2 Samuelsboken 22
1 Och David talade för Herranom denna visones ord, den tid då Herren hade hulpit honom ifrån alla hans fiendars hand, och ifrå Sauls hand;
A thunkha cungkuem kut lamkah oe, Saul kut lamkah BOEIPA loh anih a huul hnin vaengah, David loh BOEIPA taengah hekah laa lung he a thui.
2 Och sade: Herren är min klippa, och min borg, och min Frälsare.
Te vaengah, “BOEIPA tah ka thaelpang neh ka rhalvong neh kai ham tah kai aka hlawt la om.
3 Gud är min tröst, på honom vill jag trösta; min sköld och mine helsos horn; mitt beskärm, och min tillflykt, min Frälsare, du som mig hjelper ifrån orätt.
Ka lungpang Pathen amah dongah ni ka ying, ka photling neh khangnah ki, ka imsang neh ka thuhaelnah, khangkung loh kai he kuthlahnah lamloh nan khang.
4 Jag vill lofva och åkalla Herran, så blifver jag ifrå mina fiendar förlossad.
Thangthen ham tueng BOEIPA te ka khue dongah ka thunkha rhoek taeng lamloh ng'khang.
5 Ty dödsens förderf hade omhvärft mig; och Belials bäcker hade förskräckt mig.
Dueknah tuiphu loh kai n'li tih, aka muen soklong loh n'sak he.
Saelkhui kah rhui loh kai m'ven tih, dueknah hlaeh loh kai m'mah. (Sheol h7585)
7 När jag bedröfvad är, vill jag åkalla Herran, och ropa till min Gud, så hörer han mina röst utaf sitt tempel; och mitt rop kommer för honom i hans öron.
Ka kho a bing vaengah BOEIPA te ka khue tih ka Pathen taengah ka pang. Te vaengah ka pang ol Te a bawkim lamloh a hna neh a yaak.
8 Jorden bäfvade och skalf; himmelens grundvalar hafva sig rört, och gifvit sig, då han var vred.
Te vaengah diklai te tuen la tuen tih hinghuen. Anih taengah a sai dongah vaan kah a yung Te tlai tih tuen.
9 Rök gick upp utaf hans näso, och förtärande eld utaf hans mun; så att det ljungade deraf.
A hnarhong lamkah hmaikhu thoeng tih, a ka lamkah hmai loh a laeh vaengah hmai-alh khaw tak.
10 Himmelen böjde han, och steg neder; och mörker var under hans fötter.
Te phoeiah vaan a koiloep tih, a suntlak vaengah yinnah tah a kho hmuila pawk.
11 Och han steg på Cherub, och flög, och syntes på vädrens vingar.
Cherub dongah ngol bal tih a ding vaengah khohli phae sola phoe.
12 Hans tjäll kringom honom var mörker, och svart tjockt moln.
A kaepvai khohmuep neh khomong khomai dongkah tui tun Te dungtlungim la a khueh.
13 Af skenet för honom brann det med ljungande.
Amah hmaikah a aa loh a hmai-alh te a dom.
14 Herren dundrade af himmelen; och den Högste lät utgå sitt dunder.
BOEIPA Te vaan lamloh a kawk vaengah Khohni loh a ol a huel.
15 Han sköt sina pilar, och förströdde dem; han lät ljunga, och förskräckte dem.
Thaltang a kah tih amih te a taekyak phoeiah, amih Te rhaek neh a khawkkhek la a khawkkhek.
16 Då såg man vattnet uppvälla; och jordenes grund vardt blottad genom Herrans straff, och genom hans näsos anda och blåst.
BOEIPA kah tluungnah neh a hiil dongkah a thintoek yilh loh lunglai kah yung hoep tih sokca tuipuei khaw tueng.
17 Han sände utaf höjdene, och hemtade mig, och drog mig utu stor vatten.
A sang lamloh yueng uh tih tui dueng khui lamkah kai he n'tuuk tih n'doek.
