2 Krönikeboken 6

1 Då sade Salomo: Herren hafver sagt, att han vill bo i mörkrena.

Unya namulong si Salomon: Si Jehova namulong nga siya buot mopuyo sa mabagang kangitngit.

2 Och jag hafver byggt ett hus dig till boning, och ett säte, der du bo skall till evig tid.

Apan ako nagtukod kanimo sa usa ka balay nga puloy-anan, ug usa ka dapit alang kanimo nga pagapuy-an sa walay katapusan.

3 Och Konungen vände sitt ansigte, och välsignade hela Israels menighet; ty hela Israels menighet stod;

Ug milingi ang hari, ug gipanalanginan ang tibook katilingban sa Israel: ug ang tibook nga katilingban sa Israel nanindog.

4 Och han sade: Lofvad vare Herren Israels Gud, som genom sin mun till min fader David talat, och med sine hand fullkomnat hafver, då han sade:

Ug siya miingon: Dalayegon si Jehova, ang Dios sa Israel, nga namulong sa iyang baba kang David nga akong amahan, ug tungod sa iyang mga kamot nagtuman niini nga nagaingon:

5 Efter den tiden, att jag mitt folk utur Egypti land förde, hafver jag ingen stad utvalt i alla Israels slägter, der ett hus att bygga, så att mitt Namn der vara skulle; hafver ej heller någon man utvalt, att han skulle vara en Förste öfver mitt folk Israel;

Sukad sa adlaw nga gidala ko ang akong katawohan gikan sa yuta sa Egipto, wala ako magpili ug ciudad gikan sa tanang mga banay sa Israel aron sa pagtukod sa balay diha aron nga ang akong ngalan anha diha; ni magpili ako kang bisan kinsang tawo nga mamahimong principe sa akong katawohan nga Israel:

6 Men Jerusalem hafver jag utvalt, att mitt Namn der vara skall; och David hafver jag utvalt, att han skall vara öfver mitt folk Israel.

Apan gipili ko ang Jerusalem, aron ang akong ngalan mahiadto didto, ug nagpili kang David aron mahimong anaa sa ibabaw sa akong katawohan nga Israel.

7 Och då min fader David i sinnet hade att bygga Herrans Israels Guds Namne ett hus,

Karon diha sa kasingkasing ni David nga akong amahan ang pagtukod sa usa ka balay alang sa ngalan ni Jehova, ang Dios sa Israel.

8 Sade Herren till min fader David: Du hafver gjort väl, att du hafver i sinnet att bygga mino Namne ett hus;

Apan si Jehova namulong kang David nga akong amahan: Tungod kay anaa sa imong kasingkasing ang pagtukod sa usa ka balay alang sa akong ngalan, ikaw naghimo sa maayo nga kini anaa sa imong kasingkasing:

9 Dock skall du icke bygga det huset, utan din son, som utaf dina länder komma skall, han skall bygga mino Namne hus.

Bisan pa niana dili mo tukoron ang balay; kondili nga ang imong anak nga lalake nga mogula gikan sa imong mga hawak, siya ang magatukod sa balay alang sa akong ngalan.

10 Så hafver nu Herren stadfäst sitt ord, som han talat hafver; ty jag är uppkommen uti mins faders Davids stad, och sitter på Israels stol, såsom Herren sagt hafver; och hafver byggt ett hus Herrans Namne Israels Guds;

Ug gihimo ni Jehova ang iyang pulong nga iyang gipamulong; kay ako gipatindog nga ilis kang David nga akong amahan, ug naglingkod sa trono sa Israel, sumala sa gisaad ni Jehova, ug nagtukod sa balay alang sa ngalan ni Jehova, ang Dios sa Israel.

11 Och hafver satt deruti arken, der Herrans förbund uti är, det han med Israels barn gjort hafver.

Ug didto gibutang ko ang arca, diin sa sulod niana mao ang tugon ni Jehova, nga iyang gihimo uban sa mga anak sa Israel.

12 Och han gick fram för Herrans altare, i hela Israels menighets närvaro, och uträckte sina händer;

Ug siya mitindog sa atubangan sa halaran ni Jehova sa atubangan sa tibook nga katilingban sa Israel, ug gibayaw ang iyang mga kamot.

13 Ty Salomo hade gjort en kopparkettil, och satt honom midt i gården, fem alnar lång och bred, och tre alnar hög: till den samma gick han, och föll neder på sin knä inför hela Israels menighet, och uträckte sina händer upp åt himmelen;

(Kay si Salomon naghimo sa usa ka tumbagang pulpito, lima ka maniko ang gitas-on, ug lima ka maniko ang gilapdon, ug totolo ka maniko ang kahabogon, ug gipamutang kini sa kinataliwad-an sa sawang; ug sa ibabaw niana siya mitindog ug giluhod ang iyang mga tuhod sa atubangan sa tibook nga katilingban sa Israel, ug gibayaw niya ang iyang mga kamot paingon sa langit);

14 Och sade: Herre Israels Gud, det är ingen Gud dig liker, antingen i himmelen eller på jordene; du som håller förbund och barmhertighet dinom tjenarom, som vandra för dig af allt hjerta.

