2 Korinthierbrevet 7

1 Efter vi nu hafve sådana löfte, mine käreste, så görom oss rena af all köttsens och andans besmittelse fullbordande helgelsen i Guds räddhåga.

HAVING therefore these promises, beloved, let us cleanse ourselves from all defilement of flesh and spirit, perfecting holiness in the fear of God.

2 Fatter oss; vi hafve ingom gjort skada, vi hafve ingen bedragit, vi hafve ingen besvikit.

Give us a favourable reception: we have injured no man, we have corrupted no man, we have defrauded no man.

3 Sådana säger jag icke till att fördöma eder; ty jag sade eder tillförene, att I ären i vår hjerta, till att dö och lefva med eder.

I speak not for your condemnation, for I have already said, that ye are in our hearts to die and live together.

4 Jag hafver mycken tröst till eder; jag berömmer mig mycket af eder; jag är uppfylld med hugsvalelse; jag är uti osägeliga glädje, i all vår bedröfvelse.

Great is my freedom of speech to you, great is my glorying over you: I am filled with consolation, I overflow with joy in all our tribulation.

5 Ty när vi kommom uti Macedonien, då hade vårt kött ingen ro, utan allestädes vorom vi uti bedröfvelse; utvärtes strid, invärtes räddhåge.

For when we were come into Macedonia, our flesh had no rest, but we were afflicted on every side; without were fightings; within were fears.

6 Men Gud, som hugsvalar dem som förtryckte äro, han hugsvalade oss genom Titi tillkommelse;

But God that comforteth the lowly comforted us by the coming of Titus:

7 Dock icke allenast genom hans tillkommelse, utan jemväl genom den hugsvalelse han fått hade af eder; och förkunnade oss edra åstundan, edar gråt, edart nit om mig, så att jag blef ända yttermera glad.

and not by his coming only, but also by the consolation wherewith he had been comforted among you, declaring to us your fervent desire, your mourning, your zeal for me, so that I rejoiced the more.

8 Ty det jag bedröfvade eder med mitt bref, det ångrar mig intet; och om det än ångrade mig, dock, medan jag ser att samma bref hafver tilläfventyrs en tid långt bedröfvat eder;

For if I grieved you by a letter, I do not repent, though I did repent: for I perceive that this letter made you sorry, though but for a season.

9 Så fröjdar jag mig nu icke deraf, att I vorden bedröfvade, utan att I vorden bedröfvade till bättring; ty I ären bedröfvade vordne efter Guds sinne, så att I ingen skada lidit hafven af oss i någor måtto.

Now I rejoice, not that ye have been made sorrowful, but that ye have sorrowed unto repentance; for ye have been made sorry in a godly manner, that ye might receive damage from us in nothing.

10 Ty den sorg, som är efter Guds sinne, hon kommer åstad bättring till salighet, den man icke ångrar; men verldenes sorg, hon kommer åstad döden.

For sorrow of a godly sort worketh repentance unto salvation never to be repented of, but worldly sorrow worketh death.

11 Si, detsamma, att I bedröfvade vorden efter Guds sinne, hvilken omsorg det hafver gjort i eder; ja sannerliga, ursäkt, misshag, räddhåga, åstundan, nit, hämnd; ty I hafven bevisat i all stycken, att I rene ären uti den saken.

For behold this very thing, that ye were made sorry after a godly manner, how great diligence did it produce in you! yea, what apologizing! yea, what indignation! yea, what fear! yea, what earnest desire! yea, what zeal! yea, what vengeance! In every step ye have approved yourselves as pure in this affair.

12 Derföre, ändock jag skref eder till, så är det likväl icke skedt för hans skull, som skadan gjort hade; icke heller för hans skull, som skadan skedd var; utan fördenskull, att vår nit till eder skulle uppenbar varda när eder för Gudi.

And indeed though I wrote unto you, I did it not merely for his cause that had done the wrong, nor for his cause who had suffered the injury, but that our diligent attention for you might be more abundantly manifested to you in the presence of God.

13 Derföre hafve vi nu fått hugsvalelse, deraf att I hugsvalade ären; dock än mycket mer hafve vi gladt oss för Titi fröjds skull; ty hans ande vardt vederqvickt af allom eder.

Therefore we were comforted in your consolation; and exceeding abundantly the more rejoiced we in the joy of Titus, because his spirit was refreshed by you all.

14 Hvad jag hafver berömt mig om eder för honom, det blyges mig intet; utan såsom vi all ting i sanningen hafve eder sagt, så är ock vår berömmelse för Tito sann vorden.

For if I have boasted of you to him in any thing, I am not ashamed; but as we have spoken all things to you in truth, so our boasting of you to Titus hath been found truth.

15 Och hans hjerta är öfvermåtton väl till sinnes om eder, då han tänker på allas edra lydno, huruledes I undfingen honom med räddhåga och bäfvan.

And his bowels more abundantly yearn over you, when he remembers the obedience of you all, how with fear and trembling ye received him.

16 Jag fröjdar mig, att jag allt godt må förse mig till eder.

I rejoice therefore that in every thing I have confidence in you.