18 Han frälste mig ifrå mina starka fiendar; ifrå mina hatare, som mig för mägtige voro;
Kai ham tah tlung uh dae ka thunkha hlangtlung neh ka lunguet taeng lamkah kai n'huul.
19 De mig öfverföllo i mine olyckos tid; och Herren är min tröst vorden.
Ka rhainah hnin ah kai m'mah uh cakhaw BOEIPA tah kai ham tukcawt longkhawn la om.
20 Han hafver utfört mig på rymdena. Han tog mig ut; förty han hade lust till mig.
Kai khuiah a naep dongah kai he hoengpoeknah la kai n'khuen tih n'pumcum sak.
21 Herren gör väl vid mig efter mina rättfärdighet; han betalar mig efter mina händers renhet.
Ka duengnah bangla BOEIPA loh kai n'thung tih, ka kut kah a cimcaihnah vanbangla kamah taengla ham mael coeng.
22 Ty jag håller Herrans vägar, och är icke ogudaktig vorden emot min Gud.
BOEIPA kah longpuei te ka ngaithuen tih ka Pathen taeng lamloh ka poehlip van pawh.
23 Förty alla hans rätter hafver jag för ögon; och hans bud kastar jag icke ifrå mig.
Amah kah laitloeknah boeih te tah a laitloeknah bangla ka hmaiah ka khueh tih a khosing lamloh ka phael pawh.
24 Men jag är utan vank för honom, och bevarar mig för synd.
A hmaiah cuemthuek la ka om tih ka thaesainah lamkah khaw ka cue uh.
25 Derföre vedergäller mig Herren efter min rättfärdighet; efter min renhet för hans ögon.
A mikhmuh kah ka duengnah, ka cimcaihnah vanbangla BOEIPA loh ka taengah han thuung coeng.
26 Med de heliga äst du helig; med de fromma äst du from.
Hingcim taengah uepom la na om tih, cuemthuek hlangrhalh taengah na cungkuem coeng.
27 Med de rena äst du ren; och vid de afvoga ställer du dig afvog.
Aka meet uh taengah na meet uh tih, voeldak te tah na hnueih.
28 Ty du hjelper det elända folk; och med din ögon förnedrar du de höga.
Pilnam mangdaeng te na khang tih, na mikhmuh kah aka pomsang rhoek te na kunyun sak.
29 Ty du, Herre, äst min lykta; Herren upplyser mitt mörker.
BOEIPA namah tah ka hmaithoi la na om tih, ka hmaisuep khaw BOEIPA loh a tue coeng.
30 Förty med dig kan jag nederslå krigsfolk; och genom min Gud springa öfver muren.
Namah nen tah caem khaw ka poeng tih, ka Pathen nen tah pangbueng khaw ka poe thai.
31 Guds vägar äro utan brist; Herrans tal är genomluttradt; han är en sköld allom dem som hoppas till honom.
Pathen tah a longpuei khangmai tih, BOEIPA kah olthui a cimcaih dongah anih khuiah aka ying boeih ham tah photling la a om pah.
32 Ty hvilken är en Gud, utan Herren? Och hvilken är en tröst, utan vår Gud?
BOEIPA phoeikah Pathen Te unim? Mamih kah Pathen phoeiah tah unim lungpang bal?
33 Gud styrker mig med kraft, och visar mig en väg utan brist.
Ka lunghim Pathen tah ka thadueng la om tih, amah kah longpuei Te ka longpuei ham a khangmai la khueh.
34 Han gör mina fötter lika som hjortars; och sätter mig uppå mina höjder.
Ka kho sayuk kho bangla a khueh tih, ka hmuensang ah kai m'pai sak.
35 Han lärer mina händer strida, och drifver mina armars kopparbåga.
Ka kut he caemtloek ham a cang tih ka ban loh rhohum lii khaw a phuk thai.
