1 Petrusbrevet 1
1 Petrus, Jesu Christi Apostel, dem utkoradom främlingom, som bo här och der i Ponto, Galatien, Cappadocien, Asien, och Bithynien,
Əysa Mǝsiⱨning rosuli bolƣan mǝnki Petrustin Pontus, Galatiya, Kapadokiya, Asiya wǝ Bitiniyǝ ɵlkiliridǝ tarⱪaⱪ yaxawatⱪan musapir bǝndilǝrgǝ salam.
2 Efter Guds Faders försyn, genom Andans helgelse, till lydnona och Jesu Christi blods stänkelse. Nåd och frid föröke sig i eder.
Silǝr Huda’Atining aldin bilgini boyiqǝ tallinip, Roⱨ tǝripidin pak-muⱪǝddǝs ⱪilindinglar. Buningdin mǝⱪsǝt, silǝrning Əysa Mǝsiⱨning itaitidǝ boluxunglar wǝ ⱪenining üstünglarƣa sepilixi üqündur. Meⱨir-xǝpⱪǝt wǝ hatirjǝmlik silǝrgǝ ⱨǝssilǝp ata ⱪilinƣay!
3 Välsignad vare Gud, och vårs Herras Jesu Christi Fader, som oss för sin stora barmhertighet hafver födt på nytt till ett lefvandes hopp, genom Jesu Christi uppståndelse ifrå de döda;
Ɵzining zor rǝⱨimdilliki bilǝn, Əysa Mǝsiⱨning ɵlümdin tirilixi arⱪiliⱪ bizni yengidin tuƣdurup, ɵlmǝs ümidkǝ nesiwǝ ⱪilƣan Rǝbbimiz Əysa Mǝsiⱨning Huda’Atisiƣa mubarǝk-mǝdⱨiyilǝr oⱪulƣay!
4 Till oförgängeligit, obesmittadt, och ovanskeligit arf; hvilket i himmelen förvaradt är till eder.
Demǝk, silǝr üqün qirimǝs, daƣsiz wǝ solmas miras ǝrxlǝrdǝ saⱪlanmaⱪta.
5 Som med Guds magt bevarens genom trona till salighet, hvilken beredd är, att hon skall uppenbar varda i den yttersta tiden;
Ahir zamanda axkarilinixⱪa tǝyyarlanƣan nijat üqün, silǝr etiⱪadinglar bilǝn Hudaning ⱪudriti arⱪiliⱪ ⱪoƣdalmaⱪtisilǝr.
6 I hvilkom I eder fröjda skolen, I som nu en liten tid liden bedröfvelse, i margahanda försökelse, hvar så behöfves:
Silǝr bu [nijattin] zor xadlinisilǝr — gǝrqǝ ⱨazir zɵrür tepilƣanda silǝrning ⱨǝrhil sinaⱪlar tüpǝylidin ⱪisⱪa waⱪit azab-oⱪubǝt qekixinglarƣa toƣra kǝlsimu.
7 På det edor tro skall rättsinnig och mycket kosteligare befunnen varda, än det förgängeliga guld som pröfvas med eld, till lof, pris och äro, när Christus Jesus blifver uppenbar;
Altun ⱨaman yoⱪilip ketidiƣan nǝrsǝ bolsimu, sapliⱪi ot bilǝn sinilidu. Xuningƣa ohxax altundin tolimu ⱪimmǝtlik bolƣan etiⱪadinglar sinilip ispatlinidu. Buning bilǝn u Əysa Mǝsiⱨ [ⱪayta] axkarilanƣan waⱪtida mǝdⱨiyǝ, xan-xǝrǝp wǝ izzǝt-ⱨɵrmǝt kǝltüridu.
8 Hvilken I älsken, ändock I icke sen honom; den I ock nu tron uppå, och dock icke sen; så skolen I fröjda eder med osägeliga och härliga glädje;
Əysa Mǝsiⱨni ilgiri kɵrüp baⱪmiƣan bolsanglarmu, Uni sɵyüp kǝldinglar; wǝ ⱨazirmu Uni kɵrmǝysilǝr, lekin Uningƣa yǝnila etiⱪat ⱪilip ⱪǝlbinglar ipadiligüsiz xan-xǝrǝpkǝ tolƣan huxalliⱪ bilǝn yayraydu.
