1 Thessalonikerbrevet 2
1 Käre bröder, I veten sjelfve vår ingång till eder, att han var icke fåfäng;
Nu ishato nu intekon gammida gammioy coo mela gidonttayssa inteka errista.
2 Utan, såsom vi tillförene hade lidit, och försmädde varit uti Philippis, som I veten, vorom vi ändå vid god tröst i vårom Gud, till att tala när eder Guds Evangelium, med mycken kämpning.
Inteka errizayssa mala hayssafe kase Pilphphisiyosan nu waayene meto beyidossine cayetidosu; gido attin aynne mino waayey nuna gakkikokka Xoossa mishirachcho qaala intes yootanas nu Godape xalateth demmidos.
3 Ty vår förmaning var icke till villfarelse, icke heller till orenlighet, icke heller med list;
Nu intena zorida zorey iita qofara woykko intena baalethanas koydi gidena.
4 Utan, såsom vi af Gudi bepröfvade vorom, att oss Evangelium betrodt är till att predika, så talom vi; icke såsom vi ville täckas menniskom, utan Gudi, den der pröfvar vår hjerta.
Gido attin nu mishirachchoqaala hadara ekkanas danidaiza asata mala xoossay nuna qoodida gish nu haasaos; hessaka nu oothizay nu wozina paacci erriza Xoossa ufayssanas attin ass ufayssanass giidi gidena.
5 Ty vi hafve icke umgått med smekligom ordom, såsom I veten, icke heller med tillfälle till girighet; Gud är dess vittne;
Nu mulekka baleththo aala yootibeyko woykko nu uzeeteth kammanas giidi baaletho hano nu hanotayssa inte errista. Hayssaskka nu markkayXoossa.
6 Hafvom icke heller sökt pris af menniskom, hvarken af eder, eller androm;
Intefe gidin woykko haratape oonapekka asape immettiza boncho nu koybeykko.
7 Ändock vi väl hadom haft magt att förtunga eder, såsom Christi Apostlar; men vi vorom milde när eder, lika som en amma fostrar sin barn.
nu Kiristtosay kiittidayta gidida gish intes tooho gidanas danddaoskko shin; Gido attin Aaya ba nayta dichchiza nukka inte giidon ashikeetethan simeretidos.
8 Så hafvom vi hjertans lust haft till eder, att dela med eder icke allenast Guds Evangelium, utan ock vårt eget lif; ty I ären oss käre vordne.
Xoossa qaala gidontta dishin nu shemppoka inte gish ufayssan immana gakkanaas intena siiqqidosu. Gasooykka nu intena daro siiqida gishaskko.
9 I minnens väl, käre bröder, vårt arbete och vår mödo; ty dag och natt arbetade vi, på det vi ingen af eder skulle förtunga; och predikadom ibland eder Guds Evangelium.
Nu ishato nu dafetethane nu daabura inte ereta; oonaskka tooho gidontta mala qamane gallas nuus oothishe miishirachcho qaala intes yootidos.
10 Dess ären I vittne, och Gud, huru heliga, huru rättfärdeliga och ostraffeliga vi umgingom med eder, som trodden;
Nu intenara ammanizaytara diza wode xillotethanine geeshatethan qassekka wothoy bayindda nu waani deyidakkone inteka Xoossika nuus markka.
11 Såsom I veten, att vi, såsom en fader sin barn, hafve förmanat och tröstat hvar och en ibland eder;
Aaway ba naytas haniza mala nukka intes issas issas ayy hanidakone inte errista.
12 Och betygat, att I värdeliga skullen vandra för Gudi, den eder kallat hafver till sitt rike och härlighet;
Inte intena ba kawootethassine ba bonchos xeyigida Xoossas bessiza mala inte daana mala nu intena minisidos, loo7ethi zoridosinne hadara gidos.
13 För hvilket vi ock utan återvändo tackom Gudi, att, då I anammaden af oss det predikade ordet om Gud, anammaden I det icke såsom menniskors ord, utan såsom det sannerliga är, som Guds ord, hvilken ock verkar i eder, som tron.
Inte nuuppe siyida Xoossa qaala ekkida wode ammaniza inte achchan tumu oothiza Xoossa qaala mala ekkidista attin coo asa qaala mala inte ekkontta aggida gish nu Xoossa qanxxoy bayindda galatoos.
14 Ty I ären vordne, käre bröder, de Guds församlingars efterföljare, som uti Judeen äro, i Christo Jesu, att I detsamma lidit hafven af edra egna fränder, som de af Judomen;
Nu ishato! yuuda biittan yesus kiristtosa ammaniza xoossa woosa keethata millatidista; istti Ayhuddatape matone waaye ekkida mala inteka inte asape waaye ekkidista.
15 Hvilke ock Herran Jesum dråpo, och sina egna Propheter; och hafva förföljt oss, och täckas icke Gudi, och allom menniskom äro de emot;
Istti Goda Yesussane kase nibistakka wodhdhida; nunakka goodida; Xoossuka ufayssibeytena; Asa wursora eqetizade gidida.
16 Förbjuda oss undervisa Hedningomen, dermed de skola salige varda, på det de skola fullkomna sina synder alltid; ty vreden är kommen öfver dem intill ändan.
Hessika xoossu errontta deret siyidi attana malako. Nu qaala yootontta mala diganaskko. Hessa mala oothon ba nagara wursso wode ba bolla wurththeth gakkanaas gujji gujji beetes; Xoossa hanqqooyka istta bolla wodhdhides.
17 Men vi, käre bröder, sedan vi till någon tid hade mist eder efter ansigtet, och icke efter hjertat, hafve vi dess mer hastat till att se edart ansigte, med stor begärelse.
Gidikkoka nu ishato nu guutha wodes intefe ayyanan gidontta ashon shaakeetikokka inte laamotay nuna wodhdhiza gish inte ayfeso beyanas daro dafeetethan doos.
18 Derföre hadom vi velat komma till eder (jag Paulus), två resor; och Satanas hafver oss förhindrat.
Nu intekko baanas daro laamotidos shin harrapeka ta Phawuloosay daro wode dafistadis shin xalaey nuna digides.
19 Ty hvad är vårt hopp, eller fröjd, eller kronan till vår berömmelse? Ären ock icke I det, för vårom Herra Jesu Christo i hans tillkommelse?
Goda Yesussay ha yiza wode iza sinththan nu amoy woykko nu ufayssi woykko nu zuwudeey nuus intefe haray oone?
20 I ären ju vår pris och fröjd.
Tumapekka nu ufayssine nu bonchoy intena.
