1 Thessalonikerbrevet 5

1 Men om tider och stunder, käre bröder, är icke behof att skrifva eder.

Nagra anazama efore'ma hania zamofonkea, e'i knarero, e'ina zupa fore hugahie hu'na nenafugta kreoramigahue.

2 Ty I veten väl, att Herrans dag skall komma såsom en tjuf om nattena.

Na'ankure tamagratmi antahi'naze, Ramo'ma esianknamo'a, kumazafa vahe kenage eankna huno egahie.

3 Derföre, när de varda sägande: Det är frid, och all ting utan fara; då skall dem hasteligit förderf öfverkomma, lika som födslopinan qvinnone påkommer, som hafvandes är; och de skola icke kunna undfly.

Vahe'mo'za hu'za knare huta mani'none nehu'za, tarimpa fru huta maniso'e hune hu'za hanaza knafi ame huno zamazeri haviza hu'zamo'a zamagritera, a'nemo'za mofavre antenaku'ma nehazageno zamata negriankna zamata negrina, zamagra ana knazampintira mani onkanegahaze.

4 Men I, käre bröder, ären icke uti mörkret, att den dagen, såsom en tjuf, skall få eder fatt.

Hianagi tamagra nenafugate, hanimpina omani'nazankino, ana knamo'a kumazafa vahe'mo'za hanimpi azanknara hanigeta antri osugahaze.

5 Alle I ären ljusens barn, och dagsens barn; vi hörom icke nattene till, icke heller mörkret.

Na'ankure tamagra maka'motma tavite vahe mani'netma, masare vahe mani'naze. Tagra kenage vahera omanita, hanimpi vahera omani'none.

6 Så låter oss nu icke sofva, såsom de andre; utan låter oss vaka och nyktre vara;

E'ina hu'negu atrenketa mago'amo'za nemasazaza huta omaseta, tavumo'a hari nehina, ama' antahintahi e'nerita kva huta manigahune.

7 Ty de som sofva, de sofva om nattena; och de som druckne äro, de äro druckne om nattena.

Na'ankure zmavuma masaza vahe'mo'za kenegeke nemasageno, aka tima nenaza vahe'mo'za, kenageke aka tina nene'za neginenaze.

8 Men vi, som dagen tillhöre, skole nyktre vara, iklädde trones och kärlekens kräfveto, och salighetenes hopp för en hjelm.

Hianagi tagra masare vahe mani'nonanki, atrenketa ama' tagutagesa nentahita, tamentintima huzane, vahe'ma avesinte avu'ava zana tamimizare hanko reheriaza nehuta, Jisasi'ma taguvazino tavresiazanku nentahita amuhama nehunazana, fetori anteaza huta antegahune.

9 Ty Gud hafver icke satt oss till vrede, utan att äga salighet, genom vår Herra Jesum Christum;

Na'ankure Anumzamo'a rimpahe'zama'a erigahaze huno huorantene. Hianagi Ranti Jisas Kraisimpinti tahokeno taguvazizana erisunegu huhamprirante'ne.

10 Den för oss död är; på det, ehvad vi vake eller sofve, skole vi lefva samt med honom.

Jisasi'a tagriku huno fri'neankita, fri'nazo tasimu erita mani'nono, tagra Agrane magopi manisunku huno fri'ne.

11 Derföre förmaner eder inbördes, och uppbygger hvar den andra, såsom I ock gören.

E'ina hu'negu mago magomotma, ozeri hanaveti azeri hanaveti nehutma, menima nehazaza hutma mago magomofona zamazeri hanavetita maniho.

12 Men vi bedje eder, käre bröder, att I kännen dem som arbeta ibland eder, och stå eder före i Herranom, och förmana eder;

Hianagi nenfugata, tusi maraguzatiza Ramofonte manisaza'zamofo nanekema rempima hunerami'za mono kva vahetamimofona, antahizamita zamagesga huzmanteho huta neramasamune.

13 Håller dem dess kärare, för deras verks skull; och varer fridsamme med dem.

Hagi eri'zama e'neriza zanku zamesizmanteta, zamagrira zamagi erisaga nehuta, magoke magokemotma tamarimpa frune maniho.

14 Men vi bedje eder, käre bröder, förmaner de osediga, tröster de klenmodiga, hjelper de svaga, varer långmodige vid hvar man.

Hagi nerafugate, tagra tamazeri otike hanunketma eri'zama e'ori zmesrama nehaza vahera zamazeri fatgo nehutma, koroma nehaza vahera zamazeri hankavenetitma, hanavema oti'nesaza vahera zamazeri hanavetiho. Ana nehutma maka vahe enena fru hutma maniho.

15 Ser till, att ingen vedergäller någrom ondt för ondt; utan alltid farer efter det goda inbördes, och med hvar man.

Mago'mo'e huno havizama huntesimofona, nona'a havizana huonteno. Hianagi maka kna knare avu'avaza ohunte ahunte nehutma, maka vahetera anahukna tamavutmava huzmanteho.

16 Varer alltid glade.

Makazupa muse hiho.

17 Bedjer utan återvändo.

Hagi nunamuna otretma makakna huvava hiho.

18 Varer tacksamme i all ting; ty det är Guds vilje om eder, genom Jesum Christum.

Hakare'zampina Anumzamofona susu hunteho, na'ankure Jisasi Krasimpima e'inahu tamavutamavama huzankura Anumzamofona avenesie.

19 Utsläcker icke Andan.

Tamagra Ruotge Avamumofo teve ahesu hu avu'ava zana osiho.

20 Förakter icke Prophetier.

Kasnampa kemofona antahi amnezanknara osiho.

21 Men pröfver all ting, och behåller det godt är.

Hianagi rezaganetma makazana ke so'e nehutma, knarema hunesiazana azeri akona hiho.

22 Flyr allt det som ondt synes.

Ana nehutma, maka havi avu'ava zampintira maniganeta maniho.

23 Men sjelfver fridsens Gud helge eder öfver allt, att edar hele ande, och själ, och kropp, måtte vara behållen utan straff, i vårs Herras Jesu Christi tillkommelse.

Hagi rimpa fru Anumzamo'a, Agra maka sese huramanteno tamazeri ruotage nehuno, avamutamine, tamagu tamene, tamavufanena kegava huramantena, Ranti Jisas Kraisi'ma esianknarera kema hurantezana omanetfa hugahie.

24 Han är trofast, som eder kallat hafver; den det ock väl fullbordar.

Anumzamo'ma tamagima hunemo'a, fatgo huno ke'are amage antegahiankino, Agra anahukna huno eriknare huramantegahie.

25 Käre bröder, beder för oss.

Nenafugate tagrikura nunamuna huranteho.

26 Helser alla bröderna uti en helig kyss.

Maka tafu'hemotma mono tamavutamava hutma tamafukre tamafakre hiho.

27 Jag besvär eder vid Herran, att I denna Epistelen läsa låten för alla heliga bröderna.

Nagra hanave ke tamasamuanki, ama avona hamprinke'za, maka tafuhe'za antahiho.

28 Vårs Herras Jesu Christi nåd vare med eder. Amen.

Hagi Rantimofo Jisas Kraisi asunku'zamo'a tamagrane mesie.