9 Och få edor tros ändalykt, nämliga själarnas salighet;
Xuning bilǝn silǝr etiⱪadinglarning nixani, yǝni jeninglarning nijatiƣa muyǝssǝr boluwatisilǝr.
10 Efter hvilken salighet Propheterne hafva sökt och ransakat, som propheterat hafva om den tillkommande nåd till eder;
Silǝrgǝ ata ⱪilinƣan bu meⱨir-xǝpⱪǝtni aldin eytⱪan [ilgiriki] pǝyƣǝmbǝrlǝr bu nijat-ⱪutⱪuzulux toƣrisida tǝpsiliy izdǝngǝn, uni qüxinixkǝ tirixⱪanidi.
11 Och hafva ransakat, på hvad eller hurudana tid Christi Ande utviste, den i dem var, och tillförene hade betygat de lidande, som i Christo äro, och den härlighet, som derefter följa skulle,
Ularda bolƣan Mǝsiⱨning Roⱨi ularƣa Mǝsiⱨ kǝlgüsidǝ tartidiƣan azab-oⱪubǝtlǝr wǝ bulardin keyinki kelidiƣan xan-xǝrǝplǝr toƣrisida aldin’ala mǝlumat berip bexarǝt kǝltürginidǝ, ular bu ixlarning ⱪandaⱪ yol bilǝn wǝ ⱪaysi zamanda yüz beridiƣanliⱪi üstidǝ izdǝngǝn.
12 Hvilkom det ock uppenbaradt var: ty de hafva icke sig sjelfvom, utan oss, dermed tjent; hvilke stycker eder nu förkunnad äro, genom dem som eder Evangelium predikat hafva, genom den Helga Anda som sändes af himmelen, hvilket Änglomen ock lyster se.
Xuning bilǝn ularƣa bu ixlarni aldin eytixi ular ɵzliri üqün ǝmǝs, bǝlki silǝrning hizmitinglarda bolƣan, dǝp ayan ⱪilinƣan. Əmdi bügünki kündǝ bu ixlar ǝrxtin ǝwǝtilgǝn Muⱪǝddǝs Roⱨning küqi bilǝn silǝrgǝ hux hǝwǝrni yǝtküzgüqilǝr arⱪiliⱪ silǝrgǝ jakarlandi. Ⱨǝtta pǝrixtilǝrmu bu ixlarning tegi-tǝktini sǝpselip qüxiniwelixⱪa tǝlpünmǝktǝ.
13 Derföre, begjorder edor sinnes länder, och varer nyktre, och sätter fullkomligit hopp till den nåd som eder tillbuden varder, genom Jesu Christi uppenbarelse,
Xunga, zeⱨinliringlarning belini baƣlap, ɵzünglarni sǝgǝk-salmaⱪ tutunglar, ümidinglarni Əysa Mǝsiⱨ ⱪayta kɵrüngǝn künidǝ silǝrgǝ elip kelidiƣan bǝht-xapaǝtkǝ pütünlǝy baƣlanglar.
14 Såsom lydaktig barn; och ställer eder icke såsom tillförene, då I uti fåvitsko lefden, efter begärelsen;
[Hudaning] itaǝtmǝn pǝrzǝntliri süpitidǝ, ilgiriki ƣapilliⱪ qaƣliringlardikidǝk ⱨawayi-ⱨǝwǝslǝrgǝ berilmǝnglar.
15 Utan, efter honom, som eder kallat hafver, och helig är, varer ock I helige uti all edor umgängelse.
Əksiqǝ, silǝrni qaⱪirƣuqi pak-muⱪǝddǝs bolƣanƣa ohxax barliⱪ yürüx-turuxinglarda ɵzünglarni pak-muⱪǝddǝs tutunglar.
16 Ty det är skrifvet: I skolen vara helige; ty jag är helig.
Qünki [muⱪǝddǝs yazmilarda]: «Pak-muⱪǝddǝs bolunglar, qünki Mǝn pak-muⱪǝddǝsturmǝn» dǝp hatirilǝngǝn.
