2 Korinthierbrevet 1
1 Paulus, Jesu Christi Apostel, genom Guds vilja, och brodren Timotheus, den Guds församling som är i Corintho, samt med all helgon, som äro uti hela Achajen:
Ajino bhaluwa jino kujikopoka kwangu nne, a Pauli ntume jwa a Yeshu a Kilishitu na apwanga a Timoteo, kwa engwa kwabho a Nnungu. Ngunakunjandishilanga mmanganya mmandunji bha a Nnungu nninginji ku Kolinto na bhandu bhowe bha ukonjelo mmbali yowe ya ku Akaya.
2 Nåd vare med eder, och frid af Gudi, vårom Fader, och Herranom Jesu Christo.
Nema na ulele kopoka kwa a Nnungu ainabhetu na Bhakulungwa a Yeshu Kilishitu ibhe na mmanganya.
3 Välsignad vare Gud och vårs Herras Jesu Christi Fader, barmhertighetenes Fader, och all hugsvalelses Gud;
Bhakuywe a Nnungu ainabhabho Bhakulungwa bhetu a Yeshu Kilishitu, Atati bhakwete shiya na a Nnungu bhakutupa kuangalala.
4 Som oss hugsvalar i all vår bedröfvelse, att vi ock hugsvala kunne dem, som i allahanda bedröfvelse äro, med den hugsvalelse, der Gud oss med hugsvalar.
A Nnungu bhakutuangalaya nkulaga mwetu, nkupinga na uwe twaangalayanje bhananji nkulaga kwabhonji kwa nng'angalo gogo gutuposhela kopoka kwa bhenebho.
5 Ty såsom Christi lidande är mycket kommet öfver oss, så kommer ock mycken hugsvalelse öfver oss genom Christum.
Elo, malinga shitupunda kupata mboteko nkwaakamulila liengo a Kilishitu, a Nnungu shibhapunda kutuangalaya kupitila a Kilishitu.
6 Men hvad vi hafve bedröfvelse eller hugsvalelse, så sker det eder till godo. Är det bedröfvelse, så sker det eder till hugsvalelse och salighet; hvilken salighet är kraftig, om I liden tåleliga, i den måtton som vi lide; är det hugsvalelse, så sker det ock eder till hugsvalelse och salighet; är ock vårt hopp stadigt för eder;
Ibhaga tunalaga, ni kwa ligongo lya nng'angalo na ntapulo gwenunji. Putuangalala nkupinga kunng'angalayanga mmanganyanji na kuntaganga ntima kwa mboteko yenunji, mwiipilililanje malinga uwe.
7 Efter vi vete, att såsom I ären delaktige i lidandet, så varden I ock delaktige i hugsvalelsen.
Na ngulupai itukwete kwa ligongo lyenunji ishimilishe, pabha tumumanyi kuti nnalaganga malinga uwe, nneyo peyo shinng'angalalanje malinga uwe.
8 Ty vi vilje icke fördölja eder, käre bröder, vår bedröfvelse, som oss vederfaren är uti Asien; ty vi vore förtungade öfver måtton, och öfver magten, så att vi ock tviflade om lifvet;
Ashaalongo, tunapinga kummalanjilanga shitushite laga ku nkowa gwa ku Ashia kula, shilajesho shashinkututopela kwa kaje mpaka gutuwile mitima kuti tukalama.
9 Och satte oss så före, att vi skulle visserligen dö; det skedde fördenskull, att vi ingen tröst skola sätta på oss sjelfva, utan på Gud, som uppväcker de döda;
Elo, mmitima jetu putwaliji mbuti bhandu bhaukumwilwenje kubhulagwa, nkupinga tunaikulupalile twaashayene, ikabhe twaakulupalile a Nnungu bhakwaayuyanga bhandu bhawilenje.
10 Hvilken oss af slik död friat hafver, och ännu dageliga friar; och hoppoms på honom, att han skall oss ännu härefter fria,
Bhenebho bhatutapwile nshilaje shikulungwa shapingaga kutubhulaga shila, na bhanapunda kututapula. Tunakwakulupalila kuti shibhatutapule kabhili.
11 Genom edra böners hjelp för oss; på det af många personer må ske mycken tack för oss, för den gåfvo som oss gifven är.
Mmanganya nnakutujangutilanga kwa kutujujila. Nkupinga bhandu bhabhagwinji bhatendanje eja kwa a Nnungu ga ligongo lya mboka itupata kwa jujilwa na bhandu bhabhagwinji.
