2 Kungaboken 4

1 Och en qvinna utaf de Propheters söners hustrur ropade till Elisa, och sade: Din tjenare, min man, är död blefven; så vetst du, att han din tjenare fruktade Herran; nu kommer den han skyldig var, och vill taga båda mina söner till trälar.

One day the widow of one of [Yahweh’s] prophets came to Elisha and cried out to him, “My husband, who worked with you, is dead. You know that he revered Yahweh [very much]. But now a man to whom he owed a lot of money has come to me. [And because I cannot pay back the money, he is threatening] to take away my two sons to be his slaves [as payment for what I owe him]!”

2 Elisa sade till henne: Hvad skall jag göra dig? Säg mig, hvad hafver du i huset? Hon sade: Din tjenarinna hafver intet i huset, utan ena kruko med oljo.

Elisha replied, “What can I do to help you? Tell me, what do you have in your house?” She replied, “We have only a container of [olive] oil; we have nothing else.”

3 Han sade: Gack bort, och beds af alla dina grannhustrur tom käril, väl mång;

Elisha said, “Go to your neighbors and borrow from them as many empty jars as you can.

4 Och gack in, och slut dörrena igen efter dig, med dina söner, och gjut i all kärilen; och när du hafver fyllt dem, så tag bort dem.

Then take the jars into your house with your sons. Shut the door. Then pour olive oil from your container into the other jars. When each jar is full, set it aside [and fill another jar. Keep doing that until all the jars are full].”

5 Hon gick bort, och slöt dörrena igen efter sig, samt med sina söner; de båro kärilen fram till henne, och hon göt uti.

[So she did what Elisha told her to do]. Her sons kept bringing jars to her, and she kept filling them.

6 Och då kärilen voro full, sade hon till sin son: Hemta mig ännu ett kärile. Han sade till henne: Här är intet kärile mer. Så stadnade oljan.

Soon all the jars were full. So she said to one of her sons, “Bring me another jar!” But he replied, “There are no more jars!” And then the olive oil stopped flowing.

7 Och hon gick bort, och sade det Guds mannenom. Han sade: Gack bort, sälj oljona, och betala dem du skyldig äst; men du och dine söner, lefver utaf det andra, som öfver är.

When she told Elijah [what had happened], he said to her, “Now sell the jars of oil. And [with the money you get, ] pay what you owe, and there will be enough extra money to keep buying food for yourself and your sons.” [So she did that].

8 Och det begaf sig på en tid, att Elisa gick till Sunem. Der var en rik qvinna, och hon höll honom uppe, så att han fick sig der mat. Och som han ofta färdades derigenom, gick han ju in till henne, och åt när henne.

One day Elisha went to Shunem [town]. There was a wealthy woman who lived there [with her husband]. One day she invited Elisha to her house for a meal. [Elisha went there and] from then on, every time Elisha was in Shunem, he went to their house to eat a meal.

9 Och hon sade till sin man: Si, jag förmärker, att denne Guds mannen är helig, som alltid går här fram.

One day the woman said to her husband, “I am sure that this man who often comes here is a prophet [who brings messages] from God.

10 Låt oss göra en liten brädesal, och sätta derin en säng, bord, stol, och ljusastaka; på det att, när han till oss kommer, må han der blifva.

I think we should make a small room for him on our [flat] roof, and put a bed, a table, a chair, and a lamp in it. If we do that, whenever he comes here, he will have a place to stay.” [So they did that].

11 Så hände det sig på en tid, att han kom ditin, och lade sig i salen, och sof derinne;

One day Elisha returned to Shunem, and he went up to that room to rest.

12 Och sade till sin tjenare Gehasi: Kalla den Sunamitiskona. Och då han hade kallat henne, gick hon fram för honom.

He said to his servant Gehazi, “Tell the woman that I want to speak to her.” [So the servant went and told her]. When she came [to the doorway of Elisha’s room],

13 Han sade till honom; Säg henne: Si, du hafver gjort oss alla denna tjenstena; hvad skall jag göra dig? Hafver du något värf till Konungen, eller till härhöfvitsmannen? Hon sade: Jag bor ibland mitt folk.

Elisha said to Gehazi, “Tell her that we both appreciate all the kind things that she has done for us. Then ask her what we can do for her. Ask, ‘Do you want [me to go to] the king or the army commander, to request something for you?’” [Gehazi told her, ] and she replied, “No, [he does not need to do that, because] my family/relatives are able to give me what I need.”

14 Han sade: Hvad skall man då göra henne? Gehasi sade: Ack! hon hafver ingen son, och hennes man är gammal.

[Later, ] Elisha asked Gehazi, “What do you think that we can do for that woman?” He replied, “She does not have a son, and her husband is an old man. [So maybe we should ask Yahweh to enable her to have a son].”

