2 Krönikeboken 10
1 Rehabeam drog till Sechem; ty hele Israel var kommen till Sechem, att göra honom till Konung.
And Rehobo'am went to Shechem: for to Shechem were all Israel come to make him king.
2 Och då Jerobeam, Nebats son, som i Egypten var, dit han för Konung Salomo flydd var, det hörde, kom han igen utur Egypten.
And it came to pass, when Jerobo'am the son of Nebat heard of it, for he was in Egypt, whither he had fled from the presence of king Solomon, that Jerobo'am returned out of Egypt.
3 Och de sände bort, och läto kalla honom. Och Jerobeam kom med hela Israel; och de talade med Rehabeam, och sade:
And they sent and called him: and so came Jerobo'am with all Israel and spoke to Rehobo'am, saying,
4 Din fader hafver gjort vårt ok allt för hårdt; så lätta du ini dins faders hårda tjenst, och det svåra ok som han på oss lagt hafver, så vilje vi vara dig underdånige.
Thy father made our yoke hard; but now do thou make lighter the hard service of thy father, and his heavy yoke which he put upon us, and we will serve thee.
5 Han sade till dem: Efter tre dagar kommer igen till mig. Och folket gick sin väg.
And he said unto them, After but three days, then return unto me. And the people went away.
6 Och Konung Rehabeam rådfrågade med de äldsta, som för hans fader Salomo ståndit hade, medan han lefde, och sade: Hvad råden I, det jag skall svara desso folkena?
Then consulted king Rehobo'am with the old men that had stood before Solomon his father while he yet lived, saying, How do you advise that I should return an answer to this people?
7 De talade med honom, och sade: Om du ställer dig vänliga till detta folk, och far väl åt dem, och gifver dem god ord, så blifva de dig underdånige i alla sina dagar.
And they spoke unto him, saying, If thou wilt be kind to this people, and please them, and speak to them good words: then will they be servants unto thee for all times.
8 Men han lät blifva de äldstas råd, som de honom gifvit hade, och rådfrågade med de unga, som med honom uppväxte voro, och för honom stodo;
But he forsook the counsel which the old men had given him, and consulted with the young men that were grown up with him, and who stood before him.
9 Och sade till dem: Hvad råden I, det vi desso folkena svara skole, som med mig talat hafva, och sagt: Lätta oss det ok, som din fader på oss lagt hafver.
And he said unto them, How do you counsel how we should give an answer to this people, who have spoken to me, saying, Make lighter the yoke which thy father did put upon us?
10 Men de unge, som med honom uppväxte voro, talade med honom, och sade: Så skall du säga till folket, som till dig talat hafver, och säger: Din fader hafver gjort vårt ok allt för tungt, gör du vårt ok lättare; och säg till dem: Mitt minsta finger skall vara tjockare än mins faders länder.
Then spoke with him the young men that were grown up with him, saying, Thus must thou say unto the people that have spoken unto thee, saying, Thy father made our yoke heavy, but do thou make it lighter unto us: thus must thou say unto them, My little finger is thicker than my father's loins.
11 Hafver nu min fader för tungt ok lagt uppå eder, så skall jag ännu göra edart ok tyngre; min fader hafver tuktat eder med gisslar, men jag med scorpioner.
And now [if] my father hath burdened you with a heavy yoke, I will add to your yoke: [if] my father hath chastised you with whips, then will I [do it] with scorpion-thorns.
12 Som nu Jerobeam och allt folket kom till Rehabeam på tredje dagen, såsom Konungen sagt hade: Kommer igen till mig på tredje dagen;
When now Jerobo'am and all the people came to Rehobo'am on the third day, as the king had spoken, saying, Return to me on the third day:
13 Svarade Konungen dem hårdeliga; och Konung Rehabeam öfvergaf de äldstas råd;
The king answered them harshly; and king Rehobo'am forsook the counsel of the old men;
14 Och talade med dem efter de ungas råd, och sade: Hafver min fader gjort edart ok för svårt, så skall jag ännu göra det svårare; min fader hafver tuktat eder med gisslar, men jag med scorpioner.
And he spoke to them after the counsel of the young men, saying, My father made your yoke heavy, and I will add thereto; my father chastised you with whips, but I will [do it] with scorpion-thorns.
15 Alltså hörde Konungen folket intet; ty det vardt alltså vändt af Gudi, på det Herren skulle göra sitt ord fast, som han talat hade genom Ahia af Silo till Jerobeam, Nebats son.
And the king hearkened not unto the people; for it was so brought about from God, in order that the Lord might fulfill his word, which he had spoken by means of Achiyahu the Shilonite unto Jerobo'am the son of Nebat.
16 Då nu hele Israel såg, att Konungen intet hörde dem, svarade folket Konungenom, och sade: Hvad del hafve vi med David, eller arf med Isai son? Hvar och en af Israel drage till sina hyddor: Så se du nu till ditt hus, David. Och hele Israel gick i sina hyddor;
So when all Israel saw that the king hearkened not unto them, the people answered the king, saying, What portion have we in David? nor have we an inheritance in the son of Jesse: every man to your tents, O Israel; now, see to thy own house, David. So did all Israel go to their tents.
17 Så att Rehabeam regerade allenast öfver de Israels barn, som bodde i Juda städer.
But as for the children of Israel who dwelt in the cities of Judah, over them did Rehobo'am reign.
18 Då sände Konung Rehabeam Hadoram räntomästaren; men Israels barn stenade honom ihjäl. Och Konung Rehabeam steg med hast på sin vagn, och flydde till Jerusalem.
Then sent king Rehobo'am Hadoram who was over the tribute; but the children of Israel stoned him with stones, that he died. Therefore king Rehobo'am made speed with his might to get upon his chariot, to flee to Jerusalem.
19 Alltså föll Israel af ifrå Davids hus, allt intill denna dag.
So did Israel rebel against the house of David unto this day.
