2 Samuelsboken 22
1 Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
Hitichun Pakaiyin amelmate jousea kon leh Saul khut’a kona ana huhhing jal in David in hichela hi Pakai henga anasan ahi.
2 Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
Hitin lacheng aseme, “Pakai chu keima dingin Kasongpi leh kakulpi chule eihuhhingpa ahi,
3 Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
Ka-Pathen leh kasongpi Kakiselna nahi; Kapho le eihuhhinga kasakhia pang, Kakulpi pal le kakisel na nahin, Eihuhhingpa nahin, pumhat’a kinona lah a jong nei huhdoh ji'e.
4 Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
Vahchoi dinga lomtah Pakai henga kataoyin, chule Kamelmate a konin huhhingna kachang tai.
5 Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
“Ajeh chu thina luipin eilon khuntan, Manthah na lam jousen eilon khum tai;
Noimigam khaoguiyin eihen tan, kamasanga thina ding thang akikam’e. (Sheol h7585)
7 När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
Ahin “Kagenthei pet’in Pakai henga ka taovin. Ka-Pathen koma chun kataovin ahi. Pathen houin a aman kataona asang jin, hichea chun anabenga kataona alut ji'e.
8 Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
Hichun leiset akinuh nuh jin ling akihot tan ahi; Van todap khompi jouse jong akiling soh hel jenge; Pathen alung han jeh chun lingpi ahin hot jengin ahi.
9 Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
Chule Anah hom sung tenia konin meikhu ahung kitung doh in, chule akamsung a konin mi bahgam thei mei akonge; Meial deuje ju Pathena konin ahung kitung doh jenge.
10 Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
Aman van mun jouse asonkun jengin ahung kumlhai, Akengto noiya muthim lhangkhal akiheh jenge.
11 Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
Pathen Cherub chunga atouvin alenge, huipia akijap’a alen akimui.
12 Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
Aman akimvela muthim lhangkhal akihehsah jin, chule Aloupi na meilhang thuh tah twipin akikhange.
13 Af skenet för honom brann det med ljungande.
A-angsung vahchan thethu lah a konin meikong amleng lung ahung leng doh dohjie.
14 Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
Pakaiyin van'a konin van akithinsah jin Hatchungnungpen chun o-thongin thu aseiye.
15 Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
Aman thalpi ahinkap doh jin adoudal te athe cheh ji'e. Kol a phen a kithe jal lah lah jenge.
16 Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
Chuteng leh twikhanglen togei geiyin akimu theiyin, Vannoi bulpi khom jouse jong akimuthei ye; Pakaiyin ahinpho jia Anah homsunga ahu alha teng chuti chun aumjie.
17 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
Van chungsang langa konin aman eihin huhdoh jin jin, Twipi kinong a konin eiladoh ji'e.
18 Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
Chule kamelma hattah pa akonin eihuhdoh jin, Eihotbol tea konin jong eihuhdoh ji'e; Ijeh-inem itileh hitobang miho hi kei din ahatval jiuve.
19 De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
Ka hamset ni jongle amaho hin eihin del khum jeng jiuve; Hijong leh Pakai in keima eikithopi jing nai.
20 Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
Pakaiyin keima munlen tah a eipui doh jin, Eikipapi jeh in eihuhdoh jin ahi.
21 Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
Lamdih a kachon jing jeh in Pakaiyin kipaman eipen, Chule kakhut te nin thil dih jeng abol jing jeh in kipaman eipei.
22 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
Ajeh chu keiman Pakai lamlhah na jouse kajui jingin, agilou bol’in ka Pathenchu kada lha khapoi.
23 Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
Ijeh-inem itileh ama chonna dan jouse chu Kamaiya aki lang jing jengin, Hijeh chun ama chon na dan jousea jong Keima kavah mang khapoi.
24 Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
Ama angsunga keima nolna beiyin kaum jingin, themmo na dingah kakivengdoh jing jenge.
25 Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
Hijeh chun keima dihna jeh hin Pakaiyin kipaman eipen, chule ama mitmua themmona kanei lou jeh hin kipa man eipei.
