1 Samuelsboken 15
1 Men Samuel sade till Saul: Herren sände mig, att jag skulle smörja dig till Konung öfver hans folk Israel; så hör nu röstena af Herrans ord.
And Samuel seide to Saul, The Lord sente me, that Y schulde anoynte thee in to `kyng on his puple Israel; now therfor here thou the vois `of the Lord.
2 Så säger Herren Zebaoth: Jag hafver tänkt uppå hvad Amalek gjorde Israel, och huru han låg i vägen för honom, då han drog utur Egypten.
The Lord of oostis seith thes thingis, Y haue rikenyd what euer thingis Amalech dide to Israel; hou Amalech ayenstood Israel in the weie, whanne he stiede from Egipt.
3 Så drag nu åstad, och slå de Amalekiter, och gif dem tillspillo med allt det de hafva; skona dem intet, utan dräp både man och qvinno, barn, och dem som dia, fä och får, camel och åsna.
Now therfor go thou, and sle Amalech, and distruye thou alle `thingis of hym; spare thou not hym, and coueyte thou not ony thing of hise thingis; but sle thou fro man `til to womman, and a litil child, and soukynge, an oxe, and scheep, and camel, and asse.
4 Saul lät detta komma för folket, och talde dem i Telaim, tuhundradtusend fotfolk, och tiotusend män af Juda.
Therfor Saul comaundide to the puple, and he noumbride hem as lambren twei hundrid thousynde of foot men, and ten thousynde of men of Juda.
5 Och då Saul kom till de Amalekiters stad, satte han ett bakhåll vid bäcken;
And whanne Saul cam to the citee of Amalech, he made redi buyschementis in the stronde.
6 Och lät säga de Keniter: Går edra färde, och gifver eder ifrå de Amalekiter, att jag icke utrotar eder med dem; förty I gjorden barmhertighet med all Israels barn, då de drogo utur Egypten. Alltså gåfvo de Keniter sig ifrå de Amalekiter.
And Saul seide to Cyney, Go ye, departe ye, and go ye awei fro Amalech, lest perauenture Y wlappe thee in with hem; for thou didist mercy with alle the sones of Israel, whanne thei stieden fro Egipt. And Cyney departide fro the myddis of Amalech.
7 Då slog Saul de Amalekiter, allt ifrå Hevila intill Sur, som ligger för Egypten;
And Saul smoot Amalech fro Euila, til thou come to Sur, which is ayens Egipt.
8 Och grep Agag, de Amalekiters Konung, lefvande; och allt folket gaf han tillspillo med svärdsegg.
And he took Agag quyke, the kyng of Amalech; sotheli he killide bi the scharpnesse of swerd alle the comyn puple.
9 Men Saul och folket skonade Agag, och hvad god får och fä var, och väl fett, och lamb, och allt det godt var, och ville icke låtat tillspillo; men det som slemt var, och intet dogde, det läto de tillspillo.
And Saul and the puple sparide Agag, and the beste flockis of scheep, and of grete beestis, and clothis, and rammes, and alle thingis that weren faire; and thei nolden destrie tho; sotheli what euer thing was vijl, and repreuable, thei distrieden this.
10 Då skedde Herrans ord till Samuel, och sade:
Forsothe the word of the Lord was maad to Samuel,
11 Mig ångrar, att jag hafver gjort Saul till Konung; ty han hafver vändt sig ifrå mig, och icke fullkomnat min ord. Dess vardt Samuel vred; och ropade till Herran den hela nattena.
and seide, It repentith me, that Y made Saul kyng; for he forsook me, and fillide not my wordis in werk. And Samuel was sory, and he criede to the Lord in al the nyyt.
12 Och Samuel stod bittida upp, att han skulle om morgonen möta Saul; och honom vardt sagdt, att Saul var kommen till Carmel, och reste sig upp ett segertecken, och var omkringdragen, och kommen neder till Gilgal.
