2 Kungaboken 19
1 Då Konung Hiskia det hörde, ref han sin kläder, och drog en säck uppå sig, och gick in uti Herrans hus;
Hezekiah lengpan hiche thulhutna chu ajahdoh phat’in, apon abot-eh in, khaodip pon akisillin Pakai houin na alut tan ahi.
2 Och sände Eliakim hofmästaren, och Sebna skrifvaren, samt med de äldsta Presterna, klädda i säcker, till Propheten Esaia, Amos son.
Hichun aman leng inpi vaipo Eliakim, thutanna lekhasun Shebna, thempu lamkai ho abon'un khaodip akisillun Amoz chapa themgao Isaiah kom’ah asollin ahi.
3 Och de sade till honom: Så säger Hiskia: Denne dagen är en bedröfvelses, bannors och förhädelses dag; barnen äro komne till födslon; men ingen magt är till att föda.
Hichehi Hezekiah lengpan asei ahi, “Tunihi lungkham nikho, kisuhjumna le eikinoise na nikho ahi. Hichehi naosen sohlhago’a, ahinla anun nao aso-lhahsah nading atha neijou lou tobang ahi.
4 Om tilläfventyrs Herren din Gud ville höra all RabSake ord, hvilken hans Herre, Konungen i Assyrien, utsändt hafver, till att tala förhädelse emot lefvandes Gud; och till att bannas med de ord, som Herren din Gud hört hafver; så upphäf nu din bön för dem som ännu igenlefde äro.
Ahinlah Assyria lengpan a sepai lamkai pipuipa ahinsol’a hingjing Pathen chouna a athusei jouse chu Pakai na Pathen in hiche engkalna kiseiho hi ngai hen chuleh ahing nalai keiho chengse dingin Pathen henga hung tao teijin,” ati.
5 Och Konungens Hiskia tjenare kommo till Esaia.
Hezekiah noija natong lamkaihon lengpa thuthot Isaiah kom alhut phat’un,
6 Då sade Esaia till dem: Så säger edrom herra: Detta säger Herren: Frukta dig intet för de ord, som du hört hafver, der Konungens tjenare af Assyrien mig med förhädt hafva.
Themgaopa chun hitin adonbut in ahi, “NaPakaipau kom’a chun hitin seipeh un, Pakaiyin hitin aseije, Assyria lengpan keidouna thuchavei tah aseiho jeh hin lungkham hihen
7 Si, jag vill gifva honom en anda, att han skall få höra ett rykte, och draga tillbaka igen i sitt land; och jag vill fälla honom med svärd i hans land.
Vetan keimatah in ama douna pan kalah ding ahi, chutengleh hiche lengpa hin thulamleng khat ajah ding ainlam’a kile ding chuteng keiman kathading ahitai,” ati.
8 Och då RabSake kom igen, fann han Konungen af Assyrien stridandes emot Libna; förty han hade hört, att han var dragen ifrå Lachis.
Hichekah lah chun, Assyria sepai gal lamkai pipu chun Jerusalem akonin Assyria lengpa kom’a kihoutoh dingin agachen ahile, lengpa chu Lachish dalhan Libnah khopi sat dinga ana kondoh in ahi.
9 Och han fick höra om Thirhaka, Konungen i Ethiopien: Si, han är utdragen till att strida emot dig. Då vände han om, och sände båd till Hiskia, och lät säga honom:
Hiche joutah chun Ethopia lengpa Tirhakah in asepaite ahin lamkaijin ama sat dingin ahung kon’e tithu ajah phat’in, amachu toh kisatto dinga ache masangin Jerusalem a um Hezekiah chu hiti hin thu athot in,
10 Detta säger Hiskia, Juda Konung: Låt icke din Gud bedraga dig, på hvilken du dig förlåter, och säger: Jerusalem varder icke gifvet uti Konungens hand i Assyrien.
