2 Kungaboken 22
1 Josia var åtta åra gammal, då han vardt Konung, och regerade ett och tretio år i Jerusalem; hans moder het Jedida, Adaja dotter, af Bozkath.
Josia ne ja-higni aboro kane obedo ruoth kendo norito pinyno kodak Jerusalem kuom higni piero adek gachiel. Min mare ne nyinge Jedida nyar Adaya, mane aa Bozkath.
2 Han gjorde det godt var för Herranom, och vandrade i allom sins faders Davids väg, och böjde hvarken på högra sidona, eller på den venstra.
Timbe Josia ne longʼo e wangʼ Jehova Nyasaye kendo nowuotho e yore duto mag Daudi kwar-gi, ma ok olokore kongʼiyo korachwich kata koracham.
3 Uti adertonde årena Konungs Josia, sände Konungen Saphan, Azalia son, Mesullams sons, skrifvaren, bort uti Herrans hus, och sade:
E higa mar apar gaboro mar lochne, ruoth Josia nooro jagoro ma en Shafan wuod Azalia, ma wuod Meshulam, e hekalu mar Jehova Nyasaye kowacho niya,
4 Gack upp till öfversta Presten Hilkia, att man må få honom de penningar, som till Herrans hus införde äro, och dörravaktarena församlat hafva af folkena;
“Dhiyo ir Hilkia jadolo maduongʼ kendo oik pesa mosekel e hekalu mar Jehova Nyasaye, mane jorit dhoot nosechoko kuom ji.
5 Att de måga gifva dem arbetarena, som beställde äro i Herrans hus, och gifva dem som arbeta på Herrans hus, och bota det som förfallet är i husena;
We mondo giketgi e lwet joma otelo ne gedo mar hekalu, kendo mondo jogi ochul joma loso kuonde momukore mar hekalu mar Jehova Nyasaye.
6 Nämliga timbermannom, byggningsmannom, murmästarom, och dem som trä och huggen sten köpa skola, till husets förbättring;
Joma onego chul gin jopa bepe, jogedo kod jopa kidi. Bende konegi gingʼiew bao kod kite mopa milosogo kuonde mokethore ei hekalu mar Jehova Nyasaye.
7 Dock så, att man ingen räkenskap skulle taga af dem för de penningar, som under deras hand antvardade vordo; utan de skulle handla dermed på sina tro.
To kik penjgi kaka gitiyo gi pesa momigi nikech gin joma ogen.”
8 Och öfverste Presten Hilkia sade till skrifvaren Saphan: Jag hafver funnit lagbokena uti Herrans hus; och Hilkia fick Saphan bokena, att han skulle den läsa.
Hilkia jadolo maduongʼ nowachone Shafan ma jagoro niya, “Aseyudo kitap chike e hekalu mar Jehova Nyasaye.” Nomiye mosome.
9 Och skrifvaren Saphan bar henne till Konungen, och bådade honom igen, och sade: Dine tjenare hafva tillhopahemtat de penningar, som i husena funne voro, och hafva utgifvit dem arbetarena, som beställde äro i Herrans hus.
Eka Shafan ma jagoro nodhi ir ruoth mowachone niya, “Jodongi osechulo pesa mane nitiere e hekalu mar Jehova Nyasaye kendo gisechiwogi e lwet jotich kod jotend hekalu.”
10 Och förtäljde skrifvaren Saphan Konungenom, och sade: Hilkia Presten fick mig ena bok; och Saphan las henne för Konungenom.
Eka Shafan jagoro nonyiso ruoth niya, “Hilkia janabi osemiya kitabu.” Kendo Shafan nosomo kitabuno e nyim ruoth.
11 Då Konungen hörde orden i lagbokene, ref han sin kläder sönder.
Kane ruoth owinjo weche manie Kitap Chik, noyiecho lepe.
