2 Krönikeboken 19

1 Men Josaphat, Juda Konung, kom hem igen med frid till Jerusalem.

HOI mai la o Iehosapata ke alii o Iuda i kona hale iho ma Ierusalema me ka maluhia.

2 Och gick ut emot honom. Jehu, Hanani son, Siaren, och sade till Konung Josaphat: Skulle du så hjelpa den ogudaktiga, och älska dem som Herran hata? Och fördenskull är öfver dig Herrans vrede.

Hele ae la iwaho e halawai pu me ia o Iehu, ke keiki a Hanani ke kaula, olelo aku la i ke alii ia Iehosapata, E pono anei oe ke kokua i ka poe hewa, a e aloha i ka poe i inaina aku ia Iehova? No keia mea, aia maluna ou ka huhu, mai o Iehova mai.

3 Så är dock likväl något godt funnet i dig, att du hafver borthäfvit de lundar utu landena, och hafver skickat ditt hjerta till att söka Gud.

Ua loaa no nae kekahi mau mea maikai iloko ou, no ka mea, ua kipaku oe i na kii o Asetarota mai ka aina aku, a ua hoomakaukau oe i kou naau e imi i ke Akua.

4 Alltså blef Josaphat i Jerusalem. Och han drog åter ut ibland folket, allt ifrå BerSeba, och in uppå Ephraims berg, och igenkallade dem till Herran deras fäders Gud.

Noho iho la o Iehosapata ma Ierusalema, a kaahele ae la ia iwaena o na kanaka, mai Beereseba a i ka mauna o Eperaima, a hoohuli oia ia lakou ia Iehova i ke Akua o ko lakou poe kupuna.

5 Och han beställde domare i landena uti alla Juda fasta städer, ju några uti hvar stad;

Hoonoho oia i mau lunakanawai ma ka aina, ma na kulanakauhale o Iuda i paa i ka pa a pau, ma kela kulanakauhale, keia kulanakauhale.

6 Och sade till domarena: Ser till hvad I gören; förty I hållen icke menniskodom, utan Herrans, och han är med eder i domen.

Olelo aku la oia i na lunakanawai, E noonoo oukou i na mea a oukou e hana'i; no ka mea, aole no na kanaka oukou e hooponopono ai, no Iehova no, a oia pu kekahi me oukou i ka hooponopono ana.

7 Derföre, låter Herrans fruktan vara när eder. Tager eder vara, och görer så; ty när Herranom vårom Gud är ingen orätt, eller anseende till personer, ej heller tager han gåfvor.

Nolaila e kauia mai ka makau ia Iehova maluna o oukou, e malama, e hana hoi; no ka mea, aohe hewa me Iehova ko kakou Akua, aole ia e manao mai i ko ke kanaka kino, aole hoi ia e lawe i ke kipe.

8 Ock satte Josaphat i Jerusalem utaf Leviterna och Presterna, och utaf de öfversta fäderna i Israel, öfver Herrans dom och saker, och lät dem bo i Jerusalem;

A ma Ierusalema hoi, ua hoonoho o Iehosapata i kekahi poe o na Levi, a me na kahuna, a me kekahi poe luna o na makua o ka Iseraela, e hookolokolo no Iehova i na mea hoopaapaa, i ko lakou hoi ana mai i Ierusalema.

9 Och böd dem och sade: Görer alltså uti Herrans fruktan, med tro och rätto hjerta.

Kauoha aku la oia ia lakou, i aku la, Penei oukou e hana'i me ka makau ia Iehova, a me ka oiaio a me ka naau pololei.

10 Uti alla de saker, som komma till eder ifrån edra bröder, som bo i sina städer, emellan blod och blod, emellan lag och bud, emellan seder och rätter, skolen I undervisa dem, att de icke förbryta sig emot Herran, och en vrede må komma öfver eder, och edra bröder; görer alltså, så varden I icke brottslige.

A o ka hoopaapaa a pau a ko oukou poe hoahanau e noho ana ma ko oukou kulanakauhale e lawe mai ai io oukou la, mawaena o kekahi koko, a me kekahi koko, a mawaena o ke kanawai, a me ko kauoha, a me na olelo kupaa, a me ka olelo hooponopono, e ao aku oukou ia lakou i hewa ole lakou ia Iehova, o hiki mai ka huhu maluna o oukou, a maluna o ko oukou poe hoahanau: pela oukou e hana'i, a lawehala ole oukou.

11 Si, Amaria Presten är öfverste öfver eder i alla Herrans saker; så är Sebadia, Ismaels son, Förste i Juda hus, i alla Konungssaker; så hafven I ämbetsmän Leviterna för eder. Varer tröste, och görer så, och Herren varder blifvandes med dem goda.

Aia hoi o Amaria ke kahuna, o ko oukou luna ia ma na oihana na Iehova; a o Zebadia, ke keiki a Isemaela, oia ka luna o ka hale o Iuda ma na mea a pau a ke alii; a o na Levi, o lakou kekahi poe luna no oukou. E hoihoi oukou, e hana, a o Iehova pu kekahi me ka mea pono.