1 Samuelsboken 16

1 Och Herren sade till Samuel: Huru länge vill du sörja för Sauls skull, den jag förkastat hafver, så att han icke skall vara Konung öfver Israel? Uppfyll ditt horn med oljo, och gack åstad; jag vill sända dig till den BethLehemiten Isai; förty af hans söner hafver jag försett mig en Konung.

Och HERREN sade till Samuel: "Huru länge tänker du sörja över Saul? Jag har ju förkastat honom, ty jag vill icke längre att han skall vara konung över Israel. Fyll ditt horn med olja och gå åstad jag vill sända dig till betlehemiten Isai, ty en av hans söner har jag utsett åt mig till konung."

2 Samuel sade: Huru skulle jag gå dit? Saul får det veta, och slår mig ihjäl. Herren sade: Tag en kalf af fät till dig, och säg: Jag är kommen till att offra Herranom;

Men Samuel sade: "Huru skall jag kunna gå dit? Om Saul får höra det, så dräper han mig." HERREN svarade: "Tag en kviga med dig och säg: 'Jag har kommit för att offra åt HERREN.'

3 Och du skall kalla Isai till offret; då vill jag visa dig hvad du göra skall, att du der smörjer den jag dig säger.

Sedan skall du inbjuda Isai till offret, och jag skall då själv låta dig veta vad du bör göra, och du skall smörja åt mig den jag säger dig."

4 Samuel gjorde såsom Herren honom sagt hade, och kom till BethLehem; då förskräcktes de äldste i stadenom, och gingo emot honom, och sade: Är det frid, medan du kommer?

Samuel gjorde vad HERREN hade sagt, och kom så till Bet-Lehem Men när de äldste i staden fingo se honom, blevo de förskräckta och frågade: "Allt står väl rätt till?"

5 Han sade: Ja, jag är kommen till att offra Herranom; helger eder, och kommer med mig till offret. Och han helgade Isai och hans söner, och böd dem till offret.

Han svarade: "Ja. Jag har kommit för att offra åt HERREN. Helgen eder och kommen med mig tid offret." Och han helgade Isai och hans söner och inbjöd dem till offret.

6 Då de nu kommo in, såg han på Eliab, och tänkte: Visst är för Herranom här hans smorde.

När de nu kommo dit och han fick se Eliab, tänkte han: "Förvisso står HERRENS smorde här inför honom."

7 Men Herren sade till Samuel: Se intet på hans skapnad, eller hans stora person; jag hafver förkastat honom, förty det går icke efter som en menniska ser. En menniska ser det för ögonen är, men Herren ser till hjertat.

Men HERREN sade till Samuel "Skåda icke på hans utseende och på hans högväxta gestalt, ty jag har förkastat honom. Ty det är icke såsom en människa ser; en människa ser på det som är för ögonen men HERREN ser till hjärtat."

8 Då kallade Isai AbiNadab, och lät honom gå fram för Samuel; och han sade: Denna hafver Herren ock intet utvalt.

Då kallade Isai på Abinadab och lät honom gå fram för Samuel. Men han sade: "Icke heller denne har HERREN utvalt."

9 Då lät Isai gå fram Samma; men han sade: Denna hafver Herren ock intet utvalt.

Då lät Isai Samma gå fram. Men han sade: "Icke heller denne har HERREN utvalt."

10 Då lät Isai gå sina sju söner fram för Samuel; men Samuel sade till Isai: Herren hafver ingen af dem utvalt.

På detta sätt lät Isai sju av sina söner gå fram för Samuel; men Samuel sade till Isai: "HERREN har icke utvalt någon av dessa."

11 Och Samuel sade till Isai: Äro nu här piltarna? Han sade: Det är ännu en den minste igen, och si, han vaktar får. Då sade Samuel till Isai: Sänd bort, och låt hemta honom; ty vi skole icke sätta oss, förra än han kommer.

