1 Samuelsboken 24
1 Då nu Saul igenkom ifrå de Philisteer, vardt honom sagdt: Si, David är i den öknene EnGedi.
Philisti hnuk lamloh Saul a mael van neh a taengla puen uh tih, “Engedi khosoek ah David om ke,” a ti nah.
2 Och Saul tog tretusend unga män utu hela Israel, och drog åstad till att söka David med hans män, på de stengetters klippor.
Te dongah Saul loh Israel boeih khui lamkah hlang coelh thawng thum te a khuen tih sathai lungpang dan kah David neh a hlang rhoek te tlap ham cet.
3 Och då han kom till de fårahyddor vid vägen, var der en kula; och Saul gick derin till att betäcka sina fötter; men David och hans män såto inne i kulone.
Saul loh boiva kah tanglung longpuei kaep te a paan. Te vaengah lungko tapkhoeh a om dongah a kho khuk hamla Saul loh a kun thil. Te vaengah David neh a hlang rhoek tah lungko kah a hlaep ah om uh.
4 Då sade Davids män till honom: Si, detta är den dagen, om hvilken Herren din Gud dig sagt hafver: Si, jag skall gifva din fienda i dina händer, att du gör med honom såsom dig täckes. Och David stod upp, och skar sakta bort ena flik af Sauls kjortel.
Te vaengah David kah hlang rhoek loh, “BOEIPA loh nang taengah, 'Tihnin ah Na thunkha, na thunkha te na kut dongla kai loh kam paek coeng he,’ a ti he. Te dongah na mik neh then na ti bangla anih te saii laeh,” a ti na uh. Te dongah David te thoo tih Saul kah hnikul hmoi te a muel la a hlueng pah.
5 Men sedan slog honom hans hjerta, att han hade skorit den Sauls flik bort.
Saul kah hni hmoi a hlueng pah dongah David khaw a lungbuei loh a ngawn van.
6 Och sade till sina män: Det låte Herren vara långt ifrå mig, att jag det göra skulle, och komma mina hand vid min herra, Herrans smorda; ty han är Herrans smorde.
Te dongah a hlang rhoek taengah, “Anih he BOEIPA kah a koelh la om tih BOEIPA kah a koelh ka boei taengah ka kut thueng thil ham hno he ka saii aya? Te bang te BOEIPA taengah kai lamkah tah savisava,” a ti nah.
7 Och David stillte sina män med ordom, och lät dem icke öfverfalla Saul. Och Saul kom upp utu kulone, och gick ut på vägen.
Tedae a hlang rhoek te David loh ol neh a daeh tih amih loh Saul a tlai uh thil ham khaw ngaih puei pawh. Saul ngawn tah lungko lamloh thoo tih longpuei te a paan.
8 Stod ock David sedan upp, och gick utu kulone, och ropade efter Saul, och sade: Min herre Konung. Saul såg tillbaka efter sig; och David böjde sitt ansigte ned till jordena, och tillbad;
Te phoeiah David khaw thoo van tih lungko, longko ah cet. Saul te a hnuk longah a khue tih, “Ka boeipa manghai aw,” a ti nah. Te dongah Saul loh a hnuk la a paelki. Te vaengah David loh a tal neh diklai la buluk tih a bawk.
9 Och sade till Saul: Hvi hörer du de menniskors ord, som säga: David söker efter ditt argesta?
David loh Saul te, “Hlang loh, 'David loh nang kah a thae ni a. tlap ke,’ a ti ol te ba ham lae na hnatun.
10 Si, i dag se din ögon, att Herren hafver i denna dag gifvit dig i mina hand i kulone; och det vardt sagdt, att jag skulle dräpit dig; men dig vardt skonadt; ty jag sade: Jag vill icke komma mina hand vid min herra; ty han är Herrans smorde.
Ti hnin ah na mik loh a hmuh coeng he. Ti hnin ah lungko khuiah ni nang he BOEIPA loh ka kut dongla m'paek coeng tih nang te ngawn ham pataeng a thui coeng. Tedae nang te kang rhen dongah, 'Ka boeipa he ka kut ka hlah thil boel eh. Anih tah BOEIPA kah a koelh ni, ' ka ti.
