2 Samuelsboken 22
1 Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
David upravi Jahvi riječi ove pjesme u dan kad ga je Jahve izbavio iz ruku svih njegovih neprijatelja i iz ruke Šaulove.
2 Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
Pjevao je: “Jahve, hridino moja, utvrdo moja, spase moj;
3 Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
Bože moj, pećino moja kojoj se utječem, štite moj, spasenje moje, tvrđavo moja! Ti me izbavljaš od nasilja.
4 Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
Zazvat ću Jahvu hvale predostojna i od dušmana bit ću izbavljen.
5 Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
Valovi smrti okružiše mene, prestraviše me bujice pogubne,
Užad Podzemlja sputiše me, smrtonosne zamke padoše na me: (Sheol h7585)
7 När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
u nevolji zazvah Jahvu i Bogu svome zavapih. Iz svog Doma zov mi začu, i vapaj moj mu do ušiju doprije.
8 Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
I zemlja se potrese i uzdrhta, uzdrmaše se temelji nebesa, pokrenuše se, jer On gnjevom planu.
9 Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
Iz nosnica mu dim se diže, iz usta mu oganj liznu, ugljevlje živo od njega plamsa.
10 Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
On nagnu nebesa i siđe, pod nogama oblaci mu mračni.
11 Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
Na keruba stade i poletje; na krilima vjetra zaplovi.
12 Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
Ogrnu se mrakom kao koprenom, prekri se tamnim vodama i oblacima tmastim,
13 Af skenet för honom brann det med ljungande.
od bljeska pred licem njegovim užga se ugljevlje plameno.
14 Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
Jahve s neba zagrmje, Svevišnjega glas se ori.
15 Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
Odape strijele i dušmane rasu, izbaci munje i na zemlju ih obori.
16 Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
Morska dna se pokazaše, i temelji svijeta postaše goli od strašne prijetnje Jahvine, od olujna daha gnjeva njegova.
17 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
On pruži s neba ruku i mene prihvati, iz silnih voda on me izbavi.
18 Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
Od protivnika moćnog mene oslobodi, od dušmana mojih jačih od mene.
19 De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
Navališe na me u dan zlosretni, ali me Jahve zaštiti,
20 Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
na polje prostrano izvede me, spasi me jer sam mu mio.
21 Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
Po pravednosti mojoj Jahve mi uzvrati, po čistoći ruku mojih on me nagradi,
22 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
jer čuvah putove Jahvine, od Boga se svoga ne udaljih.
23 Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
Odredbe njegove sve su mi pred očima, zapovijedi njegove nisam odbacio,
24 Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
do srži odan njemu sam bio, čuvam se grijeha svakoga.
25 Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
Jahve mi po pravdi mojoj vrati, čistoću ruku mojih vidje.
26 Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
S prijateljem ti si prijatelj, poštenu poštenjem uzvraćaš.
27 Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
S čovjekom čistim ti si čist, a lukavca izigravaš,
28 Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
jer narodu poniženu spasenje donosiš a ponižavaš oči ohole.
29 Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
Jahve, ti moju svjetiljku užižeš, Bože, tminu moju obasjavaš:
30 Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
s tobom udaram na čete dušmanske, s Bogom svojim preskačem zidine.
31 Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
Savršeni su puti Gospodnji, i riječ je Jahvina ognjem kušana. on je štit svima, samo on, koji se k njemu utječu.
32 Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
Jer tko je Bog osim Jahve? Tko li je hridina osim Boga našega?
33 Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
Taj Bog me snagom opasuje, stere mi put besprijekoran.
34 Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
Noge mi dade brze ko u košute i postavi me na visine sigurne,
35 Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
ruke mi za borbu uvježba i mišice da luk mjedeni napinju.
36 Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Daješ mi štit svoj koji spasava, tvoja me brižljivost uzvisi.
37 Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
Pouzdanje daješ mom koraku, i noge mi više ne posrću.
38 Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
Pognah svoje dušmane i dostigoh, i ne vratih se dok ih ne uništih.
39 Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
Obaram ih, ne mogu se dići, padaju, pod nogama mi leže.
40 Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
Ti me opasa snagom za borbu, a protivnike moje meni podloži.
41 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
Ti dušmane moje u bijeg natjera, i rasprših one koji su me mrzili.
42 De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
Vapiju u pomoć, nikog da pomogne, vapiju Jahvi - ne odaziva se.
43 Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
Smrvih ih kao prah na vjetru, zgazih ih ko blato na putu.
44 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
Ti me §izbavÄi od bune u mom narodu, postavi me glavarom pogana, puk koji ne poznavah služi mi.
45 De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
Svaki moj šapat pokorno on sluša. Sinovi tuđinci meni laskaju,
46 De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
sinovi tuđinski gube srčanost izlaze dršćuć iz svojih utvrda.
47 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
Živio Jahve! Blagoslovljena hridina moja! Neka se uzvisi Bog, spasenje moje!
48 Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
Bog koji mi daje osvetu i narode meni pokorava.
49 Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
Od dušmana me mojih izbavljaš i nad protivnike me moje izdižeš, ti mene od čovjeka silnika spasavaš.
50 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
Zato te slavim, Jahve, među pucima i psalam pjevam tvome Imenu:
51 Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.
umnožio si pobjede kralju svojemu, pomazaniku svome milost si iskazao, Davidu i potomstvu njegovu navijeke.”