17 Och efter I åkallen honom för en Fader, som dömer efter hvars och ens gerning, och hafver intet anseende till personen, så ser till att I, uti detta edart elände, vandren i räddhåga.
Silǝr dua ⱪilƣininglarda kixilǝrning ⱨǝrbirining ix-ⱨǝrikitigǝ ⱪarap yüz-hatirǝ ⱪilmay Soraⱪ Ⱪilƣuqini «Ata» dǝp qaⱪiridikǝnsilǝr, undaⱪta bu dunyada musapir bolup yaxawatⱪan waⱪtinglarni [Uning] ⱪorⱪunqida ɵtküzünglar.
18 Och veter, att I icke med förgängeligit silfver eller guld igenlöste ären ifrån edart fåfänga lefverne, efter fädernas sätt;
Qünki silǝrgǝ mǝlumki, silǝr ata-bowiliringlar tǝripidin silǝrgǝ ⱪaldurulƣan ǝⱨmiyǝtsiz turmuxning [ⱪulluⱪidin] azad boldunglar. Bu, ⱪimmitini ⱨaman yoⱪitidiƣan altun yaki kümüxtǝk nǝrsilǝrning tɵlimi bilǝn bolƣan ǝmǝs,
19 Utan med Christi dyra blod, såsom med ett menlöst och obesmittadt lambs;
bǝlki ⱪimmǝtlik ⱪeni bilǝn, yǝni kǝm-kütisiz wǝ daƣsiz ⱪoza kǝbi Mǝsiⱨning ⱪimmǝtlik ⱪenining bǝdiligǝ kǝldi.
20 Hvilken väl föresedd var för verldenes begynnelse; men uppenbarad i de yttersta tiderna, för edra skull;
U dǝrwǝⱪǝ dunya apiridǝ ⱪilinixtin ilgirila [Huda tǝripidin] xu süpitidǝ tonulƣan, ⱨazir U zamanlarning muxu ahirⱪi waⱪitlirida silǝr üqün [bu dunyaƣa ǝwǝtilip] axkara ⱪilindi.
21 Som genom honom tron på Gud; den honom uppväckt hafver ifrå de döda, och gifvit honom härlighet; på det I skullen hafva tro och hopp till Gud.
Silǝr Uning arⱪiliⱪ Uni ɵlümdin tirildürüp, Uningƣa xan-xǝrǝp bǝrgǝn Hudaƣa etiⱪad ⱪiliwatisilǝr. Hudaning [xuni ⱪilƣini] etiⱪadinglar wǝ ümidinglar Ɵzigǝ baƣlansun üqündur.
22 Och görer edra själar kyska, i sanningenes lydno genom Andan, till oskrymtad broderlig kärlek; älsker eder storliga inbördes af rent hjerta;
Silǝr ⱨǝⱪiⱪǝtkǝ itaǝt ⱪilƣanliⱪinglardin ⱪǝlbinglarni paklap, ⱪerindaxlarni sɵyidiƣan sahtisiz meⱨir-muⱨǝbbǝtkǝ kirixtinglar; xunga, bir-biringlarni qin ⱪǝlbinglardin ⱪizƣin sɵyünglar.
23 Såsom de, som födde äro på nytt; icke af någor förgängelig säd, utan af oförgängelig, som är, af lefvandes Guds ord, det evinnerliga blifver. (aiōn g165)
Qünki silǝr yengiwaxtin tuƣuldunglar — bu qirip ketidiƣan uruⱪ arⱪiliⱪ ǝmǝs, bǝlki qirimas uruⱪ, yǝni Hudaning ⱨayatiy küqkǝ igǝ wǝ mǝnggü turidiƣan sɵz-kalami arⱪiliⱪ boldi. (aiōn g165)
24 Ty allt kött är såsom gräs, och all menniskos härlighet såsom blomster på gräset; gräset är vissnadt, och blomstret är affallet;
Qünki [huddi muⱪǝddǝs yazmilarda yezilƣinidǝk]: «Barliⱪ ǝt igiliri ot-qɵptur, halas, Ularning barliⱪ xan-xǝripi daladiki gülgǝ ohxax; Ot-qɵp solixidu, gül hazan bolidu,