And whanne Samuel hadde rise bi nyyt to go eerly to Saul, it was teld to Samuel, that Saul hadde come in to Carmel, and hadde reisid to hym a signe of victorye; and that he hadde turned ayen, and hadde passid, and hadde go doun in to Galgala. Therfor Samuel cam to Saul, and Saul offride brent sacrifice to the Lord of the cheef thingis of preies, whiche he hadde brouyt fro Amalech.
13 Som nu Samuel kom till Saul, sade Saul till honom: Välsignad vare du Herranom! Jag hafver fullkomnat Herrans ord.
And the while Samuel cam to Saul, Saul seide to hym, Blessid be thou of the Lord, Y haue fillid the `word of the Lord.
14 Samuel svarade: Hvad är då det rop af får i min öron, och det rop af fä, som jag hörer?
And Samuel seide, And what is the vois of flockis, that sowneth in myn eeris, and of grete beestis, whiche Y here?
15 Saul sade: Utaf de Amalekiter hafva de tagit det; förty folket skonade det bästa får och fä, för Herrans dins Guds offers skull; det andra hafve vi låtit tillspillo.
And Saul seide, Thei brouyten tho fro Amalech, for the puple sparide the betere scheep and grete beestis, that tho schulden be offrid to thi Lord God; sotheli we killiden the tothere beestis.
16 Men Samuel svarade Saul: Städ till, att jag säger dig, hvad Herren hafver talat med mig i denna natt. Han sade: Säg.
Forsothe Samuel seide to Saul, Suffre thou me, and Y schal schewe to thee what thingis the Lord spak to me in the nyyt. And he seide to Samuel, Speke thou.
17 Samuel sade: Är det icke så, då du liten vast för din ögon, vardt du ett hufvud i Israels slägter, och Herren smorde dig till Konung öfver Israel?
And Samuel seide, Whether not, whanne thou were litil in thin iyen, thou were maade heed in the lynages of Israel, and the Lord anoyntide thee in to kyng on Israel;
18 Och Herren sände dig på vägen, och sade: Far bort, och förgör de syndare, de Amalekiter, och strid emot dem, tilldess du gör en ända på dem.
and the Lord sente thee in to the weie, and seide, Go thou, and sle the synneris of Amalech, and thou schalt fiyte ayens hem `til to sleyng of hem.
19 Hvi hafver du icke lydt Herrans röst; utan vändt dig till rof, och illa handlat inför Herrans ögon?
Whi therfor herdist thou not the vois of the Lord, but thou were turned to prey, and didist yuel in the `iyen of the Lord?
20 Då sade Saul till Samuel: Hafver jag dock lydt Herrans röst, och hafver dragit den vägen, som Herren mig sändt hafver; jag hafver fört hit Agag, de Amalekiters Konung, och förgjort de Amalekiter.
And Saul seide to Samuel, Yhis, Y herde the `vois of the Lord, and Y yede in the weie, bi which the Lord sente me, and Y haue brouyt Agag, the kyng of Amalech, and Y killide Amalech.
21 Men folket hafver tagit af rofvet får och fä, det bästa af de spillgifno, till att offra det Herranom dinom Gud i Gilgal.
Forsothe the puple took of the prey, scheep and oxun, the firste fruytis of tho thingis, that ben slayn, that thei make sacrifice to her Lord God in Galgalis.
22 Men Samuel sade: Menar du att Herren hafver lust till offer och bränneoffer, såsom dertill, att man lyder Herrans röst? Si, lydnad är bättre än offer, och höra till är bättre än det feta af vädrar.
And Samuel seide, Whether the Lord wole brent sacrifices, ethir slayn sacrifices, and not more that me obeie to the vois of the Lord? For obedience is betere than sacrifices, and to `herkene Goddis word is more than to offre the ynnere fatnesse of rammes;
23 Förty olydnad är en trolldomssynd, och gensträfvighet är ett afguderi och afgudadyrkan; så, efter du hafver förkastat Herrans ord, hafver han ock förkastat dig; att du icke skall vara Konung.
for it is as the synne of mawmetrie to `fiyte ayens Goddis heest, and it is as the wickidnesse of ydolatrie to nyle `ascente to Goddis heest. Therfor for that, that thou castidist awey the word of the Lord, the Lord castide thee awei, that thou be not kyng.
