1 Samuelsboken 12
1 Då sade Samuel till hela Israel: Si, jag hafver hört edra röst uti allt det I mig sagt hafven, och hafver gjort en Konung öfver eder.
Hoe t’i Samoele tam’ Israele iaby: Nihaoñeko o fiarañanaña’ areoo amo nisaontsia’ areo iabio, vaho nanoako mpanjaka.
2 Och si, der går nu edar Konung för eder; men jag är gammal och grå vorden, och mine söner äro när eder, och jag hafver gångit för eder, ifrå min ungdom allt intill denna dag.
Inao arè te mañavelo aolo’ areo i mpanjakay henane zao, izaho fa bey naho fotivolo; ingo, mpiama’ areo o ana-dahikoo, vaho fa nanjotik’ aolo’ areo iraho boak’ an-katorako am-para’ te henaneo.
3 Si, här är jag: Svarer mig inför Herranom och hans smorda, om jag någons mans oxa eller åsna tagit hafver? Om jag hafver någrom gjort öfvervåld och orätt? Om jag någon undertryckt hafver? Om jag af någons mans hand hafver tagit gåfvor, och hållit det hemliga? Så vill jag gifva eder det igen.
Intoy iraho, miasìa ahy añatrefa’ Iehovà naho aolo’ i noriza’ey: vosi’ ia ty nalaeko? ndra borì’ ia ty rinambeko? ia ty nikatramoeko? ia ty finorekekeko? am-pità’ ia ty nitavanako vokàñe hampikipe o masokoo? le havahako ama’ areo.
4 De sade: Du hafver intet öfvervåld eller orätt gjort oss, ej heller någon undertryckt; ej heller af någons mans hand något tagit.
Le hoe iereo: Tsy nikatramo anay irehe, tsy niforekeke’o, tsy rinambe’o ty am-pità’ ondaty.
5 Han sade till dem: Herren och hans smorde vare vittne emot eder i dag, att i intet hafven funnit i mine hand. De sade: Ja, vare vittne.
Le hoe re ama’e: Valolombeloñ’ ama’ areo t’Iehovà, valolombelon-ka i norizañ’ anianikey te tsy nahaonin-draha an-tañako nahareo. Le hoe iereo, Ie ty valolombeloñe.
6 Och Samuel sade till folket: Ja, Herren, som Mose och Aaron gjort hafver, och förde edra fäder utur Egypti land.
Le hoe t’i Samoele am’ondatio: Iehovà ty nanendre i Mosè naho i Aharone, naho nañakatse an-droae’ areo an-tane Mitsraime añe.
7 Så går nu fram, att jag må döma eder för Herranom, öfver all Herrans rättfärdighet, som han med eder och edra fäder gjort hafver.
Aa le mihendrea, fa miveroke ama’ areo iaby añatrefa’ Iehovà o fitoloñañe vanta’ Iehovà nanoe’e ama’ areo naho aman-droae’ areoo.
8 Då Jacob var kommen in uti Egypten, ropade edra fäder till Herran. Och Herren sände Mose och Aaron, att de skulle föra edra fäder utur Egypten, och lät bo dem på detta rum.
Naho nivotrak’ e Mitsraime ao t’Iakobe, le nitoreo amy Iehovà o roae’ areoo, vaho nirahe’ Iehovà t’i Mosè naho i Aharone; ie ty nañavotse o roae’ areoo boak’ e Mitsraime añe, naho nampimoneña’e an-tane atoy.
9 Men när de förgåto Herran sin Gud, sålde han dem under Sisera våld, höfvitsmansens i Hazor, och uti de Philisteers våld, och uti de Moabiters Konungs våld; de stridde emot dem.
Fe nihaliño’ iereo t’Iehovà Andrianañahare’ iareo vaho natolo’e am-pità’ i Sisere, mpifehe ty valobohò’ i Katsore, naho am-pità’ o nte-Pilistio naho am-pità’ i mpanjaka’ i Moabey, le nialia’ iareo.
10 Och de ropade till Herran, och sade: Vi hafve syndat, att vi hafve öfvergifvit Herran, och tjent Baalim och Astaroth; men frälsa oss nu ifrå våra fiendars hand, så vilje vi tjena dig.
Aa le nikoiak’ am’ Iehovà iereo ami’ty hoe: Manan-tahin-jahay, fa naforintse’ay t’Iehovà, naho nitoroñe o Baaleo naho o Asteroteo; fe avotsoro am-pità’ o rafelahi’aio le hitoroña’ay.
11 Då sände Herren JerubBaal, Bedan, Jephthah och Samuel, och frälste eder utur edra fiendars händer, allt omkring, och lät eder bo tryggeliga.
Aa le nirahe’ Iehovà t’Ierobaale, naho i Bedane, naho Ieptà, naho i Samoele naho rinomba’ iereo am-pitàn-drafelahi’ areo mb’etia mb’eroa, vaho nimoneñe am-panintsiñañe nahareo.
12 När I då sågen att Nahas, Ammons barnas Konung, Kom emot eder, saden I till mig: Icke du, utan en Konung skall råda öfver oss; ändock Herren edar Gud var edar Konung.