Ug siya miingon: Oh Jehova, ang Dios sa Israel, walay Dios nga sama kanimo, sa langit, kun sa ibabaw sa yuta; nga nagtuman sa tugon ug sa mahigugmaong-kalolot uban sa imong mga alagad, nga nagalakaw sa imong atubangan uban sa bug-os nilang kasingkasing;

15 Du hafver hållit din om tjenare David, minom fader, hvad du honom sagt hafver; med dinom mun hafver du sagt det, och med dine hand hafver du fullkomnat det, såsom det nu i denna dag tillgår.

Nga nagbantay uban sa imong alagad nga si David nga akong amahan niadtong imong gisaad kaniya: Oo, ikaw namulong uban sa imong baba, ug nagtuman niana uban sa imong kamot, nga sama niining adlawa.

16 Nu, Herre Israels Gud, håll dinom tjenare David, minom fader, hvad du till honom talat hafver, och sagt: Dig skall icke fattas en man för mig, som sitta skall på Israels stol; dock, såframt din barn förvara sina vägar, att de vandra i min lag, såsom du för mig vandrat hafver.

Busa karon, Oh Jehova, ang Dios sa Israel, bantayi uban sa imong alagad nga si David nga akong amahan kadtong imong gisaad kaniya, nga nagaingon: Walay makulang kanimo nga usa ka tawo sa akong mga mata aron sa paglingkod sa trono sa Israel, kong ugaling ang imong mga anak magabantay lamang sa ilang dalan, sa paglakat sa akong Kasugoan ingon sa imong paglakat sa atubangan ko.

17 Nu, Herre Israels Gud, låt din ord sann varda, som du dinom tjenare David sagt hafver.

Busa karon, Oh Jehova, ang Dios sa Israel, himoa nga matuoron ang imong pulong, nga imong gipamulong sa imong alagad nga si David.

18 Ty menar du ock, att Gud bor när menniskomen på jordene? Si, himmelen och alla himlars himlar kunna icke begripa dig; huru skulle då detta huset göra det, som jag byggt hafver?

Apan mopuyo ba gayud ang Dios uban sa mga tawo sa yuta? Ania karon, ang langit sa kalangitan dili makapaarang kanimo; unsa pa ang pagkaubos kining balay nga akong gitukod!

19 Men vänd dig, Herre, min Gud, till dins tjenares bön, och till hans begär, att du ville höra den bön och bedjande, som din tjenare för dig gör;

Bisan pa niini magtagad ka unta sa pag-ampo sa imong alagad, ug sa iyang pagpangamuyo, Oh Jehova nga akong Dios, sa pagpamati sa pagtu-aw ug sa pag-ampo nga giampo sa imong alagad sa atubangan mo;

20 Att din ögon måga blifva öppne öfver detta hus dag och natt; öfver det rum, som du lofvat hafver, att ditt Namn der vara skall; att du ville höra den bön, som din tjenare på detta rum görandes varder.

Nga ang imong mga mata mabuka unta nganhi niining balaya sa adlaw ug gabii, bisan paingon sa dapit diin ikaw namulong nga ikaw magabutang sa imong ngalan didto; sa pagpamati sa pag-ampo nga igaampo sa imong alagad paatubang niining dapita.

21 Så hör nu dins tjenares, och dins folks Israels bön, som de bedjande varda i detta rum; och hör dertill ifrå det rum, der du bor i himmelen; och när du hörer, att du ville ock nådelig vara.

Ug mamati ka sa mga pagpangamuyo sa imong alagad, ug sa imong katawohan nga Israel, sa diha nga sila mag-ampo paatubang niining dapita: Oo, mamati ka gikan sa imong dapit inga puloy-anan, bisan gikan sa langit; ug sa diha nga ikaw makadungog, magpasaylo ka.

22 Om någor syndar emot sin nästa, och honom varder en ed pålagd, som han svärja skall; och den eden kommer för ditt altare i desso huse;

Kong ang usa ka tawo makasala batok sa iyang isigkatawo, ug usa ka panumpa gabutang kaniya aron manumpa siya, ug siya moanhi ug manumpa sa atubangan sa imong halaran niining maong balay;

23 Att du ville då höra af himmelen, och skaffa dinom tjenare rätt; att du ville vedergälla dem ogudaktiga, och gifva honom hans väg på hans hufvud, och gifva dem rättfärdiga rätt; och att du gifver honom efter hans rättfärdighet.

