2 Korinthierbrevet 11

1 Jag ville, att I mig något litet lida villen uti min fåvitsko; dock I liden mig väl.

OJALÁ toleraseis un poco mi locura; empero toleradme.

2 Ty jag nitälskar eder i Guds nit; ty jag hafver fäst eder enom man, på det jag skulle fly Christo en ren jungfru.

Pues que os celo con celo de Dios; porque os he desposado á un marido, para presentaros [como] una vírgen pura á Cristo.

3 Men jag fruktar att tilläfventyrs icke sker, att såsom ormen besvek Eva med sin illfundighet, så varda ock edor sinne förvänd ifrån enfaldigheten i Christo.

Mas temo que como la serpiente engañó á Eva con su astucia, sean corrompidos así vuestros sentidos en alguna manera, [y caigan] de la simplicidad que es en Cristo.

4 Ty om den, som till eder kommer, predikar eder en annan Jesum, den vi icke predikade; eller om I undfån en annan Anda, den I icke undfått hafven; eller ett annat Evangelium, det I icke anammat hafven, så liden I dem med rätto.

Porque si el que viene, predicare otro Cristo que el que hemos predicado, ó recibiereis otro espíritu del que habeis recibido, ú otro evangelio del que habeis aceptado, [lo] sufrierais bien.

5 Ty jag håller mig icke ringare, än de höga Apostlar äro.

[Cuanto á mí, ] cierto pienso que en nada he sido inferior á aquellos grandes apóstoles.

6 Och ändock jag är enfaldig i talet, så är jag dock icke enfaldig i förståndet; dock vi äre nog kände allestäds när eder.

Porque aunque [soy] basto en palabra, empero no en la ciencia; mas en todo somos ya del todo manifiestos á vosotros.

7 Eller hafver jag syndat, att jag hafver förnedrat mig, på det I skullen upphöjde varda? Ty jag hafver förkunnat eder Evangelium utan lön.

¿Pequé yo humillándome á mí mismo, para que vosotros fueseis ensalzados, porque os he predicado el Evangelio de Dios de balde?

8 Andra församlingar hafver jag beröfvat, och tagit lön af dem, der jag eder med tjente.

He despojado las otras iglesias, recibiendo salario para ministraros á vosotros.

9 Och då jag var när eder, och mig fattades något, förtungade jag ingen; ty hvad mig fattades, uppfyllde de bröder, som komne voro af Macedonien; och i all ting höll jag mig, att jag ingom var till tunga; och vill ännu så hålla mig.

Y estando con vosotros, y teniendo necesidad, á ninguno [de vosotros] fuí carga: porque lo que me faltaba, suplieron los hermanos que vinieron de Macedonia: y en todo me guardé de seros gravoso, y me guardaré.

10 Så visst som Christi sanning är i mig, så skall denna berömmelse mig icke förtagen varda uti Achaje landsändar.

Es la verdad de Cristo en mí, que esta gloria no me será cerrada en las partes de Achaia.

11 För hvad sak? Derföre, att jag icke älskar eder? Gud vet det.

¿Por qué? [es] porque no os amo? Dios lo sabe.

12 Men det jag gör, det vill jag ock göra; på det jag skall förtaga dem tillfällen, som tillfälle söka till att berömma sig, att de äro såsom vi;

Mas lo que hago, haré aun para cortar la ocasion de aquellos que la desean, á fin que en aquello que se glorían, sean hallados semejantes á nosotros.

13 Ty sådane falske Apostlar, och bedrägelige arbetare, taga sig uppå Christi Apostlars person.

Porque estos [son] falsos apóstoles, obreros fraudulentos, transfigurándose en apóstoles de Cristo.

14 Och det är ock icke under; ty ock sjelfver Satan förskapar sig uti ljusens Ängel.

Y no [es] maravilla; porque el mismo Satanás se transfigura en ángel de luz.

15 Derföre är icke under att hans tjenare också förskapa sig, lika som de der voro rättfärdighetenes predikare; hvilkas ände skall varda efter deras gerningar,

Así que no [es] mucho, si tambien sus ministros se transfiguran como ministros de justicia; cuyo fin será conforme á sus obras.

16 Åter säger jag, att ingen skall tänka att jag är fåvitsk; annars tager mig ock än såsom en fåvitsk man, att jag ock något litet må berömma mig.

Otra vez digo: Que nadie me estime ser loco; de otra manera, recibidme como á loco, para que aun me gloríe yo un poquito.

