2 Petrusbrevet 2
1 Men falske Propheter voro ock ibland folket, som ock ibland eder varda skola falske lärare; hvilke med ibland införa skola förderfvelig partier, och förneka Herran, som dem köpt hafver; och skola föra öfver sig sjelfva en hastig fördömelse.
Ehakdi mina loong ah changdi eki nyootsootte khowah loong eje angta, eno erah likhiik ih amadoh sen loong changdoh uh eki nyootsootte loong edong ih ah. Neng loong ih ethijih nyia rangbanlam tiit hu tiit, eno neng Changte thaangthemte warah takap rumka, erah thoidoh neng thetjih ah nengneng ih baphuk ih thoksiit ha.
2 Och månge skola efterfölja deras förderf; genom hvilka sanningenes väg blifver försmädd;
Ang ah bah uh, lajak mina hantek ih neng loong lam phanrum ah; eno emah reerum thoidoh, mirep ih Lammi Tiit ah thetbaat rum ah.
3 Och uti girighet, med diktad ord, skola de handla med eder; hvilkom domen nu längesedan icke sen är, och deras fördömelse sofver icke.
Neng nyamnyook ih mih ih dongraang arah khiikkhi ah baattaan hanno eki nyootsootte loong ah laap choh ah. Neng Dandeete ah ehak dowa ih dook ban khookham roh eha, eno neng thet haatte ah maang dowa ih jupmuh ban tong roh ela!
4 Ty hafver Gud icke skonat Änglomen, som syndade, utan hafver dem med mörksens kedjor nederkastat till helvetes, öfverantvardandes till att förvaras till domen; (Tartaroō g5020)
Rangte ih rangdah reete rangsah loong ah botseh tachiimta, erah loong ah soolam ni phanhaat wan rumta, rangnak khukhuh ni khakthiin rumha, erah di Dande Rangwu saakaan ah banha. (Tartaroō g5020)
5 Och hafver icke skonat den förra verldene; utan bevarat Noe, rättfärdighetenes Predikare, sjelf åttonde, och lät floden gå öfver de ogudaktigas verld;
Rangte ih teewah mina loong ah tachiimta, erah nang ebah rangte mih lah angka thet haat suh juujeng thukta; kateng tiit baattaante Noah nyia wahoh sinat mina ba puipangta.
6 Och hafver gjort de städer Sodoma och Gomorra till asko, omstört och fördömt dem; och satt för ett efterdömelse dem ogudaktigom, som sedan komma skulle;
Rangte ih Sodom nyia Gomora samnuthung ah dut haat eta, neng loong ah we nawa ih thet haat rumta, eno rangte mih lah angka loong ah emah ang ah ngeh ih tiitthaak ih thiinha.
7 Och hafver frälst den rättfärdiga Lot, som var plågad af skamliga menniskor, genom deras sköraktiga umgängelse;
Rangte ih Loot puipangta, heh mina ese angta, eno hootthe jun di lah songtongte nyia lajak miloong thet re ah ih Loot rapne ih thungthet thuk rumta.
8 Ty efter han var rättfärdig, och bodde ibland dem, och måste dock sådana se och höra, plågade de dageligen den rättfärdiga själen med sina onda gerningar.
Erah wase warah neng damdi songtongta, eno ethih ekhah reeraang loong ah chaat ano nyia tup ano rangwu khoroon rookwet thung thita nyia chamnaangta.
9 Herren kan frälsa de gudaktiga utaf frestelsen, men behålla de orättfärdiga till domedag, till att pinas;
Erah raangtaan ih seng Teesu ih rangte mina loong thaaktaari nawa mamah puipang theng ah jat eha nyia Dande Rangwuuja raangtaan ih thiinha mih lajak loong asuh mamah chamthuk theng ah uh jat eha,
10 Men aldramest dem som vandra efter köttet, uti orenom lusta, och försmå herrskapet, öfverdådige, ensinnade, och intet rädas försmäda väldigheterna;
ehanthiik ah o ih hansi ramka liphan ano Rangte chaan aphaan tiit daanha loong ah chamnaang thuk ah. Eki nyootsootte loong ah lacho laphaan ih reerum ano o jeng uh taboichaat rumka, eno rangmong ni rangka theng dongdongla loong ah uh tachoomjoh rumka; erah nang ebah, thaangju ba ih rumha.
11 Ändock Änglarna, som i kraftene och starkhetene större äro, icke draga kunna den försmädeliga domen emot sig, af Herranom.
Eki nyootsootte loong nang ih rangsah loong ah elongdook nyia chaan aphaan pan, erabah uh Teesu ngathong ni eki nyootsootte loong ah tah thaangju liilaang rumka.
