1 Petrusbrevet 3
1 Sammalunda hustrurna, vare sina män underdåniga; på det ock de, som icke tro på ordet, måga af hustrurnas umgängelse, utan ord, blifva vunne;
Hessadakka, machcheto, hintte azinatappe Xoossaa qaalas kiitettonayssati de7ikkoka aykkoka odettonashin, hintte yashshatethaanne hintte geeshsha de7uwa be7idi ammanana mela enttaw haarettite.
2 När de förmärka edor kyska umgängelse med fruktan.
3 Hvilkas prydning icke skall vara utvärtes, med flätadt hår, eller kringhängande guld, eller i kostelig kläder;
Hinttee, hintte huu7e pixoninne worqqa aason woykko lo77o ma7on hintte bolla asatethaa loyson gidoppo.
4 Utan om den fördolda menniskan i hjertat är utan vank, med saktmodigom och stillom anda, det är kosteligit för Gudi.
Shin hintte wozanaa giddon de7iya yegelsatethay Xoossaa sinthan hinttew daro al77o gididi dhayonna, ashkkenne woppu gida ayyaana gido.
5 Ty i så måtto hafva ock de helga qvinnor fordom prydt sig, de der satte sitt hopp till Gud, och voro sina män underdåniga.
Xoossay immana gidayssa ammanida geeshsha maccasati bini wode bantta azinatas haarettidi, banttana hessada daro loythidosona.
6 Såsom Sara var lydig Abrahe, kallandes honom herra; hvilkens döttrar I vordna ären, om I väl gören, och ären icke så förfärade.
Hessada Saara Abrahaame, “Ta godaw” yaagada xeegashe, iyaw kiitettasu; hintteka aykkoka yayyonna lo77obaa oothiko I nayta.
7 Sammaledes I män, bor när dem med förnuft, och gifver det qvinliga kärilet, såsom det der svagast är, sina äro; såsom ock medarfvingom till lifsens nåd; på det edra böner icke blifva förhindrade.
Azinatoo, hintte machcheti hinttefe daaburanchcho medheta gideyssa eridi, enttana bonchchite; hintte woosa dhubbonna mela Xoossay immida de7uwa entti hinttera issife laattiya gisho entta bonchchite.
8 Men på sistone, varer alle vid ett sinne, medlidande, broderlig kärlek hafvande till hvarannan, barmhertige, vänlige;
Wurssethan, ubbay issi qofan de7ite. Issoy issuwas qadhettishe, ishatada siiqetite; qassi issoy issuwas keeheyssatanne hintte huu7iya kawushsheyssata gidite.
9 Icke vedergällande ondt för ondt, icke bannor för bannor; utan heldre tvärtemot, välsigner; vetandes att I ären dertill kallade, att I skolen ärfva välsignelse.
Iita gishos iita woykko cashshaa gisho cayidi zaaroppite; hessa aggidi, Xoossay hinttew anjjuwaa immanaw hinttena xeegida gisho anjjite.
10 Ty den der vill älska lifvet, och se goda dagar, han stille sina tungo ifrå det ondt är, och sina läppar, att de icke tala bedrägeri;
Ays giikko, Geeshsha Maxaafay, “De7o doseynne lo77o wode be7anaw koyey oona gidikkoka ba inxarssan iitabaanne worddo odetteyssa aggo.
11 Vände sig ifrå det ondt är, och göre det godt är; söke efter friden, och fare honom efter.
Iitabaa ootheyssa aggidi lo77obaa ootho; sarotethaakka keehi koyonne kaallo.
12 Ty Herrans ögon äro öfver de rättfärdiga, och hans öron till deras bön; men Herrans ansigte är öfver dem som ondt göra.
Godaa ayfey xillotakko xeellees; qassi I ubba wode entta woosaa haayzees. Shin Goday iitabaa ootheyssata ba hanqo som77uwan xeellees” yaagees.
13 Och ho är den som kan göra eder skada, om I faren efter det goda?
Hintte lo77obaa oothanaw amottikko hinttena qohanay oonee?
14 Ja, om I än något liden för rättfärdighetenes skull, ären I dock likväl salige. Frukter eder intet för deras trug; icke heller förskräcker eder;
Hari attoshin, xillotetha gisho hintte waayettiko anjjettidayssata. Asas yayyofitenne hirggofite.
15 Utan helger Herran Gud uti edor hjerta. Varer ock alltid redebogne till att svara hvarjom och enom, som begärar skäl till det hopp som i eder är; och det med saktmodighet och fruktan.
Kiristtoosa hintte wozanan bonchchitenne godayite. Xoossay hinttew immida ufayssaas gaaso oychchiya oodeskka zaaro immanaw ubba wode giigi uttite, shin hessa ashkketethaninne yashshatethan oothite.
16 Och hafver ett godt samvet; på det de, som vilja förtala eder såsom ogerningsmän, skola komma på skam, att de förlastat hafva edor goda umgängelse i Christo.
Qassi Kiristtoosan hintte de7iya lo77o de7uwa iitabaa oothidabaada, hinttena cayaa asay zigiryaaban yeellatana mela hintte kahay geeshshi gido.
17 Ty det är bättre, om Guds vilje så är, att I för goda gerningar liden, än för onda.
Xoossay gidabaa gidikko iitabaa oothida gisho waaye ekkeyssafe lo77obaa oothida gisho waaye ekkeyssi lo77o.
18 Ty Christus led ock ena reso för syndernas skull, rättfärdig för orättfärdiga; på det han skulle offra oss Gudi, och är dödad efter köttet; men lefvande gjord efter Andan.
Kiristtoosi nuna Xoossaakko shiishanaw baw xillo gididi de7ishe, nagaranchchota gisho issi toho nagara ubbaas hayqqis; I ba asatethan hayqqis, shin ayyaanan paxis.
19 I dem samma gick han ock bort, och predikade för andarna i fängelset;
Qassi he ayyaanan I bidi qashon de7iya shemppotas qaala odis.
20 Som fordom icke trodde, när Gud en gång bidde, och tålamod hade i Noe tid, då arken byggdes, i hvilkom få, det är, åtta själar, blefvo frälste genom vattnet;
Nohey markkabiya keexiya wode he shemppoti Xoossaas kiitettonna ixxidosona, shin Xoossay enttana dandda7ii gam77is. Hosppun asa xalaali markkabiyan gelidi, bashsha haathaafe attidosona.
21 Hvilket nu ock oss saliga gör i dopet, som genom hint betydt är (icke att köttsens smittor afläggas, utan att man hafver ett godt samvet till Gud), genom Jesu Christi uppståndelse;
He bashsha haathay ha77i hinttena ashshiya xinqqate leemiso gidis. Ha xinqqatey bolla qita meecco gidonnashin, lo77o kaha Xoossaafe ekkanaw iya woossiya oge gididi, Kiristtoosa dendduwa baggara hinttena ashshees.
22 Hvilken är på Guds högra hand, uppfaren till himla; och honom äro Änglarna, och väldigheterna, och krafterna underdåniga.
I salo bidi Xoossaa ushachchan uttidi, kiitanchchota, maata aawatanne wolqqaamata haarees.
