2 Kungaboken 13

1 Uti tredje och tjugonde årena Joas, Ahasia sons, Juda Konungs, vardt Joahas, Jehu son, Konung öfver Israel i Samarien, sjutton år.

In the twenty-third year of Joash the son of Ahaziah, king of Judah, Jehoahaz the son of Jehu began to reign over Israel in Samaria, and reigned seventeen years.

2 Och han gjorde det ondt var för Herranom, och vandrade efter Jerobeams synder, Nebats sons, hvilken Israel kom till att synda; och öfvergaf det icke.

And he did that which was evil in the sight of Jehovah, and followed the sins of Jeroboam the son of Nebat, with which he made Israel to sin. He did not depart from it.

3 Och Herrans vrede förgrymmade sig öfver Israel, och gaf dem under Hasaels hand, Konungens i Syrien, och i Benhadads, Hasaels sons, hand, i deras lifsdagar.

And the anger of Jehovah was kindled against Israel, and he delivered them into the hand of Hazael king of Syria, and into the hand of Benhadad the son of Hazael, continually.

4 Men Joahas bad Herrans ansigte, och Herren hörde honom; ty han såg på Israels jämmer, som Konungen i Syrien dem gjorde.

And Jehoahaz besought Jehovah, and Jehovah hearkened to him, for he saw the oppression of Israel, how that the king of Syria oppressed them.

5 Och Herren gaf Israel en frälsare, som dem förde utu de Syrers våld; så att Israels barn bodde uti sina hyddor, såsom tillförene.

(And Jehovah gave Israel a savior, so that they went out from under the hand of the Syrians, and the sons of Israel dwelt in their tents as beforetime.

6 Dock öfvergåfvo de icke Jerobeams hus synder, hvilken Israel kom till att synda, utan vandrade derutinnan; och den lunden i Samarien blef ståndandes.

Nevertheless they did not depart from the sins of the house of Jeroboam, with which he made Israel to sin, but walked therein. And the Asherah also remained in Samaria.)

7 Förty af Joahas folk var icke mer qvart blifvet, än femtio resenärer, tio vagnar, och tiotusend fotfolk; ty Konungen i Syrien hade slagit dem ihjäl, och gjort dem såsom tröskestoft.

For he did not leave to Jehoahaz of the people except fifty horsemen, and ten chariots, and ten thousand footmen, for the king of Syria destroyed them, and made them like the dust in threshing.

8 Hvad nu mer af Joahas sägandes är, och allt det han gjort hafver, och hans magt, si, det är skrifvet i Israels Konungars Chrönico.

Now the rest of the acts of Jehoahaz, and all that he did, and his might, are they not written in the book of the chronicles of the kings of Israel?

9 Och Joahas afsomnade med sina fäder, och man begrof honom i Samarien; och hans son Joas vardt Konung i hans stad.

And Jehoahaz slept with his fathers, and they buried him in Samaria. And Joash his son reigned in his stead.

10 Uti sjunde och tretionde årena Joas, Juda Konungs, vardt Joas, Joahas son, Konung öfver Israel i Samarien, sexton år;

In the thirty-seventh year of Joash king of Judah, Jehoash the son of Jehoahaz began to reign over Israel in Samaria, and reigned sixteen years.

11 Och gjorde det ondt var för Herranom, och öfvergaf icke alla Jerobeams, Nebats sons, synder, den Israel kom till att synda; utan vandrade derutinnan.

And he did that which was evil in the sight of Jehovah. He did not depart from all the sins of Jeroboam the son of Nebat, with which he made Israel to sin, but he walked therein.

12 Hvad nu mer af Joas sägandes är, och hvad han gjort hafver, och hans magt, huru han med Amazia, Juda Konung, stridt hafver, si, det är skrifvet uti Israels Konungars Chrönico.

Now the rest of the acts of Joash, and all that he did, and his might with which he fought against Amaziah king of Judah, are they not written in the book of the chronicles of the kings of Israel?

13 Och Joas afsomnade med sina fader; och Jerobeam satt på hans stol. Men Joas vardt begrafven i Samarien när de Israels Konungar.

