2 Johannesbrevet 1
1 Den äldste, den utvalda Frune, och hennes barn, hvilken jag älskar i sanningen; och icke jag allenast, utan ock alle som sanningen känt hafva;
Nagra mono kva ne'mo'na, huhampri kante'nea a'mokane, mofavrezaga ka'ane nagrama tamage kemofoma navesima nentomo'na, (nagrakerompage, anahukna hu'za tamage kema antahi'namo'zane tavesi neramantone).
Na'ankure tamage kemo tagu'afi me'neankino, maka kna tagrane mevava hugahie. (aiōn g165)
3 Nåd, barmhertighet, frid af Gud Fader, och af Herranom Jesu Christo, Fadrens Son, i sanningene, och i kärlekenom, vare med eder.
Asunku'zane asuragirante'zane, Nafati Anumzamofo rimpa fruzamo'ene, Nemofo Jisas Kraisintegatira tamagene, avesinte'zamo'a tagrane megahie.
4 Jag är mycket glad, att jag hafver funnit ibland din barn de der vandra i sanningene; såsom vi budet af Fadrenom fått hafve.
Nagra tusi muse hue, na'ankure nagrama ke'na erifore'ma huana, mago'a mofavre' nagakamo'za tamage kemo'ma hu'nea kante amage ante fatgo hu'za nemani'za, Nerafa'ma kema humarante'nea kante ante'za avariri fatgo hu'naze.
5 Och nu beder jag dig, Fru; icke skrifver jag dig såsom ett nytt bud, utan det vi hadom af begynnelsen, att vi skolom älska oss inbördes.
Hu'neanagi menina kantahinegoe, a'moka aru kasegea kre'nogamue, hianagi rumokizimigu ovesinte avesinte hiho huno ese agafare'ma higeta antahi'nona kasege.
6 Och detta är kärleken, att vi vandrom efter hans bud. Detta är budet, som I hört hafven af begynnelsen, att I vandren deruti.
Hanki menina avesinte'zane, Agri kasegemo'ma hu'nea kante anteta tagra kana vanune. Ama ana kasegea kagrama ese agafare ko antahi nanankinka, kagra ana kante vu fatgo hugahane.
7 Ty månge bedragare äro inkomne i verldena, de som icke bekänna Jesum Christum kommen vara i köttet; denne är bedragaren, och Antichrist.
Na'ankure havige hu'za zamagrarega zamavarente vahera rama'a kokankoka vano nehazankino, Jisasi'a tazahu ne' Kraisikino mopafi avufa erino e'ne huno huama osanimo'a, ana nera havige ne' agrarega zamaretre ne'kino, havige kraisi'e!
8 Ser eder väl före, att vi icke borttappom det vi arbetat hafvom, utan att vi fåm full lön.
E'i ana hu'negu kava huo, tagrama maraguzatita eri'zama e'nerunazana, atre'zankura kava hanune, hianagi eri'zama e'neruna zantera, ana miko mizama'a erifatgo hanune.
9 Hvar och en som öfverträder, och icke blifver i Christi lärdom, han hafver ingen Gud; den der blifver i Christi lärdom, han hafver både Fadren och Sonen.
Iza'o ugoteno nevuno, Kraisi'ma rempima hu'nea kefima omanisimo'a, Anumzamofona avareonte'ne. Iza'o Jisasi'ma rempima hu'nea kefima manisimo'a, Nefane Nemofonena avarente'ne.
10 Kommer någor till eder, och icke hafver denna lärdomen med sig, undfår honom icke i hus, och helser honom icke heller;
Mago'a vahe'mo'ma kagrite eno, rempima hu'nea tamage kema erino omesimofona, avarenka nonka'afina antege, mago'a huso'e hunka agazone kea huonto.
11 Ty den honom helsar, han är delaktig i hans onda gerningar.
Na'ankure iza'o ana vahe'ma huso'e huntesimo'a, havi avu'ava zama'amofo aza huno ana avu'avaza hugahie.
12 Jag hafver väl mycket att skrifva eder, dock ville jag icke med papper eller bläck; utan jag hoppas att komma till eder, och muntliga tala med eder, på det vår glädje skall vara fullkommen.
Hakare naneke me'neana nonkre'na tamagra ne magopi umani'ne'na naneke nehamanenkeno tarimpa so'e hugahie.
13 Helsa dig dine utvalda systers barn. Amen.
Anumzamo huhampri'nea negasaro mofavre naga'mo'za, ferure huramantaze.