12 Men de äro såsom de oförnuftiga djur, som af naturen dertill födda äro, att de skola fångna och slagtade varda; försmäda det de intet förstå, och skola uti sitt förderfveliga väsende förgås;
Arah mina loong abah tiim thunha erah reela, woma siiawi haap phaktheng dongla ah likhiik; neng loong ah ih tiim ang abah uh lajat kaadi thaangju rumha nyia liilaang rumha. Neng woma siiawi mattiila ah likhiik ih matti ah,
13 Och få orättfärdighetenes lön. De hållat för vällust, att de lefva i timeliga kräselighet; de äro slemheter och skamfläckar; pråla af edra gåfvor, slösa med edart;
eno neng ih mih chamsiit ha erah likhiik ih chamnaang rum ah. Neng loong hansi tenroon raangtaan ih wuusa ni tiim ang abah uh miktup lakjoot ih re rumla eno neng hansi wokphoot asuh tenchem rumla; sen loong damdi pootsiit tenroon woksoon room phaksah hala ah sen raangtaan ih rakmu riike, dot lidoh mih mokwaan lampo asuh roon rum ah.
14 Hafva ögonen full med horeri, låta icke förmena sig syndena, och locka till sig de ostadiga själar; hafva sin hjerta genomöfvad i girighet; förbannadt folk;
Neng ih jihoh lampo tajamka mih damdi roomjup roomtong ba jamha; neng rangdah wokphoot asuh mabah uh neng ten tachemka. Nokbaang toongtang loong ah mokwaan rum ano phoong abe ni patthuk rumla. Nengten nengmong ni ramka nyamnyook luulu nyootsoot rumha. Neng loong ah Rangte ih chamnaang ih thuk rum ah.
15 Öfvergifva rätta vägen, och gå ville, och efterfölja Balaams, Bosors sons väg, hvilken älskade vrånghetenes lön.
Neng loong ah ih lammi ah thiinhaat rum ano neng lam mat haat ha; Neng loong ah ih Beor sah Balaam lih phan rumla, erah warah ih bah lamki nawa ngun chosuh ese ngeh ih mok samthunta
16 Men han blef straffad för sin vrånghet; det stumma arbetsdjuret talade med menniskoröst, och förtog Prophetens galenskap.
eno heh rangdah thoidi heh moktoh ah ih kanjaata. Moktoh ah mina root likhiik ih jeng ano heh thet re moongtaang thoidi tang haamta.
17 De äro källor utan vatten, och molnskyr, som af vädret drifvas; hvilkom förvaradt är ett svart mörker, till evig tid. (questioned)
Lalangka nyootsootte loong abah juumik dot ih dongphok haano kahookdat ah likhiik, adoleh jiimu pong ih saapmot ah likhiik; Rangte ih neng loong raangtaan ebah rangnak mong ni neng tongtheng banthiinha. (questioned)
18 Ty de tala stolt ord, som äro fåfäng: och igenom otukt locka dem till köttslig lusta, som rättsliga undsluppne voro, och ännu vandra i villfarelse;
Neng loong ah ih neng tiit ah lalang lajang ih baatrum ano khuupook rumla, eno neng hansi ni raandi baaji ih tong rum ano lamki nawa lamse ni taatphang khoomla mina loong ah thet hoom rumha.
19 Och lofva dem frihet, ändock de sjelfve äro förderfvelsens tjenare; ty af hvem någor öfvervunnen varder, hans tjenare är han vorden.
Lalangka nyootsootte loong ah rangdah lek angleh miloong asu rangdah nawa maama pongwan jen ang an ngeh ih kakham rumha—seng loong ah tiimjaat reeraang thuk hali seng rangdah ih hoonli.
20 Ty sedan de, genom Herrans och Frälsarens Jesu Christi kunskap, undflytt hafva verldenes orenlighet, och hafva åter bevefvat sig deruti, och äro öfvervunne, är dem det yttersta värre vordet än det första.
Seng Pangte Teesu Jisu Kristo mongtham jun ih o mina arah mongrep dowa thet haat chaan aphaan loong nawa puita, eno thet haat chaan aphaan loong ah ih we ngaak thet haat abah jaakhoh ni angta nang ethithoon ih hoon ah.
21 Och hade dem bättre varit intet förståndit rättfärdighetenes väg, än, sedan de förstodo, vända sig ifrå det helga budet, som de anammat hade.
Kateng lampo maradi esa jengdang baat ha ah jat ano ngaak dattiila nang ebah kateng lampo ah mabah uh lalaan jatta bah eseethoon ang thengta.
22 Dem är vederfaret det som för ett sant ordspråk plägar sägas: Hunden går åter till sina spyo; och svinet, som tvaget är, sölar sig åter i träcken.
Neng mamah hoonrookla erah sok kaadi jengthaak suh baat ha ah ami ih angla: “Hui ih hephaat phaat haat ha ah we ngaak saha” Nyia “Wak sak ah taatchot abah uh thambook nah we woi ekah ah.”
