2 Korinthierbrevet 12
1 Mig är ju icke nyttigt att berömma mig; dock vill jag nu komma till syner och Herrans uppenbarelser.
I must boast! It is unprofitable; but I will pass to visions and revelations given by the Lord.
2 Jag känner en man i Christo för fjorton år. Var han i lekamen, det vet jag icke, eller utan lekamen, vet jag ock icke; Gud vet det. Den samme vardt uppryckt intill tredje himmelen.
I know a man in union with Christ, who, fourteen years ago – whether in the body or out of the body I do not know; God knows – was caught up (this man of whom I am speaking) to the third heaven.
3 Den samma mannen känner jag; om han i lekamen, eller utan lekamen var, det vet jag icke; Gud vet det.
And I know that this man – whether in the body or separated from the body I do not know; God knows –
4 Han vardt uppryckt till Paradis, och hörde outsägeliga ord, hvilka ingen menniska säga må.
Was caught up into Paradise, and heard unspeakable things of which no human being may tell.
5 Deraf vill jag berömma mig; men af mig sjelf vill jag intet berömma mig, utan af mine svaghet.
About such a man I will boast, but about myself I will not boast except as regards my weaknesses.
6 Och om jag ville berömma mig; så gjorde jag intet fåvitskliga; ty jag ville säga sanningen; men jag hafver det likväl fördrag, på det ingen skall högre akta mig, än som han ser på mig, eller hörer af mig.
Yet if I choose to boast, I will not be a fool; for I will be speaking no more than the truth. But I refrain, in case anyone should credit me with more than he can see in me or hear from me, and because of the marvellous character of the revelations.
7 Och på det att jag mig icke af de stora uppenbarelser förhäfva skulle, vardt mig gifven en påle i köttet, Satans ängel, den mig kindpusta skulle, på det jag icke skulle förhäfvas öfver måtton;
It was for this reason, and to prevent my thinking too highly of myself, that a thorn was sent to pierce my flesh – an instrument of Satan to discipline me – so that I should not think too highly of myself.
8 För hvilka sak jag bad tre resor Herran, att han skulle komma ifrå mig.
About this I three times entreated the Lord, praying that it might leave me.
9 Och han sade till mig: Låt dig nöja åt mine nåd; ty min kraft är mägtig i de svaga. Derföre vill jag aldrahelst berömma mig af mine svaghet, på det Christi kraft skall bo i mig.
But his reply has been – “My help is enough for you; for my strength attains its perfection in the midst of weakness.” Most gladly, then, will I boast all the more of my weaknesses, so that the strength of the Christ may overshadow me.
10 Derföre är jag vid godt mod, i svaghet, i föraktelse, i nöd, i förföljelse, i ångest, för Christi skull; ty när jag svag är, så är jag stark.
That is why I delight in weakness, ill treatment, hardship, persecution, and difficulties, when borne for Christ. For, when I am weak, then it is that I am strong!
11 Jag är fåvitsk vorden med berömmelse; dertill hafven I nödgat mig; ty jag skulle varda prisad af eder, efter det jag icke är ringare än någor af de höga Apostlar, ändock jag är intet.
I have been ‘playing the fool!’ It is you who drove me to it. For it is you who ought to have been commending me! Although I am nobody, in no respect did I prove inferior to the most eminent apostles.
12 Ty ens Apostels tecken äro ju skedd ibland eder, med allt tålamod; med tecken, och under, och mägtiga gerningar.
The marks of the true apostle were exhibited among you in constant endurance, as well as by signs, by marvels, and by miracles.
13 Uti hvad del hafven I varit ringare än de andra församlingar? Annat än det, att jag sjelf intet hafver varit eder till tunga. Förlåter mig den orätten.
In what respect, I ask, were you treated worse than the other churches, unless it was that, for my part, I refused to become a burden to you? Forgive me the wrong I did to you!
14 Si, jag är redebogen tredje reson komma till eder, och vill intet heller betunga eder; ty jag söker icke edart, utan eder; derföre att barnen skola icke draga tillhopa föräldromen, utan föräldrarna barnomen.
Remember, this is the third time that I have made every preparation to come to see you, and I will refuse to be a burden to you; I want, not your money, but you. It is not the duty of children to put by for their parents, but of parents to put by for their children.
15 Men jag vill ganska gerna utgifva mig, och utgifven varda för edra själar; ändå I litet älsken mig, den dock ganska mycket älskar eder.
For my part, I will most gladly spend, and be spent, for your welfare. Can it be that the more intensely I love you the less I am to be loved?
16 Men låter nu så vara, att jag intet hafver betungat eder: likväl, medan jag var listig, hafver jag fångat eder med list.
You will admit that I was not a burden to you but you say that I was ‘crafty’ and caught you ‘by a trick’!
17 Hafver jag beskattat eder med någrom, som jag hafver sändt till eder?
Do you assert that I took advantage of you through any of those whom I have sent to you?
18 Jag bad Titum, och sände med honom en broder. Hafver ock Titus beskattat eder? Hafve vi icke vandrat uti enom anda? Hafve vi icke vandrat i samma fotspåret?
I urged Titus to go, and I sent another follower with him. Did Titus take any advantage of you? Didn’t we live in the same Spirit, and tread in the same footsteps?
19 Åter, menen I att vi ursake oss för eder? Vi tale i Guds åsyn i Christo; men, mina käreste, allt detta sker eder till förbättring.
Have you all this time been fancying that it is to you that we are making our defence? No, it is in the sight of God, and in union with Christ, that we are speaking. And all this, dear friends, is to build up your characters;
20 Ty jag fruktar att, då jag kommer, må ske att jag finner eder icke såsom jag vill, och I finnen icke mig som I viljen; att der är i någon måtto trätor, nit, vrede, kif, förtal, örnatasslan, uppblåsning, uppror;
for I am afraid that perhaps, when I come, I may find that you are not what I want you to be, and, on the other hand, that you may find that I am what you do not want me to be. I am afraid that I may find quarrelling, jealousy, ill feeling, rivalry, slandering, backbiting, self-assertion, and disorder.
21 Att jag återkommer, och min Gud betrycker mig när eder; och måste sörja öfver många, som tillförene syndat hafva, och icke hafva gjort bot för deras orenlighet, sköraktighet och otukt, som de bedrifvit hafva.
I am afraid that, on my next visit, my God may humble me in regard to you, and that I may have to mourn over many who have long been sinning, and have not repented of the impurity, immorality, and sensuality, in which they have indulged.
