2 Korinthierbrevet 1

1 Paulus, Jesu Christi Apostel, genom Guds vilja, och brodren Timotheus, den Guds församling som är i Corintho, samt med all helgon, som äro uti hela Achajen:

Pamhnama ngjakhlüa, Jesuh Khritawa ngsä, kei Pawluh la mi na Timoti naw, Korintuh khawa awmkia Pamhnama sangcim la, Akaijah khawa awmki hea Pamhnama khyang ngcim hea veia:

2 Nåd vare med eder, och frid af Gudi, vårom Fader, och Herranom Jesu Christo.

Mi Pa Pamhnam la Bawipa Jesuh Khritaw üngka bäkhäknak la dim’yenak nami veia ve se.

3 Välsignad vare Gud och vårs Herras Jesu Christi Fader, barmhertighetenes Fader, och all hugsvalelses Gud;

Mi Bawipa Jesuh Khritawa Pamhnam la Pa, m'yeneinaka Pa la dawkyanak naküta phung, mi Pamhnama veia jenak mi pyen vai.

4 Som oss hugsvalar i all vår bedröfvelse, att vi ock hugsvala kunne dem, som i allahanda bedröfvelse äro, med den hugsvalelse, der Gud oss med hugsvalar.

Pamhnam naw a jah jekyainak sak am, khuikhaki he pi mi jah jekyaisak thei hnga vaia, ani naw mi khuikhanak naküt üng jah jekyai saki.

5 Ty såsom Christi lidande är mycket kommet öfver oss, så kommer ock mycken hugsvalelse öfver oss genom Christum.

Khritawa khuikhanak akdäm kami yümeia kba, Khritaw üng Pamhnama kpüikpaknak pi kami yümei püiki.

6 Men hvad vi hafve bedröfvelse eller hugsvalelse, så sker det eder till godo. Är det bedröfvelse, så sker det eder till hugsvalelse och salighet; hvilken salighet är kraftig, om I liden tåleliga, i den måtton som vi lide; är det hugsvalelse, så sker det ock eder till hugsvalelse och salighet; är ock vårt hopp stadigt för eder;

Khuikha u lü kami ve üng pi nangmia dawnak vai la küikyanak vaia ni akya ve; dawnak am kami ve üng pi khameinak kami dunei theia kba khameinak nami duneinak thei hnga vaia nami dawkyanak vaia ni akya ve.

7 Efter vi vete, att såsom I ären delaktige i lidandet, så varden I ock delaktige i hugsvalelsen.

Khuikhanak nami jah khameipüikia kyase jekyainak pi nami yah khai tia üpna kami taki.

8 Ty vi vilje icke fördölja eder, käre bröder, vår bedröfvelse, som oss vederfaren är uti Asien; ty vi vore förtungade öfver måtton, och öfver magten, så att vi ock tviflade om lifvet;

Ka püi he aw, Asah khawa am khamei hlawt vaia khuikhanak, xüng be vaia pi ä ngaih vaia ami jah bawngkhanak sak he cen nami ksing vai ngja hlü veng.

9 Och satte oss så före, att vi skulle visserligen dö; det skedde fördenskull, att vi ingen tröst skola sätta på oss sjelfva, utan på Gud, som uppväcker de döda;

Kami thi khaia kami ngaiki. Acun cun, kami mät am üpna u lü, khyang kthi mtho bekia Pamhnam kami üpnak thei vai phäha ni akya ve.

10 Hvilken oss af slik död friat hafver, och ännu dageliga friar; och hoppoms på honom, att han skall oss ännu härefter fria,

Acukba kyühksekia thihnak üng Pamhnam naw jah küikyan pängki, jah küikyan be khai; jah küikyan be laih laih khai ti amät kami üpnaki.

11 Genom edra böners hjelp för oss; på det af många personer må ske mycken tack för oss, för den gåfvo som oss gifven är.

Kami phäha ktaiyünak am nami jah kpüikia kyase, tuha pi jah küikyan khai ti kami jumki. Acunakyase, khyang khawjah naw nami jah ktaiyü peta phäha kami khana pha lawkia bäkhäknak hmu u lü khyang khawjah naw kami phäha jekyainak pyen khai he.

12 Ty vår berömmelse är detta, nämliga vårt samvets vittnesbörd, att vi uti enfaldighet och Guds renhet, icke uti köttslig vishet, utan i Guds nåd, hafve vandrat på verldene; men aldramest när eder.