And Joash slept with his fathers, and Jeroboam sat upon his throne. And Joash was buried in Samaria with the kings of Israel.

14 Då vardt Elisa krank, der han ock af död blef; och Joas, Israels Konung, kom ned till honom, och gret för honom, och sade: Min fader, min fader, Israels vagn, och hans resenärer.

Now Elisha was fallen sick of his sickness of which he died. And Joash the king of Israel came down to him, and wept over him, and said, My father, my father, the chariots of Israel and the horsemen of it!

15 Elisa sade till honom: Tag bågan och pilarna. Och då han tog bågan och pilarna,

And Elisha said to him, Take bow and arrows. And he took to him bow and arrows.

16 Sade han till Israels Konung: Bänd bågan med dine hand. Och han bände med sine hand. Och Elisa lade sina hand på Konungens hand;

And he said to the king of Israel, Put thy hand upon the bow. And he put his hand upon it. And Elisha laid his hands upon the king's hands.

17 Och sade: Låt upp fenstret österut; och han lät det upp. Och Elisa sade: Skjut; och han sköt. Han sade: En salighetspil af Herranom, en salighetspil emot de Syrer; och du skall slå de Syrer i Aphek, tilldess de blifva ändade.

And he said, Open the window eastward. And he opened it. Then Elisha said, Shoot. And he shot. And he said, Jehovah's arrow of victory, even the arrow of victory over Syria, for thou shall smite the Syrians in Aphek till thou have consumed them.

18 Och han sade: Tag pilarna. Och då han tog dem, sade han till Israels Konung: Slå på jordena. Och han slog tre gånger, och höll upp.

And he said, Take the arrows. And he took them. And he said to the king of Israel, Smite upon the ground. And he smote thrice, and stopped.

19 Då vardt Guds mannen vred på honom, och sade: Hade du slagit fem eller sex gånger, så skulle du hafva slagit de Syrer, tilldess du hade gjort en ända på dem; men nu skall du slå dem tre gånger.

And the man of God was angry with him, and said, Thou should have smitten five or six times. Then thou would have smitten Syria till thou had consumed it, whereas now thou shall smite Syria but thrice.

20 Då nu Elisa var död, och man hade begrafvit honom, föllo de Moabiters krigsfolk in uti landet på samma året.

And Elisha died, and they buried him. Now the bands of the Moabites invaded the land at the coming in of the year.

21 Och det begaf sig, att de begrofvo en man; och som de fingo se krigsfolket, kastade de mannen uti Elisa graf; och då han kom vid Elisa ben, vardt han lefvandes, och stod upp på sina fötter.

And it came to pass, as they were burying a man, that, behold, they spied a band, and they cast the man into the sepulcher of Elisha. And as soon as the man touched the bones of Elisha, he revived, and stood up on his feet.

22 Alltså tvingade nu Hasael, Konungen i Syrien, Israel, så länge Joahas lefde.

And Hazael king of Syria oppressed Israel all the days of Jehoahaz.

23 Men Herren gjorde nåd med dem, och förbarmade sig öfver dem, och vände sig till dem för sitt förbunds skull med Abraham, Isaac och Jacob, och ville, icke förderfva dem; och förkastade dem icke heller ifrå sitt ansigte allt härtill.

But Jehovah was gracious to them, and had compassion on them, and had respect to them, because of his covenant with Abraham, Isaac, and Jacob, and would not destroy them, neither did he cast them from his presence as yet.

24 Och Hasael, Konungen i Syrien, blef död; och hans son Benhadad vardt Konung i hans stad.

And Hazael king of Syria died, and Benhadad his son reigned in his stead.

25 Men Joas vände om, och tog de städer igen utu Benhadads, Hasaels sons, hand, som han utu hans faders Joahas hand med strid tagit hade. Tre gånger slog Joas honom, och fick Israels städer igen.

And Jehoash the son of Jehoahaz again took out of the hand of Benhadad the son of Hazael the cities, which he had taken out of the hand of Jehoahaz his father by war. Three times Joash smote him, and recovered the cities of Israel.