15 Han sade: Kalla henne. Och då han hade kallat henne, kom hon i dörrena.

Elisha told Gehazi, “Call her back again.” [So Gehazi went and called her]. And when the woman returned, as she stood in the doorway,

16 Och han sade: På denna tiden, när frukten kan lefva, skall du hafva en son i famnen. Hon sade: Ack! nej, min Herre, du Guds man, ljug icke för dine tjenarinno.

Elisha said to her, “About this time next year you will be holding your [infant] son in your arms.” But she protested, “O, sir, you are a prophet [who brings messages] from God, so please do not deceive/lie to me by saying things like that!”

17 Och qvinnan vardt hafvandes, och födde en son, på samma tiden då frukten lefva kunde, såsom Elisa hade sagt henne.

But a few months later, the woman became pregnant, and she gave birth to a son at that time the following year, just like Elisha had predicted.

18 Då pilten vardt stor, hände sig, att han gick ut till sin fader, till skördemännerna;

When the child was older, one day he went out to the fields to see his father, who was [working] with the men who were harvesting [grain].

19 Och sade till sin fader: Ack! mitt hufvud, mitt hufvud. Han sade till sin tjenare: Haf honom bort till sina moder.

[Suddenly] the boy exclaimed, “My head [hurts]! My head [hurts a lot]!” His father said to one of the servants, “Carry him home to his mother!”

20 Och han tog honom, och hade honom till hans moder. Och hon satte honom i sitt sköte allt intill middagen; då blef han död.

So the servant carried him home, and his mother held him on her lap. But at noontime the boy died.

21 Och hon gick upp, och lade honom på Guds mansens säng, slöt till, och gick ut;

She carried him up [the steps] to the prophet’s room and laid him on the bed. She left him there and went out and shut the door.

22 Och kallade sin man, och sade: Sänd mig en af tjenarena, och ena åsninno; jag vill till Guds mannen, och komma igen.

She then called out to her husband, saying, “Send to me one of the servants and a donkey, so that I can ride [on it] quickly to the prophet, and then come back!” [But she did not tell her husband that their son had died].

23 Han sade: Hvi vill du till honom? Är dock i dag icke nymånad eller Sabbath. Hon sade: Väl.

Her husband [called out to her and] said, “Why [do you want to go] today? This is not the day when we celebrate the Festival of the New Moon, and it is not a Sabbath day!” But she only replied, “[Just do what I requested and] everything will be all right.”

24 Och hon sadlade åsninnona, och sade till tjenaren: Drif uppå, och låt oss icke töfva med ridandet, såsom jag säger dig.

So she [told the servant to] put saddles on [two] donkeys, and as they left, she said, “Hurry! Do not slow down unless t tell you to do that!”

25 Alltså drog hon åstad, och kom till Guds mannen på Carmels berg. Som nu Guds mannen såg henne komma, sade han till sin tjenare Gehasi: Si, den Sunamitiskan är der;

As they approached Carmel Mountain, where Elisha was, Elisha saw her in the distance. He said to Gehazi, “Look, the woman from Shunem is coming!

26 Så löp nu emot henne, och fråga henne, om henne, och hennes man, och son väl går. Hon sade: Väl.

Run to her, and ask her if everything is all right with her and her husband and with her child!” [So Gehazi ran to her and asked her, but she did not tell Gehazi anything.] She only said, “Yes, everything is fine.”

27 Men då hon uppkom till Guds mannen på berget, fick hon honom om hans fötter. Och Gehasi gick fram, och ville drifva henne bort; men Guds mannen sade: Låt blifva henne; förty hennes själ är bedröfvad; och Herren hafver mig det fördolt, och icke låtit mig det förstå.

But when she came to where Elisha was, she [prostrated herself on the ground in front of Elisha and] took hold of his feet. Gehazi started to push her away, but Elisha said, “(Do not push her away/Leave her alone)! Something is troubling her very much, but Yahweh has not told me what it is.”

28 Hon sade: När hafver jag bedts en son af min herra? Sade jag icke, att du icke skulle bespotta mig?

Then she said to Elisha, “O, sir, I did not ask you to enable me to give birth to a son [RHQ]. And I told you not to lie to me about that!” [RHQ]

29 Han sade till Gehasi: Begjorda dina länder, och tag min staf i dina hand, och gack åstad; om någor möter dig, så helsa honom intet; och om någor helsar dig, så svara honom intet; och lägg min staf på piltens anlete.

Then Elisha [realized that something must have happened to her son. So he] said to Gehazi, “Get ready [to leave immediately]. Take my staff/walking stick and go [to her home]. Do not [stop to] talk to anyone on the way. Go quickly [to where her son is] and lay the staff on the child’s face. [If you do that, perhaps Yahweh will enable him to be well].”

30 Men piltens moder sade: Så sant som Herren lefver, och din själ, jag släpper dig icke. Då stod han upp, och följde henne.