Aa ie nizoe’ areo te naname anahareo t’i Nakase mpanjaka’ o ana’ i Amoneo le nanao ty hoe amako: Aiy, fa mpanjaka ty hifehe anay, ie ni-Mpanjaka’ areo t’Iehovà Andrianañahare’ areo.
13 Nu, här hafven I edar Konung, den I utvalt och begärat hafven; ty, si, Herren hafver satt en Konung öfver eder.
Aa ie henanekeo isaho o mpanjaka jinobo’ areoo, i nihalalie’ areoy le oniño te nampijadoñe mpanjaka hamehe anahareo t’Iehovà.
14 Om I nu frukten Herran, och tjenen honom, och hören hans röst, och icke ären Herrans mun ohörige, så skolen både I och edar Konung, som öfver eder råder, efterfölja Herran edar Gud.
Aa naho añeveña’ areo t’Iehovà, naho mitoroñe aze naho mañaoñe i fiarañanaña’ey naho tsy miola amo lili’ Iehovào, vaho songa mañorike Iehovà Andrianañahare’ areo naho i mpanjaka mifehe anahareoy—
15 Om I icke hören Herrans röst, utan ären Herrans mun ohörige, så skall Herrans hand vara emot eder och edra fäder.
aa hera tsy haoñe’ areo ty fiarañanaña’ Iehovà naho miola amo lili’ Iehovào le hatreatré’ ty fità’ Iehovà manahake ty niatrefa’e an-droae’ areo.
16 Går också nu fram, och ser det stora ärende, som Herren göra skall för edor ögon.
Ie amy zao, mijohaña eo vaho mahaisaha ty raha jabajaba hanoe’ Iehovà añatrefam-pihaino’ areo.
17 Är icke nu hveteanden? Dock vill jag åkalla Herran, att han skall låta dundra och regna, att I skolen förnimma och se det stora onda, som I för Herrans ögon gjort hafven, att I hafven bedts eder Konung.
Tsy anito hao ty fitataham-bare-bolè? Hikanjy Iehovà iraho, hañitrifa’e àmpiñe miharo orañe; hahafohina’ areo naho hahaisaha’ areo te ra’elahy ty haloloañe nanoe’ areo am-pivazohoa’ Iehovà amy nihalalia’ areo mpanjakay.
18 Och då Samuel åkallade Herran, lät Herren den samma dagen dundra och regna; då fruktade allt folket Herran och Samuel ganska storliga;
Aa le kinanji’ i Samoele t’Iehovà; vaho nañiraha’ Iehovà hotroke naho orañe amy andro zay; le nirevendreveñe am’ Iehovà naho i Samoele ondatio,
19 Och sade alle till Samuel: Bed för dina tjenare Herran din Gud, att vi icke dö; ty öfver alla våra synder hafve vi ock gjort detta onda, att vi beddes oss Konung.
vaho hoe ondaty iabio amy Samoele: Mihalalia am’ Iehovà Andrianañahare’o ho a o mpitoro’oo, tsy hivetrake; fa nitovoña’ay amo hakeo’ay iabio ty hatsivokarañe toy, t’ie nipay mpanjaka.
20 Och Samuel sade till folket: Frukter eder intet, I hafven sannerliga gjort allt det onda; dock träder icke af ifrå Herranom, utan tjener Herranom af allo hjerta.
Le hoe t’i Samoele am’ ondatio: Ko hembañe; Toe nanoe’ areo i haratiañe zay, fe ko mivìke tsy hañorike Iehovà vaho toroño an-kaliforan’ arofo t’Iehovà;
21 Och viker icke efter fåfängelig ting; ty det gagnar eder intet, och kan intet hjelpa eder, efter det en fåfängelig ting är.
le ko mitsile hitoha raha kafoake tsy mahasoa tsy maharombake, amy t’ie kòake.
22 Förty Herren öfvergifver icke sitt folk, för sitt stora Namns skull; ty Herren hafver begynt till att göra eder sig sjelfvom till ett folk.
Toe tsy haforintse’ Iehovà ondati’eo ty amy tahina’e ra’elahiy; amy te mahafale Iehovà t’ie hanoe’e ondati’e.
23 Vare ock fjerran ifrå mig, att jag så skulle synda emot Herran, att jag skulle aflåta bedja för eder, och lära eder den goda och rätta vägen.
Aa naho Izaho, ee te ho lavitse ahy ty hanao hakeo am’ Iehovà fa tsy hadòko ty hihalaly ho anahareo vaho mboe hañòhako ty sata-soa naho vantañe.
24 Allenast frukter Herran, och tjener honom troliga af allo hjerta; förty I hafven sett huru stor ting han gör med eder.
Ie amy zao mañeveña am’ Iehovà naho toroño an-katò naho an-kaliforañ’ arofo le tsakoreo o fitoloñañe jabajaba nanoa’e.
25 Men om I gören det ondt är, så skolen både I och edar Konung förgås.
F’ie mbe hanao haloloañe le ho faohe’e añe reke-panjaka.
