2 Korinthierbrevet 7

1 Efter vi nu hafve sådana löfte, mine käreste, så görom oss rena af all köttsens och andans besmittelse fullbordande helgelsen i Guds räddhåga.

An de sa ma hem shi, sa a'inko duru agino abanga abanga me, ca ti kpici ace aru me anyimo kode iya imum izenze be sa idi kem apum aru wan anyimo muriba muru me, wa anu uhira ugitak wasere anyimo ati cukum iriba ilau.

2 Fatter oss; vi hafve ingom gjort skada, vi hafve ingen bedragit, vi hafve ingen besvikit.

Vete nin muriba mushi me! in haru daki ta rii iri mum ishi me ba, daki ta cari uye ushi nizani ba. Daki ta huu uye ushi me ba.

3 Sådana säger jag icke till att fördöma eder; ty jag sade eder tillförene, att I ären i vår hjerta, till att dö och lefva med eder.

Azo me, agi in nya shi tiyari tini ya wuna ma buka shi ani me, barki mamu buka shi, imum ihem ini izi ahira aru me kagk, nyanini tidaa ti vengize, uharzina uzoni.

4 Jag hafver mycken tröst till eder; jag berömmer mig mycket af eder; jag är uppfylld med hugsvalelse; jag är uti osägeliga glädje, i all vår bedröfvelse.

Ma kaba shi intari tire, in kuri in hiri shi wani. Iriba imme iciki in nikara. Vat uyomko uge be sa azi duru ni inzi na puru arum akadura.

5 Ty när vi kommom uti Macedonien, då hade vårt kött ingen ro, utan allestädes vorom vi uti bedröfvelse; utvärtes strid, invärtes räddhåge.

Uganiya sa ta e amanyanga Makidoniya daki ta kem uguna ti venke ba, abini me, a meki unyanki uru uraa akode uya una, amatara imum ya corno me, a ukunna iyau be anyimo a muriba muru me.

6 Men Gud, som hugsvalar dem som förtryckte äro, han hugsvalade oss genom Titi tillkommelse;

Abini me Asere, sa me mani ma wuza anu uzatu akara iriba i-ho, madusa ma nyan duru iriba i-ho barki u aye Utitus.

7 Dock icke allenast genom hans tillkommelse, utan jemväl genom den hugsvalelse han fått hade af eder; och förkunnade oss edra åstundan, edar gråt, edart nit om mig, så att jag blef ända yttermera glad.

Azo me uye Titus cas, wanu wuna iriba i-ho igino me sa ma kem a hira ashi me, uganiya sa ma bukin duru izinu ubee um, izinu inso umuriba, ya kuri ya nya acennan unu tarsa amaru am, ma kuri ma wunaniriba irum kang.

8 Ty det jag bedröfvade eder med mitt bref, det ångrar mig intet; och om det än ångrade mig, dock, medan jag ser att samma bref hafver tilläfventyrs en tid långt bedröfvat eder;

Ucara iriba me sa maa cari shini uganiya sa ma nyetike in tuburko a'e shi ni, mi izo menina puru abit ni, innu wuna ugino, sa ya zi maziki apuru abit barki iri unyetike ugino me wa cari shi muriba ni, sa ma waa ziki shi uganiya uni kaf.

9 Så fröjdar jag mig nu icke deraf, att I vorden bedröfvade, utan att I vorden bedröfvade till bättring; ty I ären bedröfvade vordne efter Guds sinne, så att I ingen skada lidit hafven af oss i någor måtto.

Akani ige me, in zini iriba irum, azo agi barki iriba ibit ishi me sa ya wuu, barki apuru abit aru me anwuu hem in tize me, barki ya wuu apuru abit gusi agebe sa Asere ma nyara. Barki ani me daki ya kem urizo utize me anyimo aru me.

10 Ty den sorg, som är efter Guds sinne, hon kommer åstad bättring till salighet, den man icke ångrar; men verldenes sorg, hon kommer åstad döden.

Gusi apuru abit be Asere a wuza anun, une uni utarsa anabu wa kabi ta Asere nan unu kem ubura, uda ezze me unu guna daki ma rusa ini, apuru abit abnga unee a hungo iwono.

11 Si, detsamma, att I bedröfvade vorden efter Guds sinne, hvilken omsorg det hafver gjort i eder; ja sannerliga, ursäkt, misshag, räddhåga, åstundan, nit, hämnd; ty I hafven bevisat i all stycken, att I rene ären uti den saken.

Irani usasana apuru abit age me, sa Asere a nyara awuu ani anyimo a muriba mushi, nan ina be sa ya wuzin tini barki abarka tanu tishi me, nan nu kunna iriba be sa ya zin nan nu inko iriba ubarka acce ashi me. Anyimo igino imum me, ya bezi uguna kode daki ya cara abanga ni ba.

12 Derföre, ändock jag skref eder till, så är det likväl icke skedt för hans skull, som skadan gjort hade; icke heller för hans skull, som skadan skedd var; utan fördenskull, att vår nit till eder skulle uppenbar varda när eder för Gudi.

Ana me sa izi guna ma nyertike in tuburko shinin, azo me anicce ni de sa aburi me, imum anyara a bezi uguna u'intan duru me merum ahira Asere.

13 Derföre hafve vi nu fått hugsvalelse, deraf att I hugsvalade ären; dock än mycket mer hafve vi gladt oss för Titi fröjds skull; ty hans ande vardt vederqvickt af allom eder.

Barki ani me ani, iriba iru iciki in nikara, ukinki abanga anikara niriba iru, kani me tizi ini riba iru kang barki Titus, barki ya ruma me iriba.

14 Hvad jag hafver berömt mig om eder för honom, det blyges mig intet; utan såsom vi all ting i sanningen hafve eder sagt, så är ock vår berömmelse för Tito sann vorden.

Barki uguna inki inzini vengize bigiri in shi ahira ameme, mu'i mu zoni ahira am. Ure ugunkuno, gusi vat imum be sa ta buka shi kadure kani kazi, ani me ani izi uvengize igiri iru me ahira a Titus ya kadure kani.

15 Och hans hjerta är öfvermåtton väl till sinnes om eder, då han tänker på allas edra lydno, huruledes I undfingen honom med räddhåga och bäfvan.

Iriba ime me raa ahira ashi me, iteki ituba piit, u ganiya be sa inki ma ringin unu tarsa me sa ya tarsi me vat ushi, nan nu kaba me sa ya kabi me una uni nonzo, n igo wan unu inta ume memerum.

16 Jag fröjdar mig, att jag allt godt må förse mig till eder.

Inzi ini iriba irum, barki shi ana kadure kani.