2 Korinthierbrevet 3
1 Skole vi då åter begynna prisa oss sjelfva? Eller behöfve vi, såsom någre andre, prisbref till eder, eller ock prisbref ifrån eder?
Must we begin again to commend ourselves? or need we, as some, letters of recommendation to you, or letters of recommendation from you?
2 I ären vårt bref, beskrifvet uti vår hjertan, hvilket kändt och läset varder af alla menniskor;
You are out letter, written on our hearts, known and read of all men.
3 Efter I bevisen, att I ären Christi bref, beredt genom vår tjenst, och skrifvet icke med bläck, utan med lefvandes Guds Anda; icke i taflor af sten, utan i hjertans taflor af kött.
For you are plainly declared Christ's letter, ministered by us, written, not with ink, but with the Spirit of the living God; not on tables of stone, but on fleshly tables of the heart.
4 Men en sådan tröst hafve vi till Gud, genom Christum;
Now we have such confidence through Christ, toward God;
5 Icke att vi beqvämlige äro af oss sjelfvom något tänka, såsom af oss sjelfvom; men äre vi till något beqvämlige, så är det af Gudi;
not that we are competent by ourselves to reckon anything as from ourselves: but our competency is from God,
6 Hvilken ock oss beqvämliga gjort hafver till att föra dess Nya Testamentsens ämbete; icke bokstafsens, utan Andans; ty bokstafven dödar, men Anden gör lefvande.
who has made us competent ministers of a new institution; not of letter, but of spirit: for the letter kills; but the spirit makes alive.
7 Hade nu det ämbetet klarhet, som genom bokstafven dödar, och i stenar utgrafvet är, så att Israels barn icke kunde se på Mose ansigte, för hans ansigtes klarhets skull, den dock återvänder;
For if the ministration of death in letters engraved on stone was with glory, so that the children of Israel could not steadfastly behold the face of Moses, because of the glory of his face, which was to be abolished;
8 Hvi skulle icke mycket mer det ämbetet, som Andan gifver, hafva klarhet?
how much rather shall not the ministration of the Spirit be with glory?
9 Ty om det ämbete, som fördömelse predikar, hafver klarhet; mycket mer går det ämbete öfver i klarhet, som rättfärdighet predikar.
For if the ministration of condemnation was glorious, much more does the ministration of justification abound in glory.
10 Och dertillmed, det som förklaradt vardt, var dock i denna måtton lika som intet förklaradt, emot denna öfversvinneliga klarheten.
For, indeed, that which was glorified, was not glorified, in this respect, by reason of the transcendent glory.
11 Ty hade det klarhet, som återvänder, mycket mer hafver det klarhet, som varaktigt är.
For if that which is abolished was with glory, much more that which continues, is with glory.
12 Efter vi nu sådant hopp hafve, äre vi mycket dristige;
Having, therefore, such confidence, we use great plainness of speech;
13 Och göre icke såsom Moses, den ett täckelse hängde för sitt ansigte, så att Israels barn icke kunde se uppå dess ända, som återvänder;
and not as Moses, who put a vail upon his face, that the children of Israel might not steadfastly look to the end of that which is abolished.
14 Utan deras sinnen äro förstockade; ty allt intill denna dag blifver samma täckelse oborttaget öfver gamla Testamentet, när de läsat, hvilket i Christo återvänder.
Indeed, their minds were blinded: for, till this day, the same vail remains in the reading of the Old Institution; it not being discovered that it is abolished in Christ.
15 Men intill denna dag, då Moses läsen varder, hänger täckelset för deras hjerta.
Moreover, till this day, when Moses is read, the vail lies upon their heart.
16 Men om de omvände sig till Herran, så vorde täckelset borttaget.
But when it shall turn to the Lord, the vail shall be taken from around it.
17 Ty Herren är en Ande; der nu Herrans Ande är, der är frihet.
Now, the Lord is the Spirit; and where the Spirit of the Lord is, there is freedom.
18 Men nu skåde vi alle, såsom uti en spegel, Herrans klarhet med upptäckt ansigte; och vi varde förklarade uti samma beläte, ifrå den ena klarhetene till den andra, såsom af Herrans Anda.
And we all, with unvailed face, beholding, as in a mirror, the glory of the Lord; are transformed into the same image, from glory to glory, as by the Lord, the Spirit.