Khawmdek khana kami xünak hin khyanga thengvainak am am ni lü, aktunga nangmi am mi ngkhawteinak üng Pamhnama jah peta ngcimcaihnak, cingcainak, Pamhnama bäkhäknaka johit am akdaw akse ksingnak theia phäh kami awhcaki ni.

13 Ty vi skrifve eder intet annat, än det I läsen, och tillförene veten. Mig hoppas, att I skolen ock så befinna ( oss ) allt intill ändan;

Nami ksing thei la nami kheh thei vaia däng ni nami veia ca kami yuk law ve. Bawipa Jesuha mhmüp üng kami ning jah awhcahnak vaia kba, keimi pi nami jah awcahna khai ti avang nami ksing pängki. Avan nami ksing law khai ti ngah'uhnak ka taki.

14 Såsom I hafven oss endels befunnit; ty vi äro edor berömmelse, såsom ock I ären vår berömmelse, på Herrans Jesu dag.

15 Och på den förtröstning ville jag kommit till eder tillförene, att jag måtte eder dubbelt vara till vilja;

Acunüng, acuna jumnak ta u lü a bäkhäknak ngsawn nghngih nami yahnak vaia nami veia ka law ma khai.

16 Och genom eder fordenskap färdas till Macedonien, och ifrå Macedonien komma till eder igen, och af eder fordras till Judeen.

Nangmi ning jah hmu law lü, Maketawnih khawa ka cit pah khai; acunüng, Maketawnih khaw üngka naw nami veia ka nghlat law be khaia ka büki; acunüng, Judah khawa ka cehnak vai üng nangmi naw nami na tha vaia ka bü siki.

17 Då jag detta så tänkte, månde jag det göra af någon lössinnighet? Eller månn min anslag vara köttslig? Nej; utan när mig är ja ja; och nej är nej.

Acukba ka ngtünak üng, ka ngcüngcei sawxatki aw? Pumsa lama ngtün lü, “Ä’ sawxat lü ‘Ka’ sawxat lü ka awmki aw?

18 Men Gud är trofast, att vårt ord till eder är icke vordet ja och nej.

Pamhnam cun ngthungtak akya kba, nami veia ka ngtün cun, “Ä” tia kya lü, “Ka” tia am kya.

19 Ty Guds Son Jesus Christus, som ibland eder är predikad af oss, nämliga af mig, och Silvano, och Timotheo, hafver icke varit ja och nej, utan det var ja i honom.

Pamhnama Capa Jesuh Khritawa ngthu kei, Tilah la Timoti naw nami veia kami sang khawi cen, “Ä” la “Ka” am kya lü, Pamhnam üng “Ä” tia ni akya nglät ve.

20 Ty all Guds tillsägelse äro Ja i honom, och äro Amen i honom, Gudi till äro genom oss.

Pamhnama ngthu khyütam ijah ve se pi, Jesuh üng “Ä” tia ni akya bäih ve. Acunakyase ni, Amät üng “Amen” mi ti u lü, Pamhnama hlüngtainak mi ngsing saki.

21 Men Gud är den oss stadfäster, samt med eder, i Christo och hafver smort oss;

Acunüng, Khritaw üng nangmi la keimi atänga jah ngdüihsak lü, jah khängsaki cun Pamhnam ni. Jah kphyei nghaki cun Mhnam amäta kyaki.

22 Och förseglat oss, och gifvit uti vår hjerta Andans pant.

Ani cun a jah ka ni tia msingnak mi khana ta lü, mi ka vaia khawjah a tak üpnak vaia khängsakia Ngmüimkhya Ngcim mi mlungmthin k’uma jah pekia kyaki.

23 Jag kallar Gud till vittne på min själ, det jag icke ännu kom till Corinthum, det är skedt fördenskull att jag skonade eder.

Nangmi ka ning jah m'yeneia phäha ni, Korintuh khawa atuh veia am ka law hin; ka mlungmthin ksingkia Pamhnam na ksingpüi khaia khü veng.

24 Icke att vi äro herrar öfver eder på trones vägna; utan vi äre hjelpare till edor glädje; ty I stån i trone.

Nami jumnaka khana bawia kami kyakia am kya ve, nami jekyainak vaia kami khüiki ka tinak ni; jumnak üng khäng khaia nami ngdüiki ti ka ksingki.