2 Kungaboken 12
1 Uti sjunde årena Jehu vardt Joas Konung, och regerade i fyratio år i Jerusalem; hans moder het Zibja, af BerSeba.
Jehu siangpahrang ah ohhaih saning sarihto naah, Jehoash loe siangpahrang ah oh amtong boeh; anih loe Jerusalem ah saning quipalito thung siangpahrang ah oh. Amno ih ahmin loe Beersheba kami, Zibiah.
2 Och Joas gjorde det rätt var, och det Herranom väl behagade, så länge Presten Jojada lärde honom;
Jehoash loe qaima Jehoiada zaehoihhaih thungah oh naah, Angraeng mikhnukah kamsoem hmuen to sak.
3 Undantagno, att han icke bortlade höjderna; ty folket offrade och rökte ännu på höjderna.
Toe hmuensangnawk to takhoe ai; to pongah kaminawk mah hmuensang ah angbawnhaih to sak o moe, hmuihoih to thlaek o.
4 Och Joas sade till Presterna: Alla de penningar, som dertill helgade varda, att de skola läggas till Herrans hus, nämliga de penningar, som hvar och en gifver i skatt, och de penningar, som hvar och en löser sina själ med, och alla de penningar, som hvar och en offrar af fritt hjerta, dertill att det skall läggas till Herrans hus;
Jehoash mah qaimanawk khaeah, Angraeng im ah paek ih hmuennawk to zawh moe, hak ih phoisa, milu cazin thungah kaom kaminawk boih khaeah kok ih phoisa, kami maeto mah lokkamhaih hoiah paek ih phoisa, kami boih mah palunghuemhaih hoiah angmah koehah paek ih phoisanawk to Angraeng imthung ah sin oh,
5 Det låter Presterna taga till sig, hvardera sin del; dermed skola de bota hvad som förfaller på ( Herrans ) hus, ehvar de finna att det förfallet är.
qaimanawk boih mah phoisa pakuem kaminawk khae hoiah phoisa to la o nasoe loe, kamro tempul pakhraih hanah patoh o nasoe, tiah a naa.
6 Då nu Presterna, allt intill tredje och tjugonde året Konungs Joas, icke botade hvad som förfallet var i husena,
Toe Jehoash siangpahrang ah ohhaih saning pumphae, thumto karoek to, qaimanawk mah kamro tempul to pakhraih o ai.
7 Kallade Konung Joas Presten Jojada, samt med Presterna, och sade till dem: Hvi boten I icke hvad som förfaller i husena? Så skolen I nu icke taga de penningar till eder, hvar och en sin del; utan skolen låta kommat till det, som förfallet är i husena.
To pacoengah Jehoash siangpahrang mah qaima Jehoiada hoi kalah qaimanawk to kawk moe, nihcae khaeah, Kamro tempul hae tipongah na pakhraih o ai loe? Vaihi loe phoisa pakuem kaminawk khae ih phoisa to nangmacae hanah la o hmalai ah; kamro tempul pakhraih hanah paek oh, tiah a naa.
8 Och Presterna samtyckte inga penningar vilja taga af folkena, till att bota det förfallet var af huset.
Qaimanawk mah kamro tempul to pakhraih hmah si loe, kaminawk khae ih phoisa doeh la o hmah si, tiah palungdue o.
9 Då tog Presten Jojada ena kisto, och gjorde der ett hål ofvanuppå, och satte henne på högra sidon vid altaret, der man ingår i Herrans hus. Och Presterna, som vakt höllo för dörrene, läto komma alla penningar deruti, som till Herrans hus fördes.
Toe qaima Jehoiada mah thingkhong maeto lak moe, akhaw taqawt; to thingkhong to Angraeng im akunhaih bantang bang, hmaicam taengah a suek; Angraeng im ah sinh o ih phoisanawk boih to khongkha toep qaimanawk mah thingkhong thungah pacaeng o.
10 När de nu sågo, att många penningar voro i kistone, så kom Konungens skrifvare upp, och öfverste Presten, och bundo penningarna tillhopa, och räknade hvad till Herrans hus funnet vardt.
Thingkhong thung ih phoisa pop parai naah, siangpahrang ih ca tarikung hoi kalen koek qaima to angzoh hoi moe, nihnik mah Angraeng tempul thungah sinh o ih phoisa to kroek hoi boih pacoeng ah, pasah thungah pacaeng hoi.