11 Min fader, se dock fliken af din kjortel i mine hand, att jag icke ville dräpa dig då jag bortskar en flik af din kjortel; känn och se, att intet ondt är i mine hand, eller någor öfverträdelse. Jag hafver ock intet syndat emot dig, och du går efter mina själ, att du må taga henne bort.
A pa so lah he, ka kut dongkah na hnikul hmoi he so. Na hnikul hmoi ka ah dae nang kang ngawn pawt te ming. Ka kut dongah boethae neh boekoek a om pawt te khaw hmuh. Nang soah ka tholh pawt dae nang longtah ka hinglu loh ham na rhaem.
12 Herren skall vara domare emellan mig och dig, och Herren skall hämna mig på dig; men min hand skall icke vara öfver dig.
Kai laklo neh nang laklo ah BOEIPA loh laitloek nawn saeh. Nang lamkah kah khaw BOEIPA loh kai taengah phulo nawn saeh. Tedae ka kut loh nang n'cuuk thil boel saeh.
13 Såsom man säger af ett gammalt ordspråk: Af ogudaktigom kommer odygd; men min hand skall icke vara öfver dig.
Yan kah loh a thui vanbangla halang lamloh halangnah ni a. thoeng. Te dongah ka kut loh nang n'cuuk thil boel saeh.
14 Hvem förföljer du, Israels Konung? Hvem jagar du efter? En dödan hund, ena loppo.
Israel manghai loh ulae a thoeng thil? U hnuk lae na hloem? Ui duek hnuk neh uihli hnuk a?
15 Herren vare domare, och döme emellan mig och dig, och se dertill, och rätte min sak ut, och frie mig ifrå dine hand.
Te dongah BOEIPA he laitloekkung la om saeh lamtah kai laklo neh nang laklo ah laitloek nawn saeh. Ka tuituknah khaw hmu saeh lamtah ho saeh. Nang kut lamkah pataeng kai n'tang sak nawn saeh,” a ti nah.
16 Som nu David hade dessa orden uttalat, sade Saul: Är det icke din röst, min son David? Och Saul upphof sina röst och gret;
Hekah ol he David loh Saul taengah a thui boeih phoeiah tah Saul loh, “Ka ca David nang ol dae a?” a ti nah. Te phoeiah Saul loh a ol a huel tih rhap.
17 Och sade till David: Du äst rättfärdigare än jag; du hafver bevist mig godt; men jag hafver bevist dig ondt.
Te phoeiah David te, “Nang tah kai lakah na dueng. Nang loh kai taengah hnothen neh nan thuung vaengah kai loh nang taengah boethae neh kan thuung.
18 Och du hafver i denna dag gifvit mig tillkänna, huru du hafver gjort väl emot mig; att Herren hade beslutit mig i dina händer, och du hafver dock icke dräpit mig.
Tihnin kah na phoe vanbangla kai taengah a then ni na saii pai. Kai he nang kut dongah BOEIPA loh n'det coeng dae kai nang ngawn pawh.
19 Huru skulle någor finna sin fienda, och låta honom sedan gå en god väg? Herren vedergälle dig det goda, som du i denna dag med mig gjort hafver.
Hlang pakhat loh a thunkha te a hmuh coeng atah longpuei ah a then la a tueih a? Tihnin ah kai taengah na saii te BOEIPA loh nang taengah a then neh n'thuung saeh.
20 Nu si, jag vet, att du varder Konung, och Israels Konungsrike står i dine hand.
Manghai rhoela na manghai vetih na kut ah Israel ram pai ni tila ka ming coeng ne.
21 Så svär mig nu vid Herran, att du icke utrotar min säd efter mig, och icke utskrapar mitt namn utu mins faders hus.
Te dongah kamah hnukah ka tii ka ngan na saii pawt ham neh, kai ming te a pa imkhui lamloh na diil sak pawt ham BOEIPA minh neh kamah taengah toemngam laeh,” a ti nah.
22 Och David svor Saul; och så drog Saul hem; men David och hans män drogo upp på borgena.
Te dongah David loh Saul taengah ol a caeng. Te phoeiah Saul te amah im la cet tih David neh a hlang rhoek tah rhalvong la cet uh.
