2 Kungaboken 12
1 Uti sjunde årena Jehu vardt Joas Konung, och regerade i fyratio år i Jerusalem; hans moder het Zibja, af BerSeba.
Tan-taom-paha-fitom-pifehea’ Ieho ty namotora’ Iehoase nifehe, le nifehe efa-polo taoñe e Ierosalaime ao. I Zibiàe nte Beereseba ty tahinan-drene’e.
2 Och Joas gjorde det rätt var, och det Herranom väl behagade, så länge Presten Jojada lärde honom;
Le nanao ty havantañañe am-pivazohoa’ Iehovà t’Iehoase amo hene andro nañanara’ Iehoiada mpisoroñe azeo.
3 Undantagno, att han icke bortlade höjderna; ty folket offrade och rökte ännu på höjderna.
Fe mbe tsy nafahañe o toets-aboo; nitolom-pisoroñe naho nañembok’ an-kaboañe ey avao ondatio.
4 Och Joas sade till Presterna: Alla de penningar, som dertill helgade varda, att de skola läggas till Herrans hus, nämliga de penningar, som hvar och en gifver i skatt, och de penningar, som hvar och en löser sina själ med, och alla de penningar, som hvar och en offrar af fritt hjerta, dertill att det skall läggas till Herrans hus;
Hoe t’Iehoase amo mpisoroñeo: Ze drala’ o raha miavake nengaeñeo, o mimoak’ añ’ anjomba’ Iehovào, i vili-lohay, i drala mañeva ondaty kiraikiraikey, vaho ze drala entoen’ arofo’ ondaty hendese’e mb’ añ’ anjomba’ Iehovà mb’eo,
5 Det låter Presterna taga till sig, hvardera sin del; dermed skola de bota hvad som förfaller på ( Herrans ) hus, ehvar de finna att det förfallet är.
le hendesa’ o mpisoroñeo, songa ondaty boak’ amy nibanabana ama’ey, hamboareñe o vaky amy anjombaio, ndra aia’ aia ty aharendrehañe te vaky.
6 Då nu Presterna, allt intill tredje och tjugonde året Konungs Joas, icke botade hvad som förfallet var i husena,
Fe amy taom-paha roapolo-telo’ ambi’ Iehoase mpanjakay le mbe tsy namboare’ o mpisoroñeo avao o vaky amy anjombaio.
7 Kallade Konung Joas Presten Jojada, samt med Presterna, och sade till dem: Hvi boten I icke hvad som förfaller i husena? Så skolen I nu icke taga de penningar till eder, hvar och en sin del; utan skolen låta kommat till det, som förfallet är i husena.
Aa le kinanji’ Iehoase t’Iehoiada mpisoroñe naho o mpisoroñeo, le nanoa’e ty hoe: Manao akore te tsy namboare’ areo o vaky amy anjombaio? Aa le ko rambese’ areo i vola’ o mibanabana ama’ areooy, fa atoloro ho amo vaky añ’ anjombao.
8 Och Presterna samtyckte inga penningar vilja taga af folkena, till att bota det förfallet var af huset.
Aa le niantofa’ o mpisoroñeo ty tsy handrambe drala am’ ondatio, vaho tsy hanandily amy fañamboareñe o vaky amy anjombaio ka.
9 Då tog Presten Jojada ena kisto, och gjorde der ett hål ofvanuppå, och satte henne på högra sidon vid altaret, der man ingår i Herrans hus. Och Presterna, som vakt höllo för dörrene, läto komma alla penningar deruti, som till Herrans hus fördes.
Rinambe’ Iehoiada, mpisoroñe, ty vata le namosera’e hirik’ an-tako’e eo, vaho napo’e marine i kitreliy, añ’ila havana’ ty fimoahañe añ’ anjomba’ Iehovà ey; le nagorogoda’ o mpisoroñe mpañambeñe i lalañeio ze hene drala nasese mb’añ’ anjomba’ Iehovà mb’eo.
10 När de nu sågo, att många penningar voro i kistone, så kom Konungens skrifvare upp, och öfverste Presten, och bundo penningarna tillhopa, och räknade hvad till Herrans hus funnet vardt.
Ie zoe’ iereo te maro ty drala am-po’ i vata añ’ anjomba’ Iehovày, le nionjomb’eo ty mpitan-tsokim-panjaka naho ty mpisorom-bey nañiake i volay, vaho nandrohy aze an-kòntrañe ao.
