2 Petrusbrevet 3
1 Detta är nu den andra Epistelen, som jag skrifver eder till, mine käreste, i hvilko jag uppväcker och förmanar edart rena sinne;
O rañetse, intoy ty taratasiko faharoe nisokirako hampitsekake an-tiahy ty fitsakorean’ arofo’ areo ki’e,
2 Att I ihågkommen de ord, som tillförene sagd äro af de heliga Propheter; och desslikes vårt bud, vi som ärom Herrans och Frälsarens Apostlar.
haniahy i saontsy nampisaontsieñe o mpitoky miavakeo taoloy naho i nandilia’ i Talè, toe Mpandrombakey, añamo Firàhe’ areooy.
3 Och veter det i förstone, att i yttersta dagarna varda kommande bespottare, som vandra efter sin egen lusta;
Maharendreha hey te hivotrake eo amo andro honka’eo o mpanivetiveo hanivetive, hañorike ty drao-rati’e;
4 Och säga: Hvar är nu det löfte om hans tillkommelse? Ty ifrå den dag fäderne äro afsomnade, blifver allt såsom det af kreaturens begynnelse varit hafver.
hanao ty hoe: Aia ze o fampitamañe i fitotsaha’e zao? fa sikal’ ami’ty nirotan-droae’ay le kila mitoloñe ami’ty fanoe’e hirik’ami’ty fifotora’ ty voatse toy.
5 Men sjelfviljande vilja de icke veta, att himlarna hafva ock varit i förtiden, och jorden af vattnet, och i vattnena bestånd haft, genom Guds ord.
Ie ifahara’e, le amoea’e te nampiboak’ o likerañeo haehae i tsaran’ Añaharey, naho boak’ an-drano vaho añivo rano ty nañoreñañe ty tane toy;
6 Likväl vardt på den tid verlden, genom de samma, med flodene förderfvad.
ie ty nandrotsahañe ty tane toy tañ’ andro izay, ie niepoepoen-drano.
7 Sammalunda ock nu himlarna och jorden varda genom hans ord sparde, att de skola varda eldenom förvarade till domedag, då de ogudaktiga menniskor fördömas skola.
Le ty amy tsaray, mihaja ho ami’ty afo o likerañeo naho ty tane toy henaneo, ho amy androm-pizakañe naho fandrotsahañe ondaty lo-tserekeoy.
8 Men ett skall eder icke fördoldt vara, mine käreste, att en dag för Herranom är såsom tusende år, och tusende år såsom en dag.
O rañetse, ko amoea’ areo itoy, te hoe arivo taoñe ty andro raike amy Talè, le hoe andro raike ty arivo taoñe.
9 Herren fördröjer intet sitt löfte, såsom somlige mena det vara fördröjelse; men han hafver tålamod med oss, och vill icke att någre skola förgås, utan att hvar och en vänder sig till bättring.
Tsy malaoñe amy nampitamae’ey t’i Talè, ami’ty fanoe’ ty ila’e ty hoe malaoñe; f’ie mahaliñe an-tika, tsy satri’e te ndra iaia ty ho momoke, fa te songa hisoloho.
10 Men Herrans dag varder kommandes såsom en tjuf om natten; och då skola himlarna med en stor hastighet förgås, och elementen skola försmälta af hetta, och jorden, med de verk, som derpå äro, skola afbrännas.
Ho tondroke hoe mpikizo an-kaleñe ty andro’ i Talè, ie hihelañe añe o likerañeo am-pitraontraoñañe, le kila ho tomontoe’ ty hamae vaho ho forototoe’ ty afo ty tane toy naho o fitoloña’eo.
11 Efter nu allt detta skall förgås, hurudana bör eder då vara, uti helig umgängelse och Gudaktighet?
Aa kanao hene hiteno, h’ondaty manao akore v’inahareo am-pañaveloañe miavake vaho am-pañambenañe Hake?
12 Så att I vänten och åstunden efter Guds dags tillkommelse; i hvilkom himlarna af eld förgås skola, och elementen försmälta af hetta.
ie mitamà naho manaentàeñe i andron’ Añaharey, ama’e ty hamorototoe’ ty afo o likerañeo, vaho fonga hitranak’ ami’ty hamae’e.
13 Men nya himlar och en ny jord väntom vi, efter hans löfte, der rättfärdighet uti bor.
Fe ty amy nampitama’ey, le misalala likeram-bao naho tane vao imoneñan-kavantañañe tika.
14 Derföre, mine käreste, medan I detta vänten, så lägger eder vinning om att I obesmittade och ostraffelige för honom finnas mågen i frid.
Ie amy zao ry rañetse, kanao liñisañe, imaneo ty hahavazohoa’e anahareo an-kazavan-troke tsy aman-kandra tsy aman-kakeo.
15 Och vårs Herras Jesu Christi tålamod räkner för edra salighet; såsom ock vår käre broder, Paulus, efter den vishet som honom gifven är, hafver skrifvit eder till;
Itsakoreo te fandrombahañe ty fahaliñisa’ i Talèntikañey, hambañe amy nisokira’ i Paoly rahalahin-tika sarotsey amy hihitse natolots’ azey;
16 Såsom han ock i all bref talar om sådana stycker; ibland hvilka något är som är svårt till förstå, det de olärde och lösaktige förvärra, såsom ock andra skrifter, till sin egen förtappelse.
ie mitaroñe i entañe zay amo hene taratasi’eo. Toe ao ty tsy mora rendreke ie vandibandire’ o bàdo naho mañali-foo, hambañe ami’ty fanoa’ iareo o sokitse masiñe ila’eo, himomoha’ iareo.
17 Men I, mine käreste, medan I veten det tillförene, så förvarer eder, att I icke förförde varden genom de ogudaktigas villfarelse, samt med dem, och fallen ifrå eder egen stadighet;
Aa kanao fohi’ areo aolo ry rañetse, le mitaoa tsy hikapotrake ty figahiña’areo, hampandridrihe’e ty fandilara’ o tsereheñeo,
The Great Flood
