< 2 Petrusbrevet 2 >
1 Men falske Propheter voro ock ibland folket, som ock ibland eder varda skola falske lärare; hvilke med ibland införa skola förderfvelig partier, och förneka Herran, som dem köpt hafver; och skola föra öfver sig sjelfva en hastig fördömelse.
Zora leivunsai han mingei lâia dêipu rotholngei an inlanga, ma anghan nangni lâia khom minchupu dikloi ngei la suok an tih. Anni han rilna dikloi la hongchôi an ta, anni khôkpu Pumapa lele khom minlêm an tih, masikin anni chunga inningloia sietminmangna tung atih.
2 Och månge skola efterfölja deras förderf; genom hvilka sanningenes väg blifver försmädd;
Hanchu, mi tamtakin indit inthiengloina lama han jûi an ta, ha ngei sintho sika han midang ngeiin chongtak lampui hah rilminsiet an tih.
3 Och uti girighet, med diktad ord, skola de handla med eder; hvilkom domen nu längesedan icke sen är, och deras fördömelse sofver icke.
An inruokna sikin ha minchupu dikloi ngei han an rachama an iphuo thurchi ngei nangni rilin an inlâpna sin an tih. An Roijêkpu rang hah ânzoina asôtzan zoia, anni minmang rangpu hah alên thoi zoi ani.
4 Ty hafver Gud icke skonat Änglomen, som syndade, utan hafver dem med mörksens kedjor nederkastat till helvetes, öfverantvardandes till att förvaras till domen; (Tartaroō )
Pathien'n, nunsie tho vântîrtonngei hah hôi maka, dûkmuna a paia, Roijêkna nikhuo ngâk rangin jîngzirûia thungin ajîngna ai dar ani. (Tartaroō )
5 Och hafver icke skonat den förra verldene; utan bevarat Noe, rättfärdighetenes Predikare, sjelf åttonde, och lät floden gå öfver de ogudaktigas verld;
Pathien'n tienlâi rammuol khom hôi maka, pathienboi rammuola han tuisâng a minlien ani, ai hôi chu Noah, dikna chong misîrpu le midang sari anni.
6 Och hafver gjort de städer Sodoma och Gomorra till asko, omstört och fördömt dem; och satt för ett efterdömelse dem ogudaktigom, som sedan komma skulle;
Pathien'n Sodom le Gomorra khopuilienngei hah theiloimintumin mei leh a minmanga, pathienboi ngei chunga hongtung rang minenna ai tho ani.
7 Och hafver frälst den rättfärdiga Lot, som var plågad af skamliga menniskor, genom deras sköraktiga umgängelse;
Lot, midik, mi nunsie ngei balamboia hur sika beidong taka om ngâi hah a sanminjôk ani.
8 Ty efter han var rättfärdig, och bodde ibland dem, och måste dock sådana se och höra, plågade de dageligen den rättfärdiga själen med sina onda gerningar.
Ha midik hah an lâia omin an sintho saloi ngei hah a mua, a rieta, anîngtin mulung natna a tuong ngâia.
9 Herren kan frälsa de gudaktiga utaf frestelsen, men behålla de orättfärdiga till domedag, till att pinas;
Masikin Pumapa han ama riet ngâi ngei minsinna an tongna renga a kelsuo chang a rieta, misaloi ngei Roijêkna Nikhuo ngâk ranga dûktong puma dar chang khom a riet,
10 Men aldramest dem som vandra efter köttet, uti orenom lusta, och försmå herrskapet, öfverdådige, ensinnade, och intet rädas försmäda väldigheterna;
aliekin, an taksa ôina innim jûi ngei, Pathien rachamneina a enkhum ngei hah. Ha minchupu dikloi ngei hah mihâi le tukdullien an ni, chungtienga roiinpuina ngei khi mirit tho loia, an êro ngâi an ni.
11 Ändock Änglarna, som i kraftene och starkhetene större äro, icke draga kunna den försmädeliga domen emot sig, af Herranom.
Hi minchupu dikloi ngei nêka rât uol le alien vântîrtonngei luon ha ngei hah Pumapa makunga êron, nôn ngâi mak ngei.
