1 Petrusbrevet 5

1 Presterna, som äro ibland eder, förmanar jag, som ock är en Prest, och vittne till Christi pino, och delaktig i den härlighet som uppenbaras skall:

2 Föder Guds hjord, som är ibland eder; och hafver akt på honom, icke nödige, utan sjelfviljande; icke för slem vinnings skull, utan af en god vilja;

3 Icke heller såsom herrar öfver sitt folk; utan varer hjordenom till efterdömelse.

4 Och sedan, då öfverste Herden uppenbar varder, skolen I undfå härlighetenes ovanskeliga krona.

5 Sammalunda I unge, varer dem gamlom underdånige. Varer alle inbördes hvarannan underdånige, och håller eder hårdt vid ödmjukhetena; ty Gud står emot de högfärdiga, men de ödmjuka gifver han nåd.

6 Så ödmjuker eder nu under Guds mägtiga hand, på det han eder upphöjer i sinom tid.

7 Alla edra omsorg kaster på honom; ty han hafver omsorg om eder.

8 Varer nyktre, och vaker; ty edar fiende, djefvulen, går omkring såsom ett rytande lejon, och söker hvem han uppsluka må.

9 Står honom emot, stadige i trone; och veter, att samma vedermöda vederfars edra bröder i verldene.

10 Men Gud, som all nåd kommer af, den eder kallat hafver till sin eviga härlighet i Christo Jesu, han fullborde eder, som en liten tid liden, styrke, stödje och stadfäste; (aiōnios g166)

11 Honom vare ära, och magt evinnerliga. Amen. (aiōn g165)

12 Med edar trogna broder Silvanus, som jag menar, hafver jag eder tillskrifvit med få ord, förmanandes och betygandes, att detta är den rätta Guds nåd, som I uti stån.

13 Helsar eder den församling i Babylonien, utvald lika med eder; och min son Marcus.

14 Helser eder inbördes med kärlekens kyss. Frid vare med eder allom, som äro i Christo Jesu. Amen.