12 Och Konungen böd Hilkia Prestenom, och Ahikam, Saphans sone, och Achbor, Michaja sone, och Saphan skrifvarenom, och Asaja, Konungens tjenare, och sade:
Nochiwo chikegi ne Hilkia jadolo, Ahikam wuod Shafan, Akbor wuod Mikaya, Shafan jagoro kod Asaya jarit mar ruoth kowachonegi niya,
13 Går bort, och fråger Herran, för mig, för folket, och för hela Juda, om denna bokenes ord, som funnen är; ty det är en stor Herrans vrede, som är upptänd öfver oss; derföre, att våre fäder icke lydt hafva denna bokenes ord, att de måtte gjort allt det derutinnan skrifvet är.
“Dhiuru upenj Jehova Nyasaye gima biro timorena, kendo ni oganda kod jo-Juda duto kaluwore gi gik mondiki e kitabu mwaseyudoni. Mirimb Jehova Nyasaye maliel ka mach osechomowa nikech kwerewa ok oseluoro weche mawuok e kitabuni; kendo ok gisetimo timbe moluwore gi gik moko duto mondiki kuomwa.”
14 Då gingo åstad Hilkia Presten, Ahikam, Achbor, Saphan och Asaja, till den Prophetissan Hulda, Sallums hustru, Thikva sons, Harhas sons, klädavaktarens; och hon bodde i Jerusalem i dem andra delenom, och de talade med henne.
Hilkia jadolo, Ahikam, Akbor, Shafan kod Asaya nodhi wuoyo gi Hulda janabi madhako, mane chi Shalum wuod Tikva, ma wuod Harhas, jarit kar keno mar lep lemo. Nodak Jerusalem, e gwengʼ mar ariyo.
15 Men hon sade till dem: Detta säger Herren Israels Gud: Säger dem månne, som eder till mig sändt hafver:
Hulda jadolo madhako nowachonegi niya, “Ma e gima Jehova Nyasaye ma Nyasach jo-Israel wacho: Nyisuru ngʼatno mane oorou ira niya,
16 Så säger Herren: Si, jag skall låta komma olycko öfver detta rum, och dess inbyggare, efter all lagsens ord, som Juda Konung hafver läsa låtit.
‘Ma e gima Jehova Nyasaye wacho: Abiro kelo masira e pinyni kendo kuom joma odakie, kaluwore gi gik moko duto ma ruodh Juda osesomo mondiki e kitabuni.
17 Derföre, att de hafva öfvergifvit mig, och rökt andra gudar, förtörnande mig med allt deras handaverk; derföre skall min vrede upptändas emot detta rum, och skall icke utsläckt varda.
Mirimba nosik kuom pinyni kendo ok norum nikech gisejwangʼa ka giwangʼo ubani ne nyiseche manono kendo ka gimiya mirima kuom lamo nyiseche mopa gi lwedo.’
18 Men Juda Konunge, som eder utsändt hafver till att fråga Herran, skolen I så säga: Så säger Herren Israels Gud:
Wachneuru ruodh Juda, mane oorou mondo upenja gima Jehova Nyasaye wacho ni, ‘Ma e gima Jehova Nyasaye ma Nyasach jo-Israel wacho kaluwore gi weche musewinjo.
19 Derföre, att ditt hjerta hafver bevekt sig, af de ord, som, du hört hafver, och hafver ödmjukat dig för Herranom, då du hörde hvad jag sagt hade emot detta rum, och dess inbyggare, att de skulle varda till en förödelse och förbannelse, och hafver rifvit din kläder sönder, och hafver gråtit för mig, så hafver jag ock hört det, säger Herren.
Nikech ne uwinjo wach kendo uboloru e nyim Jehova Nyasaye kane uwinjo weche mane owacho kuom Jerusalem kod joma odakie ni gibiro yudo kwongʼ mi gidongʼ kama ojwangʼ, kendo nikech ne uyiecho lepu kuywak e nyima, omiyo asewinjo ywaku, Jehova Nyasaye owacho.
20 Derföre vill jag samka dig till dina fäder, att du skall samkas i grafvena med frid, och din ögon icke se skola alla denna olyckona, som jag öfver detta rum föra skall. Och de sade Konungenom det igen.
Kuom mano, anami iywe gi kwereni kendo noiki gi kwe. Ok inine masiche mabiro kelone pinyni.’” Omiyo negidwoko wach ne ruoth.