24 Då sade Saul till Samuel: Jag hafver syndat, att jag hafver öfvergångit Herrans befallning och din ord; ty jag fruktade folket, och hörde deras röst.
And Saul seide to Samuel, Y synnede, for Y brak the word of the Lord, and thi wordis; `and Y dredde the puple, `and obeiede to `the vois of hem; but now,
25 Och nu förlåt mig den synden, och vänd tillbaka med mig, att jag må tillbedja Herran.
Y biseche, bere thou my synne, and turne thou ayen with me, that Y worschipe the Lord.
26 Samuel sade till Saul: Jag vänder intet om med dig; ty du hafver förkastat Herrans ord, och Herren hafver ock förkastat dig, att du icke skall vara Konung öfver Israel.
And Samuel seide to Saul, Y schal not turne ayen with thee, for thou castidist awey the word of the Lord, and the Lord castide awei thee, that thou be not king on Israel.
27 Och som Samuel vände sig om, till att gå sina färde, fattade han honom i hans kjortels flik, och hon refs sönder.
And Samuel turnede to go a wey; sotheli Saul took the ende of the mentil of Samuel, which also was to-rent.
28 Då sade Samuel till honom: Herren hafver i denna dag rifvit Israels Konungarike ifrå dig, och gifvit dinom nästa, den bättre är än du.
And Samuel seide to hym, The Lord hath kit the rewme of Israel fro thee to dai, and yaf it to thi neiybore betere than thou;
29 Ljuger icke heller Hjelten i Israel, eller låter sig ångra; ty han är ingen menniska, att han sig något ångra låter.
certis the ouercomere in Israel schal not spare, and he schal not be bowid bi repentaunce; for he is not man, `that is, chaungeable, that he do repentaunce.
30 Men han sade: Jag hafver syndat; så gör mig dock du den ärona inför de äldsta af mitt folk, och för Israel, och vänd om med mig, att jag må tillbedja Herran din Gud.
And Saul seide, Y synnede; but now onoure thou me bifor the eldere men of my puple, and bifor Israel, and turne thou ayen with me, that Y worschipe thi Lord God.
31 Så vände då Samuel om, och följde Saul, så att Saul tillbad Herran.
Therfor Samuel turnede ayen, and suede Saul, and Saul worschipide the Lord.
32 Och Samuel sade: Låt komma fram för mig Agag, de Amalekiters Konung; och Agag gick dristeliga fram till honom. Och Agag sade: Alltså måste man fördrifva dödsens bitterhet.
And Samuel seide, Brynge ye to me Agag, the kyng of Amalech. And Agag `moost fat tremblynge was brouyt to hym. And Agag seide, Whether thus departith bitter deeth?
33 Samuel sade: Såsom ditt svärd hafver gjort qvinnor barnlös, så skall ock din moder blifva barnlös ibland qvinnor. Så högg Samuel Agag i stycker inför Herranom i Gilgal.
And Samuel seide, As thi swerd made wymmen with out fre children, so thi modir schal be with out fre children among wymmen. And Samuel kittide hym in to gobetis bifor the Lord in Galgalis.
34 Och Samuel gick bort till Ramath; men Saul drog upp till sitt hus i Gibea Sauls.
Forsothe Samuel yede in to Ramatha; sotheli Saul stiede in to his hows in Gabaa.
35 Och Samuel såg Saul intet mer intilldess han blef död; dock likväl sörjde Samuel för Sauls skull, att Herren hade ångrat sig, att han hade gjort honom till Konung öfver Israel.
And Samuel siy no more Saul `til to the dai of his deeth; netheles Samuel biweilide Saul, for it repentide the Lord, that he hadde ordeyned Saul kyng on Israel.