“Hiche thuhi Judah lengpa Hezekiah a ding ahi, Natahsantah na Pathen chun Assyria lengpan Jerusalem hi alah joulou ding ahi atin, na Pathen chu kilhep lhah sah hihin.
11 Si, du hafver hört, hvad Konungarna i Assyrien gjort hafva allom landom, och gifvit dem tillspillo; och du skulle nu friad varda?
Assyria lenghon agot gam leiset ipi alojiu vem, nangin hoitah’a nahe in ahi. Koi hileh adoupen pen hochu asuhchip jeng’u ahi. Achutile nang chun ichom nahideh em?
12 Hafva ock Hedningarnas gudar friat dem, hvilka mine fäder förderfvat hafva; Gosan, Haran, Reseph, och Edens barn, som i Thelassar voro?
Namdang ho Gozan khopi, Haran khopi, Rezeph khopi le Telassar munna um Eden khopi mite ho chu, a pathen ho uvin ahuhdoh jou uvem? Kei masanga lenghon ana suhgam’u hilou ham?
13 Hvar är Konungen i Hamath, Konungen i Arphad, Konungen i den staden Sepharvaim, Hena och Iva?
Arpad khopi leng Hamath khopi chunga ipi soh em? Ivvah, Hena, Sepharvaim lengho iti gam’ah hiu hitam?” tin aseiyin ahi.
14 Då Hiskia hade anammat brefvet af båden, och läsit det, gick han upp i Herrans hus, och upplät det för Herranom;
Solle ho kona hiche thuthot hi Hezekiah in amuphat’in alan asimtai, Pakai houin na achen Pakai angah aphajallin,
15 Och bad inför Herranom, och sade: Herre Israels Gud, som sitter öfver Cherubim, du äst allena Gud i all rike på jorden; du hafver gjort himmel och jord.
Pakai ang’a Hezekiah hitin ataovin, “Vo Vantil lhaving nei Cherubim te kikah a laltounna a tou, Pakai, Israel Pathen, vannoi leiset a lenggam jouse chung’a Pathen nangbou nahi. Nangbouvin van leh leiset nasem ahi.
16 Herre, böj din öron, och hör; Herre, upplåt din ögon och se; och hör Sanheribs ord, den hitsändt hafver, till att tala hädelse emot lefvandes Gud.
Vo Pakai, kachung uva thilsoh hohi ven, chule Sennacherib in hingjing Pathen douna athuseiho pihi ngaitem’in.
17 Det är sant, Herre, Konungarna i Assyrien hafva med svärd förlagt Hedningarna, och deras land;
Pakai, Assyria lenghon namtin vaipi asuhgam’a, agamsung jouseu asuhbei gam’u ahi.
18 Och hafva kastat deras gudar i elden; ty de voro icke gudar, utan menniskors handaverk, stock och sten; derföre hafva de förlagt dem.
Chule amahon hiche namdang hon ahou’u apathen houjeng jong meiya alelut’a ahal gamu ahitai. Ahichu Assyriaten a pathen houchu asuhset uva agovam thei mong’u ahinai, ajeh chu amaho chu mihem khut’a kisem, songle thing’a kisemthu doi ho chu ahibouvui.
19 Men nu, Herre vår Gud, hjelp oss utu hans hand, på det all rike på jordene skola förstå, att du, Herre, allena äst Gud.
Tuhin, O Pakai Pathen, Assyria mite thaneina akonin neihuhdoh un, chutileh vannoi leiset a lenggam ho jousen nangma bou hi Pakai Pathen nahi ahetdiu ahi,” ati.
20 Så sände Esaia, Amos son, till Hiskia, och lät säga honom: Detta säger Herren Israels Gud: Hvad du af mig bedit hafver om Sanherib, Konungen i Assyrien, det hafver jag hört.
Hiche jouchun Amoz chapa Isaiah in Hezekiah chu thu athot’in, “Hiche hi Pakai Israel Pathen chun asei ahi. Assyria lengpa Sennacherib chungchang’a nataona kajah peh tai.