26 Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
“Mi kitah ho hengah nang jong naki tahna namusah in, chule nolna bei mi hengah nang jong nolna bei mi nahina namusah jin ahi.
27 Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
Milung thengho hengah nalungthen na namusah in, chule milung thim thenglou ho hengah nangma alungtheng lou bangin naumjin ahi.
28 Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
Chuti chun nangman mi kineosah techu nahuhdoh jin, mi kiletsah te vang chu suhnem din nave lhih jinge.
29 Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
O Pakai nangma hi keiya din kathaomei nahin, Ka-Pathen nangin kei dia muthim jouse nasal vahe.
30 Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
Nangma panpi najala keiman sepai hon khat jong kasuh mang ding, Chule Ka-Pathen vanga palvum jong ka chop khup ding ahi.
31 Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
Hitichun Pathen hi alamlhah na jouse achamkim soh keiyin, Pakaiyin mi athutep jong agui lhung ji'e; Chule Ama koma kiselte dinginAma hi ompho ahijinge.
32 Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
Ijeh-inem itileh Pathen kiti chu koi dang ham? Pakai kiti chu ahin; Chujongle songpi kiti chu koipen ham? I-Pathenu amabou chu ahiye.
33 Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
Hiche Pathen hi keima kisel na dettah ahin, kalam lhah na jouse jong phatah in eisem peh tai.
34 Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
Hichun Pathen in kakeng phang teni jong sajuhpi keng abahsah-in, gamken lah dung jenga jong det tah in eidin sah theiye.
35 Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
Chule kakhut teni jong galsatje eihil them in, Hijeh chun kabanjang tenin sum-eng thalpi aheh konjin ahi.
36 Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Nangman na mi huhhingna ompho neipen, chujongle nagalvon chun keima eikhu khum jin; nakithopi nachun eisuloupi jin ahi.
37 Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
Kanoiya kapansat na ding mun lentah neihoi peh-in, hijeh chun kakengto teni kalho nal tapoi.
38 Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
Ka melmate nung kadel jin kathat gam ji'e; chule aboncha kasuh gamhel masangin kahung kileji poi.
39 Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
Hitichun abonchauvin kasat chap hel jin koima athoudoh aum tapoi, hitichun kakengto noiya akijam chap tauvin ahi.
40 Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
Ajeh chu nangin galsat din tha neipen, eihin del khumpa chu kanoiya nalupsah tai.
41 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
Hiti chun kamasanga kamel mate najam sah sah jin, eihot bolte chu keiman kathat gam ji tai.
42 De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
Panpi ngaiya apen pen vanguvin ahuhhing diu koima aumpon, Pakai henga atao vang uvin aman adonbut dehpoi.
43 Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
Keiman kholai dunga leivui bangin kachilngem ngemin, chule kholai dunga bonlhoh bangin kachot phan kachilgoiyie.
44 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
“Gal eibol khum mitea kon in jong nei huhdoh chun, namtin vaipi chunga alenpenin neisemin, kahet khah louhel miten jong keima kin aboltauve.
45 De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
Gamdang mite jong kineosah tah-in kahenga ahungun, kathusei ajah jah ule kathun anung jiuve.
46 De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
Gamdang mite chu alungu aneo jin akisel nao kulsunga konin kichatah in kithing pum pumin ahung potdoh jiuve.
47 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
“Pakai hingjing pa, Nunnom hen kasongpi chu; Choi-at’in umjing hen Ka-Pathen, eihuhhing na songpi chu.
48 Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
Phu eilah sah a Pathen chun, mijouse chu keima noiya asonkun soh hel in ahi.
49 Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
Kamelmate lah jenga jong eihuh doh jia, chule nangin kaki doupi kamelmate chunga neichoi sang ji'e; Pumhat jenga mi nokhum mite lah a konin jong nangman neihuh doh jing jin ahi.
50 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
“Hiche jeh hin vo Pakai, namtin la ah navahchoi yinge, chule namin vahchoila sange.
51 Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.
nangman Lenga natun keima hi galjona loupe tah neipin, thao anusa kei hi long louvin eingailui; David le kachilhah te din atonsot atonsot geiya dingin,” ati.