Och Samuel frågade Isai: "Är detta alla ynglingarna?" Han svarade: "Ännu återstår den yngste, men han går nu i vall med fåren." Då sade Samuel till Isai: "Sänd åstad och hämta hit honom, ty vi skola icke sätta oss till bords, förrän han kommer hit."

12 Då sände han åstad, och lät hemta honom. Och han var brunaktig, med fager ögon och dägelig skapnad. Och Herren sade: Upp, och smörj honom; den är det.

Då sände han åstad och lät hämta honom, och han var ljuslätt och hade sköna ögon och ett fagert utseende. Och HERREN sade: "Stå upp och smörj honom, ty denne är det."

13 Då tog Samuel sitt oljohorn, och smorde honom midt ibland hans bröder. Och Herrans Ande kom öfver David, ifrå den dagen, och allt sedan; och Samuel stod upp, och gick till Ramath.

Då tog Samuel sitt oljehorn och smorde honom mitt ibland hans bröder; och HERRENS Ande kom över David, från den dagen och allt framgent. Sedan stod Samuel upp och gick till Rama.

14 Och Herrans Ande vek ifrå Saul, och en ond ande af Herranom qvalde honom.

Men sedan HERRENS Ande hade vikit ifrån Saul, kvaldes han av en ond ande från HERREN.

15 Då sade Sauls tjenare till honom: Si, en ond ande af Gudi qväl dig.

Då sade Sauls tjänare till honom: "Eftersom en ond ande från Gud kväljer dig,

16 Vår herre säge sina tjenare som för honom stå, att de söka en man, som kan på harpo och strängaspel; på det att, när den onde Guds anden kommer öfver dig, må han spela med sine hand, att det må varda bättre med dig.

må du, vår herre, tillsäga dina tjänare, som stå inför dig, att de söka upp en man som är kunnig i harpospel, på det att han må spela på harpan, när den onde anden från Gud kommer över dig; så skall det bliva bättre med dig."

17 Då sade Saul till sina tjenare: Ser efter en man, som är god på strängaspel, och hafver honom hit till mig.

Då sade Saul till sina tjänare: "Sen eder för min räkning om efter en man som är skicklig i strängaspel, och fören honom till mig."

18 Då svarade en af tjenarena, och sade: Si, jag hafver sett en Isai son, den BethLehemitens; han kan på strängaspel, en dogelig man, och stridsam, och förståndig i saker, och dägelig, och Herren är med honom.

En av männen svarade då och sade: "Betlehemiten Isai har en son som jag har funnit vara kunnig i strängaspel, en käck stridsman och en förståndig man, därtill en fager man; och HERREN är med honom."

19 Då sände Saul båd till Isai, och lät säga honom: Sänd din son David till mig, som är med fåren.

Så sände då Saul bud till Isai och lät säga: "Sänd till mig din son David, som vaktar fåren."

20 Så tog Isai en åsna, med bröd, och en lägel vin, och ett kid af getterna, och sände till Saul med sinom son David.

Då tog Isai en åsna, som han lastade med bröd, vidare en vinlägel och en killing, och sände detta med sin son David till Saul.

21 Så kom David till Saul, och gick fram för honom; och han vardt honom ganska kär, och blef hans vapnedragare.

Så kom David till Saul och trädde i hans tjänst och blev honom mycket kär, så att han fick bliva hans vapendragare.

22 Och Saul sände till Isai, och lät säga honom: Låt David blifva inför mig; ty han hafver funnit ynnest för min ögon.

Och Saul sände till Isai och lät säga: "Låt David stanna kvar i min tjänst, ty han har funnit nåd för mina ögon."

23 När nu den Guds anden kom öfver Saul, så tog David harpona, och spelade med sine hand; så kom Saul till sig igen, och det vardt bättre med honom, och den onde anden vek ifrå honom.

När nu anden från Gud kom över Saul, tog David harpan och spelade; då kände Saul lindring, och det blev bättre med honom, och den onde anden vek ifrån honom.