12 Men de äro såsom de oförnuftiga djur, som af naturen dertill födda äro, att de skola fångna och slagtade varda; försmäda det de intet förstå, och skola uti sitt förderfveliga väsende förgås;
Aniatachu, hi mi ngei hi chu ramsa isûra that ranga ânzir ngei anghan an rietna mangin sin an thoa, an riet theiloi kai chu rilsietin an doi ngâi. Ramsa ngei anghan minmang nîng an tih,
13 Och få orättfärdighetenes lön. De hållat för vällust, att de lefva i timeliga kräselighet; de äro slemheter och skamfläckar; pråla af edra gåfvor, slösa med edart;
dûktongna an musuo lam ang takin dûk mintuong ngei nîng an tih. An râisânna chu an taksa ôina minhoina ranga sûnkhovâra râisâna mang ani. Anni hah inzakpui om le mâimôk ompui tak an ni, nin bunêkna an honchel rachamin an milakna an song kelen ngâi ani.
14 Hafva ögonen full med horeri, låta icke förmena sig syndena, och locka till sig de ostadiga själar; hafva sin hjerta genomöfvad i girighet; förbannadt folk;
Nupang angal tiloi chu ite en nuom ngâi mak ngeia, nunsie tho an ôina hah khotiklâi khomin bângpe ngâi mak ngei. Miriem râtloi ngei hah chânga an min ôk ngâia. An mindonna hah ranghuolnan asipa. Pathien khomâksâm nuoia an om ani.
15 Öfvergifva rätta vägen, och gå ville, och efterfölja Balaams, Bosors sons väg, hvilken älskade vrånghetenes lön.
Lampui injîk hah an mâka, lam an invâi zoia, Beor nâipasal Balaam saloi a sin sika sum man rang nuompu lampui hah an jûi zoi ani.
16 Men han blef straffad för sin vrånghet; det stumma arbetsdjuret talade med menniskoröst, och förtog Prophetens galenskap.
Ama hah a nunsie sikin ngôn a oma, a sakuording hah miriem chongin a hong chonga, dêipu achâng sintho hah ai khap ani.
17 De äro källor utan vatten, och molnskyr, som af vädret drifvas; hvilkom förvaradt är ett svart mörker, till evig tid. ()
Ha mingei hah chu tuipûtsuonngei achâr le sûm phâivuopuiin ai sêmpai angin an ni. Pathien'n ha mingei ta rangin mun ajîngna inthûktak ahôi pe ngei zoi. ()
18 Ty de tala stolt ord, som äro fåfäng: och igenom otukt locka dem till köttslig lusta, som rättsliga undsluppne voro, och ännu vandra i villfarelse;
Inpâk chong le invêt chong ngei an manga, nunsiea om ngei lâi renga hongjôk rang a bôk ngei hah an min ôk theina rangin hurna ngei an mang ngâi.
19 Och lofva dem frihet, ändock de sjelfve äro förderfvelsens tjenare; ty af hvem någor öfvervunnen varder, hans tjenare är han vorden.
Anni nunsie suoka omchien ngei han, mi zalêna apêk rangin an inkhâm ngâi, tu miriem khomin ama menêpu suoka chu aom ani.
20 Ty sedan de, genom Herrans och Frälsarens Jesu Christi kunskap, undflytt hafva verldenes orenlighet, och hafva åter bevefvat sig deruti, och äro öfvervunne, är dem det yttersta värre vordet än det första.
Ei Pumapa le Sanminringpu Jisua Khrista an rietna sikin rammuol tho minchâina ranak renga jôka, ama nanâka lût nôka, menêa om nôk mingei kai chu aphuta nêkin a dingmun nûktak hah chu ai siet uol ani.
21 Och hade dem bättre varit intet förståndit rättfärdighetenes väg, än, sedan de förstodo, vända sig ifrå det helga budet, som de anammat hade.
Dikna lampui hah an rieta, chongpêk inthieng pêk an ni suonûka, nûk an inhei nôk nêkin chu ariet reng an rietloi ni rese chu an ta rangin sa ôk atih.
22 Dem är vederfaret det som för ett sant ordspråk plägar sägas: Hunden går åter till sina spyo; och svinet, som tvaget är, sölar sig åter i träcken.
An chunga neinun hongtung ngei hih, Vârchong, “Ui a muluok tieng a kîr nôk” ti le “Vok minthiengliei sai dieldôka inbuol rangin akîr nôk” iti hih adik ani iti a minlang ani.