2 Korinthierbrevet 5

1 Men vi vete, att om denna hyddones vårt jordiska hus nederslaget varder, så hafve vi ena byggning af Gudi byggd; ett hus, icke med händer gjordt, det evigt är i himmelen. (aiōnios g166)

Now then, we know that though our earthly, tent-like ‘house’ may be destroyed, we have a building from God (not a handmade house), eternal in the heavens. (aiōnios g166)

2 Och öfver detsamma sucke vi ock efter vårt hemman som af himmelen är; och oss längtar, att vi dermed måge öfverklädde varda;

Further, in this one we do groan, longing to be clothed with our heavenly habitation;

3 Dock om vi klädde, och icke nakne finnes.

since, obviously, once clothed we will not be found naked.

4 Ty medan vi äre uti denna hyddone, sucke vi, och äre betungade; efter vi vilje icke afklädde, utan heldre öfverklädde varda, på det att det dödeliga måtte uppsvolget varda af lifvet.

Yes, being in this ‘tent’ is a burden, so we groan—not enough to want to strip, but to be really clothed; that what is mortal may be swallowed up by the Life.

5 Men den oss dertill bereder, är Gud, den oss Andan till pant gifvit hafver.

Now it is God who has prepared us for this very purpose, who also has given us the down payment of the Spirit.

6 Så äre vi fördenskull vid goda tröst alltid, och vete att, så länge vi hafve hemman uti lekamen, så äre vi icke hemma när Herranom.

So we are always confident, even knowing that while we are at home in the body we are away from the Lord's home

7 Ty vi vandrom i trone, och se honom intet.

—we walk by faith, not by sight—

8 Men vi hafve tröst, och hafve mycket mer lust till att ute vandra ifrå lekamen, och hemma vara när Herranom.

indeed, we are confident in preferring to be away from the body and at home with the Lord.

9 Derföre, hvad vi äre hemma, eller ute vandrande, vinnlägge vi oss ock, att vi måge honom täckas.

Yes, that is why we make it our aim (whether at home or away from it) to be well pleasing to Him.

10 Ty vi måste alle uppenbarade varda för Christi domstol; på det hvar och en skall få, efter som han handlat hafver, medan han lefde, ehvad det är godt eller ondt.

Because we must all be exposed before Christ's Judgment Seat, that each one may receive his due for the things he did while in the body, whether good or bad.

11 Efter vi nu vete, att Herren är fruktandes, fare vi sakta med menniskorna; men Gudi äre vi uppenbare; jag hoppas, att vi ock äre uppenbare uti edor samvet.

Therefore, since we know the Lord's intimidation, we try to convince people. We are well known to God, and I hope in your consciences as well.

12 Vi prise oss icke åter för eder; men vi gifve eder tillfälle till att berömma eder af oss; på det I något hafva skolen emot dem, som sig efter anseendet, och icke efter hjertat berömma.

We are not commending ourselves to you again, but are giving you an opportunity of boasting on our behalf, that you may have an answer for those who boast in appearance and not in heart.

13 Ty äre vi för stränge, så äre vi det Gudi; eller äre vi måttelige, så äre vi eder måttelige.

If we are ‘out of our senses’, it is for God; if we are of sound mind, it is for you.

14 Ty Christi kärlek tvingar oss så, efter vi det hålle, att om en är död för alla, så äro de alle döde;

For Christ's love impels us, having concluded this: if One died for all it follows that all died;

15 Och han är fördenskull död för alla, att de, som lefva, skola icke nu lefva sig sjelfvom, utan honom, som för dem död och uppstånden är.

and He died for all so that those who now live should no longer live for themselves but for the One who died for all and was raised again.

16 Så känne vi nu ingen ifrå denna tid efter köttet; och om vi än hafve känt Christum efter köttet, så känne vi honom dock nu intet mer.

So then, from now on we regard no one from a fleshly perspective—even if we have ‘known’ Christ in this way, we do so no longer—

17 Hvar nu någor är i Christo, så är han ett nytt kreatur; det gamla är förgånget; si, all ting äro ny vorden.

so then, if anyone is in Christ he is a new creation; the old things have passed on; look, all has become new!

18 Men alltsamman är af Gudi, den oss med sig sjelf försonat hafver genom Jesum Christum, och gifvit oss ämbetet att predika samma försoning.

And that ‘all’ is from the God who has reconciled us to Himself through Jesus Christ and given us the ministry of the reconciliation,

19 Ty Gud var i Christo, och försonade verldena med sig sjelfvom, och förebrådde dem intet deras synder, och hafver beskickat ibland oss försoningenes ord.

namely that in Christ God was reconciling the world to Himself, not imputing their trespasses to them, including committing to us the message of this reconciliation.

20 Så äre vi nu sändningabåd i Christi stad; ty Gud förmanar genom oss. Så bedje vi nu i Christi stad: Låter försona eder med Gud.

So then, we are Christ's ambassadors, as though God were making His appeal through us. We implore you on Christ's behalf: Be reconciled to God!

21 Ty den der af ingen synd visste, honom hafver han för oss gjort till synd; på det vi skulle varda Guds rättfärdighet genom honom.

Because He made the One who did not know sin to be sin on our behalf, so that in Him we might become God's righteousness.