Nan patalinghugan mo gikan sa langit, ug buhata, ug hukmi ang imong mga alagad, nga magabalus sa tawong dautan, sa pagdala sa iyang dalan ibabaw sa kaugalingon niyang ulo; ug magpakamatarung sa matarung, sa paghatag kaniya sumala sa iyang

24 Om ditt folk Israel för sina fiendar slaget varder, efter de emot dig syndat hafva; och de omvända sig, och bekänna ditt Namn, bedja och begära för dig i desso huse;

Ug kong ang imong katawohan nga Israel dag-on sa atubangan sa kaaway, tungod kay sila nakasala batok kanimo, ug bumalik pag-usab ug magasugid sa imong ngalan, ug magaampo ug magahimo sa pagpangamuyo sa atubangan nimo dinhi niining balaya;

25 Att du ville då höra dertill af himmelen, och vara dins folks Israels synder nådelig, och låta dem komma uti det land, som du dem och deras fäder gifvit hafver;

Nan patalinghugan mo gikan sa langit, ug pasayloa ang sala sa imong katawohan nga Israel, ug dad-a sila pag-usab ngadto sa yuta nga imong gihatag kanila ug sa ilang mga amahan.

26 Om himmelen tillyckt varder, så att intet regnar, efter de emot dig syndat hafva; och de bedja i detta rum, och bekänna ditt Namn, och omvända sig ifrå sina synder, sedan du dem ödmjukat hafver;

Sa diha nga ang kalangitan matakpan, ug walay ulan, tungod kay sila nakasala batok kanimo, kong sila magaampo paingon niining dapita, ug magasugid sa imong ngalan, ug motalikod gikan sa ilang sala, sa diha nga ikaw magapasubo kanila.

27 Att du då ville höra dem i himmelen, och vara dina tjenares och dins folks Israels synder nådelig, att du lärer dem en god väg, der de uti vandra måga; och låter regna på ditt land, som du dino folke gifvit hafver till besittning.

Nan patalinghugan mo diha sa langit, ug pasayloa ang sala sa imong mga alagad, ug sa imong katawohan nga Israel, kong ikaw magatudlo kanila sa maayong dalan diin sila magalakaw; ug ipadala ang ulan ibabaw sa imong yuta. nga gihatag mo sa imong katawohan alang sa usa panulondon.

28 Om en hunger varder i landena, eller pestilentie, eller torka, brand, gräshoppor, gräsmatkar; eller om deras fiendar i landet belägga deras portar; eller eljest någor plåga eller krankhet;

Kong may gutom dinhi sa yuta, kong may kamatay, kong may hulaw ug talumtum, dulon kun ulod; kong ang ilang mga kaaway managlibut kanila diha sa yuta sa ilang mga ciudad; bisan unsang hampak kun bisan unsang sakit ang anaa;

29 Den då beder, eller begärar ibland allahanda menniskor, och ibland allt ditt folk Israel, då någor sina plågo och vedermödo känner, och uträcker sina händer till detta huset;

Bisan unsang pag-ampo ug pagpangaliyupo nga pagahimoon sa bisan kinsang tawo, kun sa tibook nga katawohan nimo nga Israel, nga makapanghibalo ang tagsatagsa ka tawo sa iyang kaugalingong sakit, ug sa iyang kaugalingong kasubo, ug magabayaw sa iyang mga kamot paingon niining balaya:

30 Att du då ville höra dertill af himmelen, af dins bonings säte, och vara nådelig, och gifva hvarjom och enom efter alla hans vägar, efter som du känner hans hjerta; ty du allena känner menniskors barnas hjerta;

Nan patalinghugan mo gikan sa langit nga maoy dapit mong puloy-anan, ug pasayloa, ug ihatag sa tagsatagsa ka tawo sumala sa tanan niyang mga kagawian, kinsang kasingkasing imong hibaloan (kay ikaw, bisan ikaw lamang, ang nahibalo sa mga kasingkasing sa mg anak sa mga tawo);

31 På det att de skola frukta dig, och vandra på dina vägar alla dagar, så länge som de lefva i landet, som du våra fäder gifvit hafver.

Aron sila mangahadlok kanimo, sa paglakat sa imong mga dalan, sa kadugayon nga sila magapuyo sa yuta nga imong gihatag sa among mga amahan.

32 Om ock en främmande, som icke är utaf ditt folk Israel, kommer af fjerran land, för ditt stora Namn och mägtiga hand och uträckta arms skull, och beder i desso huse;

Labut pa niini mahitungod sa dumuloong, nga dili sa imong katawohan nga Israel, kong siya mahianhi gikan sa halayong yuta tungod sa imong daku nga ngalan, ug sa imong gamhanang kamot, ug sa imong tinuy-od nga bukton; kong sila mahianhi ug magaampo paatubang niining balaya:

33 Att du ville höra dertill af himmelen, af dins bonings säte, och göra allt det, der han dig om åkallar; på det att all folk på jordene måga känna ditt Namn och frukta dig såsom ditt folk Israel, och förnimma att detta hus, som jag byggt hafver, efter ditt Namn nämndt är.

