1 Petrusbrevet 2
1 Så lägger nu bort alla ondsko, och allt svek, och skrymteri, och afund, och allt förtal;
Wherefore laying aside all malice, and all guile, and hypocrisies, and envies, and all evil speakings,
2 Och åstunder förnuftenes mjölk, som intet svek vet, såsom nyfödd barn; på det att I uppväxen af henne;
As newborn babes, desire the sincere milk of the word, that ye may grow thereby:
3 Om I annars hafven smakat att Herren är god;
If so be ye have tasted that the Master is good.
4 Till hvilken I komne ären, såsom till den lefvande stenen, som af menniskom förkastad är, men när Gudi utkorad och kostelig.
To whom coming, as unto a living stone, disallowed indeed of men, but chosen of YHWH, and precious,
5 I ock, såsom lefvande stenar, uppbygger eder till ett andeligit hus, och till ett heligt Presterskap, till att offra andelig offer, som Gudi äro tacknämlig, genom Jesum Christum.
Ye also, as lively stones, are built up a spiritual house, an holy priesthood, to offer up spiritual sacrifices, acceptable to YHWH by Yahushua the Messiah.
6 Derföre håller ock Skriften: Si, jag lägger i Zion en utvald kostelig hörnsten, och hvilken som tror på honom, han skall icke komma på skam.
Wherefore also it is contained in the scripture, Behold, I lay in Sion a chief corner stone, elect, precious: and he that believeth on him shall not be confounded.
7 Eder, som tron, är han kostelig; men dem som icke tro är stenen, som byggningsmännerna hafva bortkastat, vorden till en hörnsten;
Unto you therefore which believe he is precious: but unto them which be disobedient, the stone which the builders disallowed, the same is made the head of the corner,
8 Och en sten, der man stöter sig på, och en förargelseklippo dem som stöta sig på ordet, och tro icke derpå, der de till skickade voro.
And a stone of stumbling, and a rock of offence, even to them which stumble at the word, being disobedient: whereunto also they were appointed.
9 Men I ären det utvalda slägtet, det Konungsliga Presterskapet, det heliga folket, och det egendomsfolket; att I skolen kungöra hans dygd, som eder kallat hafver af mörkret, till sitt underliga ljus.
But ye are a chosen generation, a royal priesthood, an holy nation, a peculiar people; that ye should shew forth the praises of him who hath called you out of darkness into his marvellous light:
10 I, som tillförene icke voren folk, ären nu Guds folk; och I, som tillförene icke haden fått barmhertighet, hafven nu fått barmhertighet.
Which in time past were not a people, but are now the people of YHWH: which had not obtained mercy, but now have obtained mercy.
11 Käre bröder, jag förmanar eder, såsom främmande och elända, att I förvaren eder för köttsliga begärelser, hvilka strida emot själena.
Dearly beloved, I beseech you as strangers and pilgrims, abstain from fleshly lusts, which war against the soul;
12 Och förer en god umgängelse ibland Hedningarna; på det de, som pläga förtala eder såsom illgerningsmän, måga se edra goda gerningar, och prisa Gud, när det i dagsljuset kommer.
Having your conversation honest among the Gentiles: that, whereas they speak against you as evildoers, they may by your good works, which they shall behold, glorify YHWH in the day of visitation.
13 Varer underdånige all mennisklig ordning, för Herrans skull, ehvad det är Konungenom, såsom den öfversta,
Submit yourselves to every ordinance of man for YHWH 's sake: whether it be to the king, as supreme;
14 Eller befallningsmännerna, såsom de der sände äro af honom, de onda till straff, och de goda till pris.
Or unto governors, as unto them that are sent by him for the punishment of evildoers, and for the praise of them that do well.
15 Ty så är Guds vilje, att I med goda gerningar skolen igenstoppa munnen af de galna och oförståndiga menniskor;
For so is the will of YHWH, that with well doing ye may put to silence the ignorance of foolish men:
16 Såsom de frie, och icke såsom I hafven den frihet till att skyla ondskona med, utan såsom Guds tjenare.
As free, and not using your liberty for a cloke of maliciousness, but as the servants of YHWH.
17 Varer hedersamme emot hvar man; älsker bröderna; frukter Gud; ärer Konungen.
Honour all men. Love the brotherhood. Fear YHWH. Honour the king.
18 I tjenare, varer underdånige edrom herrom med all fruktan; icke allenast dem godom och saktmodigom, utan ock dem genvördigom.
Servants, be subject to your masters with all fear; not only to the good and gentle, but also to the froward.
19 Ty detta är nåd, om någor, för samvetets skull till Gud, fördrager bedröfvelse, och lider orätt.
For this is thankworthy, if a man for conscience toward YHWH endure grief, suffering wrongfully.
20 Ty hvad pris är det, om I för edra missgerningar slagne varden, och liden? Men när I för välgerningars skull liden, och hafven tålamod, det är nåd för Gudi.
For what glory is it, if, when ye be buffeted for your faults, ye shall take it patiently? but if, when ye do well, and suffer for it, ye take it patiently, this is acceptable with YHWH.
21 Ty dertill ären I kallade, efter ock Christus led för oss, låtandes oss en efterdömelse, att I skolen efterfölja hans fotspår;
For even hereunto were ye called: because Messiah also suffered for us, leaving us an example, that ye should follow his steps:
22 Hvilken ingen synd gjort hade; och intet bedrägeri vardt funnet i hans mun;
Who did no sin, neither was guile found in his mouth:
23 När han blef bannad, bannade han intet igen, och när han led, hotades han intet; utan ställde hämnden till den som rätt dömer;
Who, when he was reviled, reviled not again; when he suffered, he threatened not; but committed himself to him that judgeth righteously:
24 Hvilken våra synder sjelf offrade i sin lekamen på träd; på det vi skulle vara döde syndene, och lefva rättfärdighetene; genom hvilkens sår I ären helbregda vordne.
Who his own self bare our sins in his own body on the tree, that we, being dead to sins, should live unto righteousness: by whose stripes ye were healed.
25 Ty I voren såsom villfarande får; men I ären nu omvände till herdan, och edra själars Biskop.
For ye were as sheep going astray; but are now returned unto the Shepherd and Bishop of your souls.