But the boy’s mother said, “Just [as certain] as Yahweh lives and you live, I will not go home if you do not go with me.” So Elisha returned with her [to her home].

31 Men Gehasi var allaredo gången framför dem, och lade stafven på piltens anlete; men der var hvarken röst eller sinne. Och han gick tillbaka igen emot honom, och bådade honom, och sade: Pilten är icke uppväckt.

Gehazi hurried quickly, and [when he got to the woman’s home, ] he laid the staff/walking stick on the child’s face, but the child did not move or say anything. So Gehazi returned to meet Elisha [along the road], and told him, “The child is still dead.”

32 Och då Elisa kom i huset, si, då låg pilten död på hans säng.

When Elisha reached the house, he saw that the boy was lying dead on his bed.

33 Och han gick in, och slöt igen dörrena om sig båda, och bad till Herran;

Elisha went into the room by himself and shut the door and prayed to Yahweh.

34 Och steg upp, och lade sig öfver pilten, och lade sin mun på piltens mun, och sin ögon på hans ögon, och sina händer på hans händer, och räckte sig så ut öfver honom, så att piltens kropp vardt varm.

Then he lay down on the boy’s body, and put his mouth on the boy’s mouth, and put his eyes on the boy’s eyes, and put his hands on the boy’s hands. Then the boy’s body started to become warm!

35 Men han stod åter upp, och gick en gång hit och dit i huset, och steg upp, och räckte sig ut öfver honom. Då prustade pilten sju resor; sedan lät pilten ögonen upp.

Elisha got up and walked back and forth in the room [several times]. Then he stretched his body on the boy’s body again. The boy sneezed seven times and opened his eyes!

36 Och han kallade Gehasi, och sade: Kalla Sunamitiskona. Och då han hade kallat henne, kom hon in till honom. Han sade: Tag här din son.

Then Elisha summoned Gehazi. He said, “Call the boy’s mother!” [So Gehazi went and called her, ] and when she came in, Elisha said, “Here, take your son!”

37 Då kom hon, och föll till hans fötter, och tillbad på jordena; och tog sin son, och gick ut.

She [gratefully] prostrated herself at Elisha’s feet. Then she picked up her son and carried him downstairs.

38 Då Elisa kom igen till Gilgal, vardt dyr tid i landena, och de Propheters söner bodde för honom. Och han sade till sin tjenare: Sätt fram en stor gryto, och koka ett mos för Propheternas söner.

Then Elisha returned to Gilgal. But at that time there was (a famine/very little food) in that area. One day as the group of prophets was sitting in front of Elisha [listening to what he was teaching], he said to his servant, “Put a large pot on [the stove] and make some stew for these men.”

39 Så gick en ut på markena till att hemta krydde; och han fann en kurbitsstjelk, och hemte deraf vildkurbits sitt kläde fullt. Och då han kom, skar han det i grytona till moset; förty de kände det icke.

One of the prophets went out to the fields to gather some vegetables. But he gathered [only] some wild gourds and put them in his cloak and brought them back. He shredded them and put them in the pot, but he did not know that the gourds were poisonous.

40 Och då de gåfvo det upp för männerna till att äta, och de åto af moset, ropade de, och sade: O! Guds man, döden i grytone; ty de kunde icke ätat.

He served the stew to the prophets, but after the men had eaten only a couple bites, they cried out, “Elisha, there is something in the pot that will kill us!” So they would not eat it.

41 Han sade: Hafver hit mjöl; och han kastade det i grytona, och sade: Gif upp för folket, att de måga äta. Så var det intet bittert i grytone.

Elisha said, “Bring me some flour.” [They brought him some, and] he threw it in the pot and he said, “It is all right now. You can eat it.” And they ate it, and it did not harm them.

42 Och en man kom ifrå BaalSalisa, och bar Guds mannenom förstlingsbröd, nämliga tjugu bjuggbröd, och ny säd i sin kjortel. Men han sade: Gif det folkena, att de äta.

One day a man from Baal-Shalishah [town] brought to Elisha a sack of freshly cut grain and 20 loaves of barley bread, made from the first grain that they harvested [that year]. Elisha said [to his servant], “Give it to the group of prophets, so that they can eat it.”

43 Hans tjenare sade: Hvad kan det slå framför hundrade män? Han sade: Gif det folkena, att de måga äta; förty så säger Herren: De skola äta, och skall ändå öfverblifva.

But his servant exclaimed, “Do you think that we can feed 100 of us prophets with only that much?” [RHQ] But Elisha replied, “Give it to the prophets so that they can eat it, because Yahweh says that there will be plenty for all of them, and there will be some left over!”

44 Och han lade det fram för dem, så att de åto; och blef ändå öfver, efter Herrans ord.

After his servant gave it to the prophets, they ate [all that they wanted], and there was food left over, just as Yahweh had promised.