11 Och man gaf penningarna redo i handena dem som arbetade, och skickade voro till Herrans hus; och de gåfvo dem ut timbermannom, som byggde och arbetade på Herrans huse;
Natolo’ iereo am-pità’ o nanao i fitoloñañeio naho amo mpanandily añ’anjomba’ Iehovào i vola linanjay; le nikaramae’ iareo o mpandranjio, naho o mpamboatse nitoloñe amy anjomba’ Iehovàio;
12 Nämliga murmästarom, och stenhuggarom, och dem som trä och huggna stenar köpte: på det att det förfallna på Herrans hus måtte botadt varda, och hvad som helst de funno af nödene vara att botas skulle på huset.
naho o masò naho mpipèke vatoo naho nikaloañe hatae naho vato hinaly hanosohañe o vaky añ’ anjomba’ Iehovào, vaho ze he’e sinafiry hañamboareñe i anjombay.
13 Dock lät man icke göra silfskålar, bägare, bäcken, trummeter, eller något gyldene eller silfvertyg i Herrans hus, af de penningar, som till Herrans hus förde voro;
Fe tsy nitsene fitovy volafoty ndra fampikipehañe ndra sajoa ndra trompetra ndra fanake inoñ’ inoñe volamena ndra fanake volafoty ho a i anjomba’ Iehovày i drala najoñ’ añ’anjomba’ Iehovày,
14 Utan man gaf dem arbetarena, att de dermed botade det förfallna på Herrans hus.
fa natolo’ iareo amo nanao i fitoloñañeio, handranjy i anjomba’ Iehovày.
15 Och behöfde de män ingen räkenskap göra, som man fick penningarna, till att utgifva dem arbetarena; utan de handlade på sina tro.
Mbore tsy nifamolily am’ondaty nanolorañe i drala am-pitàñe hañaramañe o nifanehakeoy; amy t’ie nitoloñ’ an-dili-po.
16 Men de penningar af skuldoffer och syndoffer vordo icke förde uti Herrans hus; förty de voro Presternas.
Tsy nasese añ’ anjomba’ Iehovà o dralan’ engan-kakeo naho engan-dilatseo, amy t’ie fanaña’ o mpisoroñeo.
17 På den tiden drog Hasael, Konungen i Syrien, upp, och stridde emot Gath, och vann det. Och då Hasael ställde sitt ansigte till att draga upp till Jerusalem,
Nionjomb’eo amy zao t’i Kazaele mpanjaka’ i Arame, nialy amy Gate, naho tinava’e; vaho natoli’ i Kazele mb’e Ierosalaime ty lahara’e.
18 Tog Joas, Juda Konung, allt det helgada, som hans fader; Josaphat, Joram och Ahasia, Juda Konungar, helgat hade, och det han helgat hade; dertill allt det guld, som man fann i Herrans hus skatt, och i Konungshusena, och sände det till Hasael, Konungen i Syrien. Sedan drog han sina färde ifrå Jerusalem.
Le rinambe’ Iehoase mpanjaka’ Iehoda o raha miavake iaby nengae’ Iehosafate naho Iehorame naho i Ahkazià, roae’e, mpanjaka’ Iehodao naho o raha nengae’eo vaho ze volamena iaby nizoeñe am-pañajan-drala añ’ anjomba’ Iehovà naho añ’ anjomba’ i mpanjakay, vaho nampihitrife’e mb’ amy Kazaele mpanjaka’ i Arame mb’eo; le napo’e t’Ierosalaime.
19 Hvad nu mer af Joas sägandes är, och allt det han gjort hafver, si, det är skrifvet i Juda Konungars Chrönico.
Ty fitoloña’ Ioase ila’e, o tolon-draha’e iabio, tsy fa sinokitse am-bokem-pamoliliañe o mpanjaka’ Iehodao hao?
20 Och hans tjenare hofvo sig upp, och gjorde ett förbund, och slogo honom i Millo hus, der man nedergår till Silla.
Niongak’ amy zao o mpitoro’eo; nikinia, vaho zinevo’ iereo t’Iehoase e Bete-milò, amy fizotsoañe mb’e Silà mb’ eoy.
21 Ty Josachar, Simeaths son, och Josabad, Somers son, hans tjenare, slogo honom ihjäl; och man begrof honom med hans fäder uti Davids stad. Och Amazia hans son vardt Konung i hans stad.
Iozakare, ana’ i Simeate naho Iehozabade ana’ i Somere, mpitoro’e, ty nañoho-doza ama’e, le nihomake vaho nalentek’ aman-droae’e an-drova’ i Davide ao; le nandimbe aze nifehe t’i Amatsià ana’e.