21 Detta är det Herren emot honom talat hafver: Jungfrun, dottren Zion, föraktar dig, och bespottar dig; dottren Jerusalem rister hufvudet efter dig.
Chule Pakaiyin ama dounan hiti hin thu aseije, “Nungah theng Zion chanu chun nangma navetda in nahin nuisat’in ahi. Jerusalem chanu chun nangma pum chun isahlou tah’in alu nahin hih khum’e,
22 Hvem hafver du försmädat och förhädt? Öfver hvem hafver du upphöjt dina röst? Du hafver upphäfvit dina ögon emot den Heliga i Israel.
Koiham nangin noise tah’a naphin phin chu, koidouna thu nasap ham? Koiham nangin changmel’a navet chu? Hiche Israel mithengte ahiuve!
23 Du hafver genom din sändningabåd försmädat Herran, och sagt: Jag hafver genom mina många vagnar stigit upp på bergshöjderna, uppå Libanons sido; jag hafver afhuggit dess höga ceder, och utvalda furor, och är kommen intill yttersta herberget, i hans Carmels skog.
Nathupole’a pangho’a konin nangman Pakai chu nachouvin, nangin na sakol kangtalaiho mangchan molsangtah tah ho kajouve natin, gamla tah’a um Lebanon chungvum’a um Cedar thingsangpen leh Cyprus thing hoipen jong kasat lhai natin, agamlapen’a aningkoi hojong kaphajou vin, agamsung agilpen jong kakholdoh’in ahi nati.
24 Jag hafver grafvit, och utdruckit de främmande vatten, och hafver med mitt fotabjelle uttorkat all förvarad vatten.
Nam chom ho gamsunga jong twikul kalaidoh’in chuleh atwijong kadonji nati, kakeng teni jong Egypt vadung jouse kachotkang hel’e nati.
25 Men hafver du icke hört, att jag detta långt tillförene gjort hafver, och af begynnelsen hafver jag beredt det? Men nu hafver jag det komma låtit, att faste städer skulle förfalla till en öde stenhop.
Ahinlah nangin najah khahlou lai ham? Hiche hi sotna ahitan, sotna kanagon pat ahitai, tuahi kahinso dohsah ding ahi, keiman kul kigenkhum khopi ho nasuhchipna dingleh nasuhgoihel na dinga kanagon ahi.
26 Och de som deruti bodde, skulle varda vanmägtige, och rädas och skämmas, och varda såsom örter på markene, och som gröna gräset till hö på taken, hvilket förtorkas förr än det moget varder.
Hijeh a chu amiteho uvin tha anei joulou’u chuleh amahohi kichauva lungboija ahitauve. Amahohi hampa banga thaneijoulou ahiuvin, hampa hung poudohtil lhonal jing thei tobang ahiuve. Amahohi inchunga hampa hungpoudoh til tobang ahin, phat masanga nisan akah lihji tobang ahiuve.
27 Jag vet din boning, din utgång och ingång; och att du rasar emot mig.
Ahinlah ken nangma hoiya kona nahung, hoilanga nache chuleh hoiya naum kahesoh keiye, chuleh nangin ichangeiya keima douna-a nachon jeng ham tijong kahei.
28 Så efter du rasar emot mig, och ditt högmod är uppkommet för min öron, så skall jag sätta en ring i dina näso, och ett bett i din mun, och skall föra dig den vägen hem igen, som du hit kommen äst.
Chule hitia hi keima douna a nachelhah jing chujongleh neidou jing naho keima tah’in kajah ahin, keiman nanahkuiya nahkhao kabupeh’a, nanephu tenia kamdal kakoipeh ding nahi, chutengleh nahung kona nalampi mama a chu nakinung le kit ding ahi,” ati.