Nan patalinghugan mo gikan sa langit, bisan gikan sa imong dapit nga puloy-anan, ug buhata sumala sa tanang pagsangpit sa dumuloong kanimo; aron ang tibook nga mga katawohan sa yuta mahibalo unta sa imong ngalan, ug mahadlok kanimo, ingon sa gibuhat sa imong katawohan nga Israel, ug nga sila manghibalo nga kining balaya nga akong gitukod gihinganlan tungod sa imong ngalan.

34 Om ditt folk utdrager i strid emot sina fiendar, den vägen som du dem sändandes varder, och de bedja till dig på den vägen emot denna staden, som du utvalt hafver, och till det hus, som jag dino Namne byggt hafver;

Kong ang imong katawohan mogula sa pagpakiggubat batok sa ilang mga kaaway sa bisan unsang alagianana nga imong paagian kanila, ug sila magaampo kanimo paatubang niining ciudara nga imong gipili, ug sa balay nga akong gitukod alang sa imong ngalan;

35 Att du då ville höra deras bön och begär af himmelen, och hjelpa dem till deras rätt.

Nan patalinghugan mo gikan sa langit ang ilang pag-ampo ug ang ilang pagpangaliyupo, ug labani ang ilang katungod.

36 Om de varda syndande emot dig, efter ingen menniska är som icke syndar; och du varder vred på dem, och gifver dem för deras fiendar, att de föra dem bort fångna uti något land, fjerran eller när;

Kong sila makasala batok kanimo (kay walay tawo nga wala makasala), ug ikaw masuko kanila, ug magatugyan kanila ngadto sa kaaway, aron ilang bihagon sila ngadto sa yuta nga halayo kun haduol;

37 Och de omvända sig i sino hjerta, uti de lande der de uti fångne äro, och omvända sig, och bedja dig uti sins fängelses land, och säga: Vi hafve syndat, illa gjort och varit ogudaktige;

Bisan pa kong sila makahunahuna sa ilang kaugalingon didto sa yuta diin sila mabihag, ug mobalik pag-usab, ug mangaliyupo kanimo didto sa yuta sa ilang pagkabinihag, sa pag-ingon: Kami nakasala, kami nakahimo sa pagkasukwahi, ug nakahimo sa dautan;

38 Och vända sig så till dig af allt hjerta, och af allo själ, uti sins fängelses land, der man dem fångna håller, och de bedja på den väg emot sitt land, som du deras fäder gifvit hafver, och emot den stad, som du utvalt hafver, och emot huset, som jag dino Namne byggt hafver;

Kong sila mobalik diha kanimo sa bug-os nilang kasingkasing ug sa bug-os nilang kalag didto sa yuta sa ilang pagkabinihag, diin sila madala nila nga binihag, ug magaampo sila paatubang sa ilang yuta, nga imong gihatag sa ilang mga amahan, ug paatubang sa ciudad nga imong gipili, ug paatubang sa balay nga akong gitukod alang sa imong ngalan:

39 Att du då ville höra deras bön och begär af himmelen, af dins bonings säte, och hjelpa dem till deras rätt, och vara dino folke nådelig, som emot dig syndat hafva,

Nan, patalinghugan mo gikan sa langit, bisan gikan sa imong dapit nga puloy-anan, ang ilang pag-ampo ug ang ilang pagpangaliyupo, ug labani ang ilang katungod, ug pasayloa ang imong katawohan nga nakasala batok kanimo.

40 Så låt nu, min Gud, din ögon öppna vara, och din öron gifva akt på bönen i detta rum.

Karon, Oh Dios ko, bukha, ang imong mga mata, nangaliyupo ako kanimo, ug padungga ang imong mga igdulungog, sa pag-ampo nga gihimo dinhi niining dapita.

41 Så statt nu upp, Herre Gud, till dina ro, du och dins magts ark; låt dina Prester, Herre Gud, varda iklädde med salighet, och dina heliga glädja sig öfver det goda.

Busa karon tumindog ka, Oh Jehova nga Dios, ngadto sa dapit mong pahulayan, ikaw, ug ang arca sa imong kusog: himoa nga ang imong mga sacerdote, Oh Jehova nga Dios, masul-oban sa kaluwasan, ug papalipaya ang imong mga balaan diha sa mga maayong binuhatan.

42 Herre Gud, vänd icke bort din Smordas ansigte; tänk uppå den barmhertighet, som din tjenare David lofvad är.

Oh Jehova nga Dios, ayaw ilingiw ang nawong sa imong dinihog: hinumdumi ang imong mahigugmaong-kalolot kang David nga imong alagad.