1 Petrusbrevet 2

1 Så lägger nu bort alla ondsko, och allt svek, och skrymteri, och afund, och allt förtal;

Hagi e'ina hu'negu tamagra vahe'ma azeri havizahu avu'avazane, havige hu'zane, tavrenke hu'zane, kenunu hu avu'ava'zane, vahe'mofo amefi ke hu'zana netretma,

2 Och åstunder förnuftenes mjölk, som intet svek vet, såsom nyfödd barn; på det att I uppväxen af henne;

meni kasentea mofavremo aminku avesiankna hutma Anumzamofo kegura tamavenesita, Anumzamofo agru hu'nea nanekea e'neritma nena hugahaze. Ana nehanageno tamagu vazino'ma, tamahoke ahe'nea zampina nena hugahaze.

3 Om I annars hafven smakat att Herren är god;

Hanki e'inama hutma Anumzamo'ma so'ema huneramantea zamofo haga'ama erisuta, Ramo'a so'e hu'ne hutma hugahaze.

4 Till hvilken I komne ären, såsom till den lefvande stenen, som af menniskom förkastad är, men när Gudi utkorad och kostelig.

Hagi Kraisi'a asimu eri have mani'nemofonte tamagra Agrite neaze. Ana havea vahe'mo'za haviza hu'ne hu'za eri atrenazanagi, Anumzamo'a huhamprintegeno, Agri avurera mrerisa have me'ne.

5 I ock, såsom lefvande stenar, uppbygger eder till ett andeligit hus, och till ett heligt Presterskap, till att offra andelig offer, som Gudi äro tacknämlig, genom Jesum Christum.

Tamagranena asimu eri havegna hu'nazageno, avamupi mono nona kiaza nehigetma, avamupi ruotge pristi vahe'mofo nonkna nehutma, Anumzamo avesi'nea ofa Jisasimpi avamupina hunentaze.

6 Derföre håller ock Skriften: Si, jag lägger i Zion en utvald kostelig hörnsten, och hvilken som tror på honom, han skall icke komma på skam.

Na'ankure anage huno avontafepina me'ne, Keho Zaioni agonarera marerisa have huhamprintoankino, nomofo renagentete azeri hanaveti have me'ne. Hanki iza'o Agrite'ma amentinti hanimo'a, agaze osugahie hu'ne. (Ais 28:16.)

7 Eder, som tron, är han kostelig; men dem som icke tro är stenen, som byggningsmännerna hafva bortkastat, vorden till en hörnsten;

Hanki tamagrama tamentintima haza vahe'motarera, ana havemo'a mrerisa have me'ne. Hianagi iza'zo zamentintima nosaza vahetera, Nogi vahe'mo'za zamavresara higeza atraza havemo'a, nomofo renagentepinka azeri hanaveti have fore nehuno, (Sam-Zga 118:22)

8 Och en sten, der man stöter sig på, och en förargelseklippo dem som stöta sig på ordet, och tro icke derpå, der de till skickade voro.

zamagigo zamino zamazeri tanafa nehuno, zamazeri traka hu have fore hu'ne. (Ais 8:14) Na'ankure zamagra trakama nehazana, ke'arera amagera nontazanki'za, traka hu'za haviza hugahaze.

9 Men I ären det utvalda slägtet, det Konungsliga Presterskapet, det heliga folket, och det egendomsfolket; att I skolen kungöra hans dygd, som eder kallat hafver af mörkret, till sitt underliga ljus.

Hianagi Anumzamo tamagrira huhampriramante'nea naga mani'neta, kinimofo pristi naga mani'neta, ruotge hu'nea naga mani'nazageno, Anumzamo'ma Nagri nagare huno hu'nea naga mani'nazankita, Anumzamo'ma hanimpinti'ma tamagima huno, ruzahu masazama'are'ma tamante'nea so'ezama'agura huama hugahaze.

10 I, som tillförene icke voren folk, ären nu Guds folk; och I, som tillförene icke haden fått barmhertighet, hafven nu fått barmhertighet.

Hianagi kora tamagra Anumzamofo vahera omani'nazanagi, menina Anumzamofo vahe mani'naze. Tamagra Anumzamofo asunkuzana e'orinazanagi, menina tamagra Anumzamofo asunkuzana eri'naze.

11 Käre bröder, jag förmanar eder, såsom främmande och elända, att I förvaren eder för köttsliga begärelser, hvilka strida emot själena.

Hagi navesima neramantoa nenafugta, tamagra zoka vahe mopazmi omne vahekna hutma ama mopafina mani'naze. E'ina hu'negu, tamavufamofo havi avesizamo'ma ha'ma reneramantea zampina uofreho hu'na nagra huneramasamue.

12 Och förer en god umgängelse ibland Hedningarna; på det de, som pläga förtala eder såsom illgerningsmän, måga se edra goda gerningar, och prisa Gud, när det i dagsljuset kommer.

