2 Petrusbrevet 1
1 Simon Petrus, Jesu Christi tjenare och Apostel; dem som med oss lika dyrbara tro fått hafva i rättfärdighetena, som vår Gud gifver, och Frälsaren Jesus Christus.
Əysa Mǝsiⱨning ⱪuli wǝ rosuli bolƣan mǝnki Simeon Petrustin Hudayimiz wǝ Ⱪutⱪuzƣuqimiz Əysa Mǝsiⱨning ⱨǝⱪⱪaniyliⱪi arⱪiliⱪ biz bilǝn ohxax ⱪimmǝtlik bir etiⱪadⱪa muyǝssǝr ⱪilinƣanlarƣa salam!
2 Nåd och frid föröke sig i eder, genom Guds och vårs Herras Jesu Christi kunskap.
Silǝr Hudani wǝ Rǝbbimiz Əysani qongⱪur tonuƣanseri, meⱨir-xǝpⱪǝt wǝ hatirjǝmlik silǝrgǝ ⱨǝssilǝp axⱪay!
3 Efter det allahanda af hans Gudoms kraft, hvad som till lif och Gudaktighet tjenar, oss skänkt är, genom hans kunskap, som oss hafver kallat genom ( sina ) härlighet och dygd;
Bu [duayimning] asasi — biz bizni Ɵzining xan-xǝripi wǝ esil pǝzilitining tǝsiri arⱪiliⱪ Qaⱪirƣuqini qongⱪur tonuƣanliⱪimiz üqün, Uning ilaⱨiy küq-ⱪudriti ⱨayatimizƣa wǝ ihlasmǝnliktǝ mengiximizƣa kerǝklik bolƣan ⱨǝmmini ata ⱪildi.
4 Genom hvilka oss de dyra och aldrastörsta löfte gifna äro; nämliga, att I derigenom mågen blifva delaktige af Guds natur, om I flyn verldenes förgängeliga lusta;
U muxu pǝzilǝtliri arⱪiliⱪ bizgǝ ⱪimmǝtlik, ǝng uluƣ wǝdilǝrni bǝrdi, bular bilǝn silǝr bu dunyadiki ⱨawayi-ⱨǝwǝslǝrdin bolƣan iplasliⱪtin ⱪutulup, Hudaliⱪ tǝbiǝtkǝ ortaⱪ nesip bolalaysilǝr.
5 Så lägger eder nu derom alla vinning, att I uti edra tro låten finnas dygd, och i dygdene beskedelighet;
Dǝl muxu sǝwǝbtin, silǝr pütün küqünglar bilǝn etiⱪadinglarƣa esil pǝzilǝtni, esil pǝzilitinglarƣa bilimni,
6 I beskedelighetene måttelighet, i måttelighetene tålamod, i tålamodet Gudaktighet;
biliminglarƣa tǝmkinlikni, tǝmkinlikinglarƣa qidamliⱪni, qidamliⱪinglarƣa ihlasmǝnlikni,
7 I Gudaktighetene broderlig kärlek, i broderlig kärlek allmännelig kärlek.
ihlasmǝnlikinglarƣa ⱪerindaxliⱪ meⱨribanliⱪni, ⱪerindaxliⱪ meⱨribanliⱪinglarƣa meⱨir-muⱨǝbbǝtni kɵrsitixni ⱪoxuxⱪa intilinglar.
8 Ty när dessa stycker äro rikeliga när eder, så låta de eder icke finnas fåfänga eller utan frukt, i vårs Herras Jesu Christi kunskap.
Qünki bu hususiyǝtlǝr silǝrdǝ bar bolsa, xundaⱪla exip beriwatⱪan bolsa, bular silǝrni Rǝbbimiz Əysa Mǝsiⱨni qongⱪur tonuxⱪa [intilixtǝ] ix-ǝmǝlsiz wǝ mewisiz ⱪaldurmaydu.
9 Men hvilken denna icke hafver, han är blind, och ser intet, och hafver förgätit, att han var ren gjord af de synder, som han förra hade.
Əmmǝ ǝgǝr birsidǝ bular kǝm bolsa, u kor adǝmdur — u burnining uqinila kɵrǝlǝydiƣan, ilgiriki gunaⱨliridin pak ⱪilinƣinini untuƣan bolidu.
10 Derföre, käre bröder, lägger eder heldre vinning om att I gören edor kallelse och utkorelse fast; ty om I det gören, så fallen I icke någon tid.
Xuning üqün, i ⱪerindaxlar, silǝr [Huda tǝripidin] qaⱪirilƣanliⱪinglarni, xundaⱪla tallanƣanliⱪinglarni jǝzmlǝxtürüxkǝ intilinglar. Xundaⱪ ⱪilsanglar, ⱨeqⱪaqan teyilip kǝtmǝysilǝr.
11 Ty i så måtto blifver eder rikeliga gifven ingången i vårs Herras och Frälsares Jesu Christi eviga rike. (aiōnios g166)
Xundaⱪ bolƣanda Rǝbbimiz wǝ Ⱪutⱪuzƣuqimiz Əysa Mǝsiⱨning mǝnggülük padixaⱨliⱪidimu ⱪizƣin ⱪarxi elinisilǝr. (aiōnios g166)
12 Derföre vill jag icke hafva fördrag att förmana eder alltid härom, ändock I det veten, och ären stadfäste i denna närvarande sanning.