17 Det jag nu talar, det talar jag icke såsom i Herranom, utan såsom i fåvitskhet, efter vi äre komne uti berömmelse.

Lo que hablo, no lo hablo segun el Señor, sino como en locura, con esta confianza de gloria.

18 Efter nu månge berömma sig af köttet, vill också jag berömma mig.

Pues que muchos se glorían segun la carne, tambien yo me gloriaré.

19 Ty I fördragen gerna de fåvitska, efter I ären sjelfve vise.

Porque de buena gana tolerais los necios, siendo vosotros sabios:

20 I fördragen, om någor gör eder till trälar, om någor eder uppäter, om någor eder ifrå tager, om någor förhäfver sig öfver eder, om någor eder slår i ansigtet.

Porque tolerais si alguno os pone en servidumbre, si alguno [os] devora, si alguno toma, si alguno se ensalza, si alguno os hiere en la cara.

21 Det säger jag efter smälighet, såsom vi vore svage vordne. Hvad nu någor uppå dristar (jag talar i fåvitsko), derpå dristar jag ock.

Dígolo cuanto á la afrenta, como si nosotros hubiésemos sido flacos. Empero en lo que otro tuviere osadía (hablo con locura) tambien yo tengo osadía.

22 De äro Ebreer, så är jag ock; de äro Israeliter, jag ock; de äro Abrahams säd, jag ock.

¿Son Hebréos? yo tambien. ¿Son Israelitas? yo tambien. ¿Son simiente de Abraham? tambien yo.

23 De äro Christi tjenare (jag talar i fåvitsko), jag är fast mer; jag hafver mer arbetat; jag hafver mer hugg fått; jag hafver oftare varit fången; ofta varit i dödsnöd.

¿Son ministros de Cristo? (como poco sabio hablo) yo más: en trabajos más abundante; en azotes sin medida; en cárceles, más; en muertes, muchas veces.

24 Af Judomen hafver jag fem resor fått fyratio slag, ett mindre.

De los Judíos cinco veces he recibido cuarenta [azotes] ménos uno.

25 Tre resor hafver jag varit stupad med ris; ena resa stenad; tre resor hafver jag varit i skeppsbrott; natt och dag hafver jag varit i hafsens djup.

Tres veces he sido azotado con varas; una vez apedreado; tres veces he padecido naufragio; una noche y un dia he estado en lo profundo [de la mar.]

26 Jag hafver ofta färdats; jag hafver varit i farlighet i floder; i farlighet ibland mördare; i farlighet ibland Judarna; i farlighet ibland Hedningarna; i farlighet i städerna; i farlighet i öknene; i farlighet på hafvet; i farlighet ibland falska bröder;

En caminos muchas veces; peligros de rios, peligros de ladrones, peligros de los de [mi] nacion, peligros de los Gentiles, peligros en la ciudad, peligros en el desierto, peligros en la mar, peligros entre falsos hermanos;

27 I mödo och arbete; i mycken vako; i hunger och törst; i mycken fasto; i frost och nakenhet;

En trabajo y fatiga, en muchas vigilias, en hambre y sed, en muchos ayunos, en frio y en desnudez;

28 Förutan det som eljest påkommer, nämliga att jag dagliga öfverlupen varder, och bär omsorg för alla församlingar.

Sin [otras] cosas además, lo que sobre mí se agolpa cada dia, la solicitud de todas las iglesias.

29 Ho är svag, och jag varder icke svag? Ho förargas, och jag brinner icke?

¿Quién enferma, y [yo] no enfermo? ¿Quién se escandaliza, y yo no me quemo?

30 Efter jag ju skall berömma mig, så vill jag berömma mig af min svaghet.

Si es menester gloriarse, me gloriaré yo de lo que es de mi flaqueza.

31 Gud och vårs Herras Jesu Christi Fader, hvilkom vare pris i evighet, vet att jag icke ljuger. (aiōn g165)

El Dios y Padre del Señor nuestro Jesu-Cristo, que es bendito por siglos, sabe que no miento: (aiōn g165)

32 Landshöfdingen uti Damasco, på Konung Arete vägna, förvarade de Damasceners stad, och ville gripit mig;

En Damasco, el gobernador de la provincia del rey Aretas guardaba la ciudad de los Damascenos para prenderme:

33 Och jag vardt i en korg genom ett fenster, öfver muren, nedersläppt, och undslapp hans händer.

Y fuí descolgado del muro en un seron por una ventana, y escapé de sus manos.