Hagi maka kna tamagra megi'a vahe'mokizmi amu'nompima mani'netma, knare tamavutmava nehinke'za, zamagrama huhavizama huramantesu'za, knare tamavu'tamavaza zamagra nege'za, Anumzamo'ma refkoma hania knarera, ana tamavutamava hu'naza zankura, Agi erisaga hugahaze.

13 Varer underdånige all mennisklig ordning, för Herrans skull, ehvad det är Konungenom, såsom den öfversta,

Tamagra Ramofonku hutma, maka kamani vahe'mofo kea amage nentetma, kini vahera ugagota hu'nagu, kezmia antahitama amage nentetma,

14 Eller befallningsmännerna, såsom de der sände äro af honom, de onda till straff, och de goda till pris.

Gavana vahe'mo'zanema hanaza kea amage anteho. Hazenke hanaza vahe zamazeri fatgo nehuno, fatgoza hanaza vahe husga huzmantesagu huzmantege'za mani'naze.

15 Ty så är Guds vilje, att I med goda gerningar skolen igenstoppa munnen af de galna och oförståndiga menniskor;

Na'ankure e'inahu tamavutmavama hanazana Anumzamofo avesiza avaririta fatgo nehanageno, ke ontahi neginagi zmavuzmavama nehaza vahe'mo'za kea osugahaze.

16 Såsom de frie, och icke såsom I hafven den frihet till att skyla ondskona med, utan såsom Guds tjenare.

Kina vahera omi'nazanki, fru huta mani'nagu, fru huta mani'none nehutma, ana fru tamavutamava zampina antegafita, kefo avu'ava zana osutma, Anumzamofo kazokzo eriza vahe maniho.

17 Varer hedersamme emot hvar man; älsker bröderna; frukter Gud; ärer Konungen.

Maka vaheku husga hunezmantetma, maka zamentintima nehaza tamafuhe'ina zmavesinezmantetma, Anumzamofonku kore hunentetma, kini vahe'mokizmi zamagorga maniho.

18 I tjenare, varer underdånige edrom herrom med all fruktan; icke allenast dem godom och saktmodigom, utan ock dem genvördigom.

Eri'za vahe'motma, kegavama huramante'nesaza vahe'mokizmia kore huzmantetma zamagorga nemanitma, fru hu'za knare'ma huramante'naza kva vahe'mokizmi zamagorgagera nemanita, havizama huramantesaza kva vahe'mokizminena zamagorga maniho.

19 Ty detta är nåd, om någor, för samvetets skull till Gud, fördrager bedröfvelse, och lider orätt.

Tamagrama Anumzamofonte'ma fatgo tamagu tamagesa antahitama mani'nenageno, havigema huramante'za tamazeri havizama hanazana, Anumzamo asomu huramantegahie.

20 Ty hvad pris är det, om I för edra missgerningar slagne varden, och liden? Men när I för välgerningars skull liden, och hafven tålamod, det är nåd för Gudi.

Tamagrama haviza hu'nenage'za, havizamofo nona hu'za tamazeri haviza hanazana, mago knare'zana e'origahaze. Hianagi tamagrama knare tamavu'tamavazama nehanage'za, tamazeri havizama hanazana, Anumzamo'a asomu huramantegahie.

21 Ty dertill ären I kallade, efter ock Christus led för oss, låtandes oss en efterdömelse, att I skolen efterfölja hans fotspår;

Na'ankure tamagrira ana knaza erisazegu tamagi hu'ne. Kraisi enena anahukna huno atazana erino huraveri hu'neankita, Agrama hu'neankna tavutava huta avaririgahune.

22 Hvilken ingen synd gjort hade; och intet bedrägeri vardt funnet i hans mun;

Agra kumira osuno, mago havigea agipintira osu'ne. (Ais 53:9)

23 När han blef bannad, bannade han intet igen, och när han led, hotades han intet; utan ställde hämnden till den som rätt dömer;

Hanki Agri'ma huhavizama huntageno'a, zamagrira nona huno huhavizana huozmante'ne, Agri'ma azeri havizama huntageno'a, zamagrira nona huozmanteno zamazeri havizahu kea osuno, Anumzamo fatgo huno refko nehimofo antahi nemino, ana knazana Agri azampi ante'ne.

24 Hvilken våra synder sjelf offrade i sin lekamen på träd; på det vi skulle vara döde syndene, och lefva rättfärdighetene; genom hvilkens sår I ären helbregda vordne.

Agra avufare kumiti erino rugeka zafare hantinegu, tagra kumi'ma hu'zampina nefrita, fatgo tavutava'ma huzampina, kasefa huta manigahune. Na'ankure Agri avufgama aguzama ru'nazazamo, tagrira tazeri so'e hu'ne.

25 Ty I voren såsom villfarande får; men I ären nu omvände till herdan, och edra själars Biskop.

Na'ankure tamagra sipisipi afukna hutma hazagre'nazanagi, menina tamagra rukrehe hutma sipisipi kva ne, tamagu tamemofo kva Nete e'naze.