2 Korinthierbrevet 9

1 Om den undsättning, som sker helgonen, är icke behof att jag skrifver eder till.

For concerning the ministering to the saints, it is superfluous for me to write to you.

2 Ty jag vet edar godvilja, af hvilken jag berömmer mig ibland dem i Macedonien, att Achajen var redo för ett år sedan; och edart efterdöme uppväckte många.

For I know your readiness of mind, of which I boast in behalf of you to the Macedonians, that Achaia was prepared a year ago; and your zeal stirred up the greater part of them.

3 Dock hafver jag sändt dessa bröder, derföre att vår berömmelse om eder icke skall fåfäng vara uti detta ärende; och att I ären redo, såsom jag hafver sagt om eder;

But I sent the brethren, that our boasting of you should not prove unfounded in this respect; that, as I said, ye may be prepared;

4 På det, om de af Macedonien med mig komma, och finna eder icke redo, att vi (jag vill icke säga I) icke då skolen få en blygd af sådana berömmelse.

lest, should the Macedonians come with me, and find you unprepared, we (not to say ye) should be put to shame in respect to this confidence.

5 Syntes mig ock af nöden vara att förmana bröderna, att de först foro till eder, och tillredde den undsättning, som tillförene utlofvad var; att hon ligger redo, såsom en god undsättning och icke som någor karghet.

I thought it necessary therefore to exhort the brethren to go before to you, and make up beforehand your bounty, which was already announced, that the same might be ready, as a matter of bounty, and not of covetousness.

6 Men det säger jag: Den som sparliga sår, han skall ock sparliga uppskära; och den som sår i välsignelse, han skall ock uppskära i välsignelse.

But this there is to say: He that soweth sparingly, shall reap also sparingly; and he that soweth bountifully, shall reap also bountifully.

7 Hvar och en som han sjelf vill; icke med olust, eller af tvång; ty en gladan gifvare älskar Gud.

Each one, as he purposeth in his heart, so let him give; not grudgingly, or of necessity; for God loveth a cheerful giver.

8 Gud är mägtig så lagat, att allahanda nåd rikeliga blifver i eder; att I uti all ting alltid nog hafven, nog mägtige till alla goda gerningar;

And God is able to make every blessing abound toward you, that ye, always having all sufficiency in everything, may abound to every good work;

9 Såsom skrifvet är: Han hafver utstrött, och gifvit de fattiga; hans rättfärdighet blifver i evig tid. (aiōn g165)

as it is written: “He dispersed abroad, he gave to the poor; his righteousness remaineth for ever.” (aiōn g165)

10 Men den som räcker sädesmannenom det han sår, han skall ock räcka eder brödet till att äta, och skall föröka edra säd, och låta växa edra rättfärdighets frukt;

Now, he that ministereth seed to the sower, and bread for food, will supply and multiply your seed sown, and increase the fruits of your righteousness;

11 Att I rike blifven i all ting, uti all enfaldighet, hvilken i oss verkar, att Gudi sker tack.

while ye are enriched in everything to all liberality, which worketh out through us thanksgiving to God;

12 Ty denna undsättning icke allenast uppfyller den brist, som helgonen hafva; utan jemväl öfverflödar dertill, att månge tacka Gudi, de som denna hjelp väl täckes;

for the ministration of this service not only supplieth the wants of the saints, but also overfloweth through many thanksgivings to God;

13 Och prisa Gud för edor underdåniga bekännelse i Christi Evangelio, och för edra enfaldiga meddelan med dem och allom;

while by the proof afforded by this ministration they glorify God for your obedience to your profession in regard to the gospel of Christ, and for the liberality of your contribution in regard to them and in regard to all;

14 Och desslikes i deras böner för eder; hvilka ock längta efter eder, för den öfversvinnande Guds nåd som är i eder.

while with supplication for you they long after you on account of the exceeding grace of God to you.

15 Men Gudi vare tack för sina osägeliga gåfvo.

Thanks be to God for his unspeakable gift.