29 Och detta skall vara dig ett tecken: Uti detta år ät hvad som förtrampadt är; uti de andro årena hvad sjelft växer; uti tredje årena sår och uppskärer, och planterer vingårdar, och äter deras frukt.
Hichun Isaiah in Hezekiah kom’ah, “Kathusei hi adih’e ti nahetna ding phatah chu hichehi hiding ahi, Tukum sunga hi achamcham'a hung kehdoh muchi gabou naneh diu ahi, akumkit leh hichea kon mama a hung gadoh a chu naneh kit dingu ahi. Ahin kum thum changphat vangleh muchi natua kona chu naki-at ding ahin chuleh lengpilei jong nabol’a aga nanehding ahitai.
30 Och Juda hus, som frälst och igenblifvet är, skall ännu rota sig nedantill, och bära frukt ofvantill.
Chuleh nangle, Judah gamsunga amoh chengse, athimoh ahingdoh chasun chun ajung’u akhothuh chehdiu, chule hung khangtou cheh uva hung kisepdoh ding ahiuve.
31 Ty utaf Jerusalem varda utgångande de som igenblefne äro; och utaf Zions berg de som undsluppne äro; Herrans Zebaoths nit varder detta görandes.
Ajeh chu Jerusalem ma kona kamite amoh changes leh Zion molla kona ahingdoh ho chengse chutoh hung kithe jalding ahi. Hatchungnung Pakaiyin amikhotona ‘a pan alahna chu ahin tahdoh ding ahi,” ati.
32 Derföre säger Herren om Konungen i Assyrien alltså: Han skall icke komma i denna staden, och ingen pil skjuta der in, och ingen sköld föra der före, och ingen vall uppkasta der omkring;
Assyria lengpa chungchanga Pakai thusei chu hichehi ahi, “Asepaiteu chu Jerusalem’a lutlou diu ahi, amahon thal changkhat jong ahin kaplut jouloudiu ahi. Amahon a-ompho’u puma kelkot pam’a hi kijot loudiu chujongleh khopi umna dinga leipel aset lou dingu ahi.
33 Utan han skall draga den vägen tillbaka igen, som han kommen är, och skall intet komma i denna staden; Herren hafver det sagt.
Lengpa chun ahungna lampi’a hunglut louding ahi,” tin Pakaiyin aseje.
34 Och jag skall beskärma denna staden, så att jag honom hjelpa vill för mina skull, och för Davids min tjenares skull.
“Kamin loupina dingleh kasohpa David khohsahna jal’in keiman hiche khopi hi kavenbit’a kahuhdoh ding ahi,” ati.
35 På den samma nattena for Herrans Ängel ut, och slog i de Assyriers lägre hundradetusend, och fem och åttatio tusend män; och då de om morgonen bittida uppstodo, si, då låg allt fullt med döda kroppar.
Hiche jan chun Pakai vantil khat Assyriate ngahmun ah achen Assyriate sepai sangsom le sang get le ja nga hochu aga that tan ahi. Ahing doh Assyriate chu jingkah’a agah thodoh uleh mithilong chu muntin’ah amu tauvin ahi.
36 Alltså bröt Sanherib, Konungen af Assyrien, upp, drog sina färde, och vände om, och blef i Nineve.
Assyria lengpa Sennacherib chun ngahmun ahin dalhan, ama gamsunga ahung kiletan ahi. Ama Nineveh khopia ainlam ajonnin hichea chun aumtan ahi.
37 Och då han tillbad i Nisrochs sins guds hus, slogo honom hans söner med svärd, Adrammelech och SarEzer, och undflydde in uti det landet Ararat; och hans son EsarHaddon vardt Konung i hans stad.
Nikhat hi semthu pathen Nisroch chu ahouin’a aga hou pettah’in, achateni Adrammelech leh Sharezer chun chemjam’in athat lhontan ahi. Amani chu Ararat gamlang’ah ajam lhonin acha dangkhat Esarhaddon kitipa chun Assyria lengmun ahinlo tan ahi.
