1 Petrusbrevet 5
1 Presterna, som äro ibland eder, förmanar jag, som ock är en Prest, och vittne till Christi pino, och delaktig i den härlighet som uppenbaras skall:
THE presbyters among you I exhort, who am a co-presbyter and a witness of the sufferings of Christ, and a partaker of the glory which shall be revealed:
2 Föder Guds hjord, som är ibland eder; och hafver akt på honom, icke nödige, utan sjelfviljande; icke för slem vinnings skull, utan af en god vilja;
feed the flock of God which is among you, exercising your pastoral office not of necessity, but of choice, not for base gain, but with alacrity of mind;
3 Icke heller såsom herrar öfver sitt folk; utan varer hjordenom till efterdömelse.
not as domineering over your allotted congregations, but as being examples of the flock.
4 Och sedan, då öfverste Herden uppenbar varder, skolen I undfå härlighetenes ovanskeliga krona.
And when the arch Shepherd shall appear, ye shall receive a crown of glory that will never fade away.
5 Sammalunda I unge, varer dem gamlom underdånige. Varer alle inbördes hvarannan underdånige, och håller eder hårdt vid ödmjukhetena; ty Gud står emot de högfärdiga, men de ödmjuka gifver han nåd.
In like manner, ye who are younger persons, be in subjection to your elders: but all of you be subject one to another, and be clothed from head to foot with humility: for God sets himself in opposition to the proud, but he giveth grace to the lowly.
6 Så ödmjuker eder nu under Guds mägtiga hand, på det han eder upphöjer i sinom tid.
Humble yourselves therefore beneath the mighty hand of God, that he may exalt you in due season:
7 Alla edra omsorg kaster på honom; ty han hafver omsorg om eder.
casting all your anxiety upon him; for he careth for you.
8 Varer nyktre, och vaker; ty edar fiende, djefvulen, går omkring såsom ett rytande lejon, och söker hvem han uppsluka må.
Be sober, be vigilant; for your adversary the devil, as a roaring lion, prowleth around, seeking whom he may devour:
9 Står honom emot, stadige i trone; och veter, att samma vedermöda vederfars edra bröder i verldene.
against whom stand fast, firm in the faith, knowing that the very same sufferings are fully endured by the brotherhood which is in the world.
10 Men Gud, som all nåd kommer af, den eder kallat hafver till sin eviga härlighet i Christo Jesu, han fullborde eder, som en liten tid liden, styrke, stödje och stadfäste; (aiōnios g166)
But the God of all grace, who hath called us to his eternal glory by Christ Jesus, when ye have suffered a little while, himself perfect, stablish, strengthen, settle you. (aiōnios g166)
To him be glory and might for ever and ever. Amen. (aiōn g165)
12 Med edar trogna broder Silvanus, som jag menar, hafver jag eder tillskrifvit med få ord, förmanandes och betygandes, att detta är den rätta Guds nåd, som I uti stån.
By Silvanus, a faithful brother as I think, I have written to you a few words, exhorting, and testifying that this is the true grace of God wherein ye are standing fast.
13 Helsar eder den församling i Babylonien, utvald lika med eder; och min son Marcus.
She who is co-elect at Babylon, saluteth you, and my son Mark.
14 Helser eder inbördes med kärlekens kyss. Frid vare med eder allom, som äro i Christo Jesu. Amen.
Salute one another with a kiss of love. Peace be with you all that are in Christ Jesus. Amen.