11 Och man gaf penningarna redo i handena dem som arbetade, och skickade voro till Herrans hus; och de gåfvo dem ut timbermannom, som byggde och arbetade på Herrans huse;
Kroek tangcae phoisa to Angraeng im pakhraihaih toksah kaminawk ban ah paek o; phoisa to Angraeng imthung ah toksah kami, thing tok sah kami hoi im sah kaminawk,
12 Nämliga murmästarom, och stenhuggarom, och dem som trä och huggna stenar köpte: på det att det förfallna på Herrans hus måtte botadt varda, och hvad som helst de funno af nödene vara att botas skulle på huset.
param long sui kop kaminawk, thlung aah kop kaminawk, Angraeng im pakhraih hanah, thingnawk, aah tangcae thlungnawk to qanh moe, Angraeng im pakhraih hanah kangaih kalah hmuennawk qan haih hanah a paek o.
13 Dock lät man icke göra silfskålar, bägare, bäcken, trummeter, eller något gyldene eller silfvertyg i Herrans hus, af de penningar, som till Herrans hus förde voro;
Toe Angraeng imthung ah patoh ih sum kanglung sabae kathuknawk, taitaehnawk, boengloeng kathuknawk, mongkahnawk, sui hoi sum kanglung laom sabaenawk sak hanah to phoisa to patoh o ai.
14 Utan man gaf dem arbetarena, att de dermed botade det förfallna på Herrans hus.
To phoisa loe toksah kaminawk, Angraeng im pakhraih kaminawk hanah ni a paek o.
15 Och behöfde de män ingen räkenskap göra, som man fick penningarna, till att utgifva dem arbetarena; utan de handlade på sina tro.
Toksah kaminawk paek hanah phoisa talawk kaminawk loe, oepthok kami ah oh o pongah, phoisa to pakoep o ai boeh.
16 Men de penningar af skuldoffer och syndoffer vordo icke förde uti Herrans hus; förty de voro Presternas.
Sakpazaehaih pongah paek ih phoisa hoi zae pongah paek ih phoisa loe, Angraeng im ah sin o ai; qaimanawk mah lak o.
17 På den tiden drog Hasael, Konungen i Syrien, upp, och stridde emot Gath, och vann det. Och då Hasael ställde sitt ansigte till att draga upp till Jerusalem,
To nathuem ah Syria siangpahrang Hazael loe caeh tahang pacoengah, Gath vangpui to tuk moe, a lak; to pacoengah Jerusalem doeh tuk hanah amsak vop.
18 Tog Joas, Juda Konung, allt det helgada, som hans fader; Josaphat, Joram och Ahasia, Juda Konungar, helgat hade, och det han helgat hade; dertill allt det guld, som man fann i Herrans hus skatt, och i Konungshusena, och sände det till Hasael, Konungen i Syrien. Sedan drog han sina färde ifrå Jerusalem.
Judah siangpahrang Jehoash mah, Judah siangpahrang angmah ih ampa ah kaom; Jehosaphat, Jehoram hoi Ahaziah mah tathlangh ih kaciim hmuennawk, angmah ih kaciim hmuennawk boih, Angraeng im hoi siangpahrang im ih suinawk boih to lak moe, Syria siangpahrang Hazael khaeah tangqum ah pat pae; to pacoengah loe Hazael mah Jerusalem to tuh ai ah caehtaak.
19 Hvad nu mer af Joas sägandes är, och allt det han gjort hafver, si, det är skrifvet i Juda Konungars Chrönico.
Joash siangpahrang ah oh nathung kaom hmuennawk hoi a sak ih hmuennawk boih loe Judah siangpahrangnawk ahmin pakuemhaih cabu thungah tarik o na ai maw?
20 Och hans tjenare hofvo sig upp, och gjorde ett förbund, och slogo honom i Millo hus, der man nedergår till Silla.
Angmah ih tamnanawk loe angthawk o moe, anih hum hanah pacaeng o; Silla vangpui caeh tathukhaih loklam, Millo ah Joash to hum o.
21 Ty Josachar, Simeaths son, och Josabad, Somers son, hans tjenare, slogo honom ihjäl; och man begrof honom med hans fäder uti Davids stad. Och Amazia hans son vardt Konung i hans stad.
Shimeath capa Jozakar hoi Shomer capa Jehozabad hnik mah anih to hum; anih loe a tamna hnik mah hum moe, a duek. Anih loe ampanawk khaeah David vangpui ah aphum o; anih zuengah a capa Amaziah to siangpahrang ah oh.