36 Och du gifver mig dine helsos sköld; och när du förnedrar mig, gör du mig storan.
Namah kah daemnah photling Te ka taengah nam paek tih, namah kah kodonah neh kai nan ping sak.
37 Du gör rum för mig till att gå, att mina fötter icke slinta.
Ka kungdak kah ka kholaeh khaw na aeh dongah ka kho paloe pawh.
38 Jag vill jaga efter mina fiendar, och förgöra dem; och vill icke omvända, tilldess jag gör en ända med dem.
Ka thunkha rhoek te ka hloem tih, ka mitmoeng sak vaengah amih ka khah hlanah ka balkhong moenih.
39 Jag vill förgöra dem, och nederslå dem, och de skola icke stå mig emot; de måste falla under mina fötter.
Amih te ka khah tih ka phop daengah ni thoo uh thai pawt tih ka kho tangah a bakop uh.
40 Du kan omgjorda mig med kraft till strid; du kan kasta dem under mig, som sätta sig upp emot mig.
Caemtloek ham khaw kai he thadueng nan vah sak tih, kai aka tlai thil rhoekTe kamah hmuila na koisu.
41 Du gifver mig mina fiendar på flyktena, att jag må förstöra dem som mig hata.
Te dongah ka thunkha rhoekTe kai taengah a rhawn na duen sak tih, ka lunguet khaw ka biit.
42 De ropa, men der är ingen hjelpare; till Herran, men han svarar dem intet.
BOEIPA taengah khaw pang uh coeng dae khang voel pawt tih, amih Te doo voel pawh.
43 Jag skall sönderstöta dem såsom stoft på jordene; såsom träck uppå gatone skall jag göra dem till mull, och förströ dem.
Te dongah amih Te diklai laipi bangla ka neet tih, long kah tangnong bangla ka tip sak phoeiah ka nulh.
44 Du hjelper mig ifrå det trätosamma folket; och bevarar mig till ett hufvud öfver Hedningarna. Det folk, som jag intet kände, skall tjena mig.
Ka pilnam kah tuituknah khui lamkah khaw kai nan hlawt. Namtom kah a lu la kai nan hloe dongah ming pawt pilnam loh kai taengah thotat.
45 De främmande barn försaka mig; men desse lyda mig med hörsam öron.
Kholong ca rhoek loh kai taengah mai a tum uh tih, a hna neh a yaak hamla ka ol a hnatun uh.
46 De främmande barn äro försmäktade, och brytas i sina bojor.
Kholong ca rhoek loh tahah uh tih, a vongtung khui lamloh yingyet uh.
47 Herren lefver, och lofvad vare min tröst; och varde upphöjd Gud, mine helsos tröst.
BOEIPA kah hingnah dongah ka lungpang tah a yoethen pai tih, kai ham daemnah lungpang Pathen tah pomsang pai saeh.
48 Gud, som gifver mig hämnden, och kastar folk under mig;
Pathen loh kai hamla tawnlohnah a paek tih, pilnam Te kai kungdak la a suntlak sak.
49 Han förer mig ut ifrå mina fiendar, och ifrå dem, som sätta sig emot mig, upphöjer du mig; och ifrå vrångvisa män frälsar du mig.
Ka thunkha rhoek taeng lamkah kai nan poh, kai aka tlai thil rhoek kah a sola kai nan pomsang bal. Hlang kah kuthlahnah lamkah kai nan huul.
50 Derföre vill jag tacka dig, Herre, ibland Hedningarna, och dino Namne lofsjunga;
Te dongah BOEIPA nang Te namtom taengah kan uem vetih na ming te ka tingtoeng ni.
51 Den der stor salighet bevisar sinom Konung; och gör väl med David sinom smorda, och med hans säd i evig tid.
A manghai kah khangnah imsang tah len pai. Te dongah ni sitlohnah he a koelh taengah khaw, David neh a tiingan taengah khaw kumhal duela a saii pah,” a ti.
