš, a k upřímému upřímě se máš.
27 Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
K sprostnému sprostně se ukazuješ, a s převráceným převráceně zacházíš.
28 Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
Lid pak ssoužený vysvobozuješ, ale před vysokomyslnými oči své sklopuješ.
29 Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
Ty zajisté jsi svíce má, ó Hospodine. Hospodin jistě osvěcuje temnosti mé.
30 Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
Nebo v tobě proběhl jsem vojska, v Bohu svém přeskočil jsem zed.
31 Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
Toho Boha silného cesta jest dokonalá, výmluvnosti Hospodinovy přečištěné; onť jest štít všech, kteříž doufají v něho.
32 Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
Nebo kdo jest Bohem kromě Hospodina? A kdo jest skalou kromě Boha našeho?
33 Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
Bůh jest síla má i vojska mého, onť působí volnou cestu mou.
34 Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
Èiní nohy mé jako laní, a na vysokých místech mých postavuje mne.
35 Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
Cvičí ruce mé k boji, tak že lámi lučiště ocelivá rukama svýma.
36 Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Nebo dal mi štít spasení svého, a dobrotivost jeho zvelebila mne.
37 Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
Rozšířil kroky mé pode mnou, aby se nepodvrtly nohy mé.
38 Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
Honil jsem nepřátely své a zahladil jsem je, aniž jsem se navrátil, dokudž jsem jich nevyplénil.
39 Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
Docela jsem je vyhubil a sprobodal jsem je, tak že nepovstanou; i padli pod nohy mé.
40 Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
Ty zajisté, Bože, přepásals mne udatností k boji, porazils pode mne ty, kteříž povstávají proti mně.
41 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
Nýbrž dals mi šíji nepřátel mých, těch, kteříž v nenávisti měli mne, a vyplénil jsem je.
42 De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
Ohlédali se, ale nebyl, kdo by vysvobodil, k Hospodinu, ale nevyslyšel jich.
43 Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
I potřel jsem je jako prach země, jako bláto na ulicích potlačil a rozptýlil jsem je.
44 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
Ty jsi mne vytrhl z různic lidu mého, zachovals mne, abych byl za hlavu národům; lid neznámý mně sloužil.
45 De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
Cizozemci lhali mi, a jakž zaslechli, uposlechli mne.
46 De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
Cizozemci svadli, a třásli se i v ohradách svých.
47 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
Živť jest Hospodin, a požehnaná skála má; protož ať jest vyvyšován Bůh, skála spasení mého,
48 Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
Bůh silný, kterýž dává mi pomsty a podmaňuje mi lidi.
49 Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
Vyvodíš mne z prostřed nepřátel mých, a nad povstávajícími proti mně vyvyšuješ mne, člověka nepravého mne zbavuješ.
50 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
Protož chváliti tě budu, Hospodine, mezi národy, a jménu tvému žalmy zpívati budu.
51 Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.
Onť jest hrad jistého spasení krále svého, a ten, kterýž činí milosrdenství pomazanému svému Davidovi, i semeni jeho až na věky.