12 Ty vår berömmelse är detta, nämliga vårt samvets vittnesbörd, att vi uti enfaldighet och Guds renhet, icke uti köttslig vishet, utan i Guds nåd, hafve vandrat på verldene; men aldramest när eder.
Shitukwiiniya shindu shimo, mitima jetu jinakutukong'ondelala kuti tunatama pa shilambolyo pano na kajekaje munkumbi gwenunji, kwa kwiitimalika kutupegwilwe na a Nnungu. Twangalongoywa na lunda lwetu ikabhe kwa nema ja a Nnungu.
13 Ty vi skrifve eder intet annat, än det I läsen, och tillförene veten. Mig hoppas, att I skolen ock så befinna ( oss ) allt intill ändan;
Tunakunjandishilanga indu ishinkombolanje shoma na kwiimanya. Ngunakulupalila kuti shimwimanyanje ukoto,
14 Såsom I hafven oss endels befunnit; ty vi äro edor berömmelse, såsom ock I ären vår berömmelse, på Herrans Jesu dag.
pabha nnaino mmumanyinji kashoko. Bhai, tumumanyi kuti lyubha lya kwiya a Yeshu shumwiiniyanje kwa ligongo lyetu malinga shitukwiiniya uwe kwa ligongo lyenunji.
15 Och på den förtröstning ville jag kommit till eder tillförene, att jag måtte eder dubbelt vara till vilja;
Ngulikulupalila kumanya na kulupalila kwenunji, gundumbilile ndandubhe kuika kunngwenunji nkupinga mpwaikanje pabhili.
16 Och genom eder fordenskap färdas till Macedonien, och ifrå Macedonien komma till eder igen, och af eder fordras till Judeen.
Natumbilile mbitile kungwenunji gwa kwenda na gwa nkubhuja kunkoa gwa Makedonia, nkupinga nnyangutilanje ga mwanja gwangu gwa kwenda ku Yudea.
17 Då jag detta så tänkte, månde jag det göra af någon lössinnighet? Eller månn min anslag vara köttslig? Nej; utan när mig är ja ja; och nej är nej.
Bhuli, punkuganishiyanga kuti naliji mundu jwa pindikukapindikuka? Eu, punkuganishiyanga njitumbilila kwa lunda lwangupe? Kuti ngunabheleketa “Elo” na “Nngabha” gwanakamo?
18 Men Gud är trofast, att vårt ord till eder är icke vordet ja och nej.
A Nnungu bha kweli jika, bhai, shitummalanjilenje shila nngabha shindu sha “Elo” na “Nngabha”
19 Ty Guds Son Jesus Christus, som ibland eder är predikad af oss, nämliga af mig, och Silvano, och Timotheo, hafver icke varit ja och nej, utan det var ja i honom.
Pabha a Kilishitu bhanabhabho a Nnungu, bhutunnungushiyenje nne na a Shilibhanushi na a Timoteo, bhakaliji bha “Elo” na “Nngabha.” Ikabhe mobha gowe bhenebho ni “Elo” ja a Nnungu.
20 Ty all Guds tillsägelse äro Ja i honom, och äro Amen i honom, Gudi till äro genom oss.
Pabha malagano gowe ga a Nnungu gali mwa a Kilishitu ni ga “Elo” kwa lyene ligongolyo, “Amina” jetu pujilugulwa kwa lina lya a Yeshu nkwaakuya a Nnungu.
21 Men Gud är den oss stadfäster, samt med eder, i Christo och hafver smort oss;
Bhai a Nnungu bhayene bhanakutushimilika uwe pamo na mmanganya nkulundana na a Kilishitu. Na kutuagula,
22 Och förseglat oss, och gifvit uti vår hjerta Andans pant.
bhenebho gubhatupele Mbumu jwabho mmitima jetu abhe lulembo kuti uwe tubhabho na abhe ngamulo ja indu yowe ibhatubhishile.
23 Jag kallar Gud till vittne på min själ, det jag icke ännu kom till Corinthum, det är skedt fördenskull att jag skonade eder.
A Nnungu ni bhakong'ondela bhangu ngaabheleketa unami, gundumbilile ngunaishe kabhili ku Kolinto ngunakummulayanga kuinjika kwa malobhe ga kalipa.
24 Icke att vi äro herrar öfver eder på trones vägna; utan vi äre hjelpare till edor glädje; ty I stån i trone.
Tukaapinga kunshishilishiyanga ga indu inkukulupalilanga, pabha mwiishimilikenje nngulupai jenunji. Ikabhe uwe tubhaajangutila bha angalala kwenunji.