Xunga, gǝrqǝ silǝr bu ixlarni bilgǝn bolsanglarmu, xundaⱪla bizgǝ igǝ ⱪilinƣan ⱨǝⱪiⱪǝttǝ mustǝⱨkǝmlǝngǝn bolsanglarmu, mǝn yǝnila ⱨǝrdaim bu ixlarni esinglarƣa salmaⱪqimǝn.
13 Ty jag menar det vara tillbörligit, så länge jag är i denna hyddo, att uppväcka och förmana eder.
Dǝrwǝⱪǝ, mǝn muxu qedirimda bolsamla, bularni sǝminglarƣa selip, silǝrni oyƣitip turuxni layiⱪ kɵrimǝn.
14 Ty jag vet att jag skall snarliga aflägga denna mina hyddo, såsom ock vår Herre Jesus Christus hafver mig kungjort.
Qünki Rǝbbimiz Əysa Mǝsiⱨning burun manga ayan ⱪilƣinidǝk, mening bu qedirim pat arida uqamdin seliwetilidiƣanliⱪini bilip turuptimǝn.
15 Men jag vill vinnlägga mig att I, efter min död, skolen behålla detta i åminnelse.
Bǝrⱨǝⱪ, mǝn silǝrning bu ixlarni mǝn bu dunyadin kǝtkinimdin keyinmu ⱨǝrwaⱪit esinglarƣa kǝltürüxünglar üqün küqümning bariqǝ intilimǝn.
16 Ty vi hafve icke efterföljt några kloka fabler, då vi kungjordom eder vårs Herras Jesu Christi kraft och tillkommelse; utan vi hafve sjelfve sett hans härlighet.
Qünki biz silǝrgǝ Rǝbbimiz Əysa Mǝsiⱨning küq-ⱪudriti wǝ ⱨazir boluxini uⱪturƣinimizda ⱨǝrgizmu ⱨiyligǝrliktin oydurup qiⱪilƣan riwayǝtlǝrgǝ ǝgǝxmiduⱪ, bǝlki biz Uning ⱨǝywǝtlik xan-xɵⱨritigǝ ɵz kɵzimiz bilǝn guwaⱨqimiz.
17 Då han fick af Gud Fader äro och pris, genom ena röst, som till honom skedde af den stora härligheten, så lydandes: Denne är min älskelige Son, i hvilkom jag hafver ett godt behag.
Qünki U muⱪǝddǝs taƣda Huda’Atidin xan-xɵⱨrǝt wǝ uluƣluⱪⱪa erixkǝndǝ, axu uluƣ xan-xǝrǝplik yǝrdin: «Bu Mening sɵyümlük Oƣlum, Mǝn Uningdin hursǝnmǝn» degǝn xundaⱪ zor bir awaz Uningƣa yǝtküzülüp anglandi.
18 Och denna röst hörde vi komma af himmelen, då vi vorom med honom på det helga berget.
Muⱪǝddǝs taƣda biz Uningƣa ⱨǝmraⱨ bolup billǝ turƣan bolƣaqⱪa, ǝrxtin bu awaz anglanƣinida bizmu ɵz ⱪuliⱪimiz bilǝn uni angliduⱪ.
19 Vi hafvom ett fast prophetiskt ord; och I gören väl att I akten derpå, lika som på ett ljus, som skin uti ett mörkt rum, så länge det dagas, och morgonstjernan uppgår i edor hjerta.
Uning üstigǝ ⱨǝmmimizdǝ pǝyƣǝmbǝrlǝr yǝtküzgǝn tolimu ixǝnqlik bexarǝtlik sɵz-kalam bardur; silǝr tang süzülgüqǝ, tang yultuzi ⱪǝlbinglarni toluⱪ yorutⱪuqǝ bu sɵz-kalamƣa ⱪulaⱪ salsanglar, yahxi ⱪilƣan bolisilǝr (bu sɵz-kalam huddi ⱪarangƣuda qaⱪnap turidiƣan qiraƣⱪa ohxaxtur).
20 Och det skolen I först veta, att ingen Prophetia i Skriftene sker af egen utläggning.
Xuni ⱨǝmmidin muⱨim dǝp bilixinglar kerǝkki, muⱪǝddǝs yazmilardiki ⱨeqⱪaysi wǝⱨiy pǝyƣǝmbǝrlǝrning ɵz qüxǝnqisi boyiqǝ yǝtküzülgǝn ǝmǝs.
21 Ty ingen Prophetia är ännu framkommen af menniskovilja; utan de helga Guds menniskor hafva talat, rörde af dem Helga Anda.
Qünki ⱨeqⱪandaⱪ wǝⱨiy-bexarǝt insanlarning iradisidin kǝlgǝn ǝmǝs, u bǝlki Hudaning muⱪǝddǝs adǝmliri Muⱪǝddǝs Roⱨ tǝripidin yetǝklinip, Uning türtkisi bilǝn eytⱪan sɵz-kalamdur.
