2 Korinthierbrevet 6
1 Ja, vi såsom medhjelpare förmane eder, att I icke undfången Guds nåd fåfängt.
Ko ia ko kimautolu, ko e kaunga ngāue fakataha, ʻoku mau fakakolekole foki ke ʻoua naʻa mou maʻu tōnoa ʻae ʻofa ʻae ʻOtua.
2 Ty han säger: Jag hafver bönhört dig i behagelig tid, och jag hafver hulpit dig på salighetenes dag: Si, nu är den behageliga tiden; si, nu är salighetens dag.
(He ʻoku pehē ʻe ia, “Kuo u ongoʻi koe ʻi he kuonga tuʻutuʻumālie, pea ʻi he ʻaho fakamoʻui kuo u tokoniʻi koe:” vakai, ko eni ʻae kuonga tuʻutuʻumālie: vakai, ko eni ʻae ʻaho ʻoe fakamoʻui.)
3 Låter oss ingom i någor måtto förargelse gifva, på det vårt ämbete må ostraffadt blifva;
Ke ʻoua naʻa ai ha tūkiaʻanga ʻi ha meʻa ʻe taha, koeʻuhi ke ʻoua naʻa fakaongokovi ʻae ngāue:
4 Utan låter oss i all ting bevisa oss såsom Guds tjenare; i stort tålamod, i bedröfvelse, i nöd, i ångest;
Ka mau fakaongolelei atu ʻakimautolu ʻi he ngaahi meʻa kotoa pē, ʻo taau mo e kau faifekau ʻae ʻOtua, ʻi he faʻa kātaki, ʻi he ngaahi mamahi, ʻi he ngaahi masiva, ʻi he ngaahi fakamamahi lahi,
5 I slag, i fängelse, i uppror, i arbete, i vako, i fasto;
ʻI he haha, ʻi he nofo fale fakapōpula, ʻi he maveuveu, ʻi he ngaahi ngāue mamafa, ʻi he faʻa leʻo, ʻi he faʻa ʻaukai;
6 I renlefnad, i förstånd, i långmodighet, i mildhet, i den Helga Anda, i en oskrymtad kärlek;
ʻI he māʻoniʻoni, ʻi he ʻilo, ʻi he kātaki fuoloa, ʻi he angaʻofa, ʻi he Laumālie Māʻoniʻoni, ʻi he ʻofa taʻeloi,
7 I sanningenes ord, i Guds kraft, genom rättfärdighetenes vapen till högra sidon, och till den venstra;
ʻI he lea ʻoe moʻoni, ʻi he mālohi ʻae ʻOtua, ʻi he mahafutau ʻoe māʻoniʻoni ʻi he nima toʻomataʻu pea ʻi he toʻohema,
8 Genom äro och smälek, genom ondt rykte och godt rykte; såsom bedragare, och dock sannfärdige;
ʻI he fakaʻapaʻapa mo e taʻefakaʻapaʻapa, ʻi he ongokovi mo e ongolelei: ʻo hangē ko e kau kākā, ka ʻoku moʻoni;
9 Såsom okände, och dock kände; såsom de der dö, och si, vi lefvom; såsom näpste, och dock icke dräpne;
Hangē ko e taʻeʻilo, ka ʻoku ʻilo lahi; hangē ko e mate, pea ʻiloange, ʻoku tau moʻui; hangē ko e tautea, ka ʻoku ʻikai tāmateʻi;
10 Såsom bedröfvade, och dock alltid glade; såsom fattige, och dock många rika görande; såsom intet hafvande, och dock all ting ägande.
Hangē ko e loto mamahi, kamau fiefia maʻuaipē; hangē ko e masiva, ka ʻoku mau fakakoloaʻia ʻae tokolahi; hangē ko e taʻemaʻu-ha-meʻa, ka ʻoku maʻu ʻae meʻa kotoa pē.
11 O I Corinthier, vår mun hafver öppnat sig till eder; vårt hjerta är gladt.
ʻAe kakai Kolinitō, ʻoku matoʻo homau ngutu kiate kimoutolu, ʻoku tupu ʻo lahi homau loto.
12 För våra skull behöfven I icke ängslas; men att I ängslens, det gören I af en hjertelig mening.
ʻOku ʻikai te mou ʻefihia ʻiate kimautolu, ka ʻoku mou ʻefihia ʻi he ʻofa ʻamoutolu pe.
13 Jag talar med eder såsom med min barn, att I ock så ställen eder emot mig; och varer ock så glade.
Pea ko eni, ko hono totongi ʻi he meʻa ni, (ʻoku ou lea ʻo hangē ki heʻeku fānau) ke fakaʻataʻatā ʻakimoutolu foki.
14 Drager icke uti främmande ok med de otrogna; ty hvad hafver rättfärdigheten beställa med orättfärdighetene? Eller hvad delaktighet hafver ljuset med mörkret?
ʻOua naʻa mou kau fakataha mo e kakai taʻetui: he ʻoku feohi fēfē ʻae māʻoniʻoni mo e taʻemāʻoniʻoni? Pea ʻoku feohi fēfē ʻae maama mo e poʻuli?
15 Eller huru förlika sig Christus och Belial? Eller hvad del hafver den trogne med dem otrogna?
Pea ʻoku kau taha fēfē ʻa Kalaisi mo Pileali? Pea ʻoku ʻinasi taha ʻi he hā ʻaia ʻoku tui mo e taʻetui?
16 Eller huru kommer Guds tempel öfverens med afgudar? Ty I ären lefvandes Guds tempel, såsom Gud säger: Jag vill bo uti dem, och vandra uti dem; och jag vill vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.
Pea ʻoku fai tatau ʻi he hā ʻae fale tapu ʻoe ʻOtua mo e ngaahi tamapua? He ko e fale tapu ʻakimoutolu ʻoe ʻOtua moʻui; ʻo hangē ko e folofola ʻae ʻOtua, “Te u nofoʻia ʻakinautolu, ʻo ʻeveʻeva ʻiate kinautolu; pea ko honau ʻOtua au, pea ko hoku kakai ʻakinautolu.”
17 Derföre går ut ifrå dem, och skiljens ifrå dem, säger Herren, och kommer intet vid det orent är; och så skall jag undfå eder;
ʻOku pehē ʻe he ʻEiki, “Ko ia mou haʻu meiate kinautolu, pea ke ʻataʻatā ʻakimoutolu, pea ʻoua naʻa ala ki he taʻemaʻa; pea te u maʻu ʻakimoutolu:”
18 Och vara edar Fader, och I skolen vara mine söner och döttrar, säger allsvåldige Herren.
ʻOku pehē ʻe he ʻEiki Māfimafi, “Te u ʻiate kimoutolu ko e Tamai, pea ko hoku ngaahi foha mo e ngaahi ʻofefine ʻakimoutolu.”
